Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiridates - Tirlemont - Tirmes - Tirnau - Tirnova - Tiro, Marcus Tullius - Tirocinium - Tirol - Tirol, Hans - Tironsk skrift - Tirpitz, Alfred von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l. Dertad), namn på konungar i Armenien. Mest
bekant bland dessa är Tiridates III, kallad den
store. Som barn måste denne i Rom söka skydd mot sin
faders, konung Kosrus eller Chosrevs mördare, men
återuppsattes af romarna på tronen (omkr. 300 e. Kr.),
hvilken han lyckades bibehålla till sin död, 332 eller
342 e. Kr. Han antog kristendomen och verkade för dess
spridning inom sitt rike (se Armeniska kyrkan, sp. 18).
A. M. A.
Tirlemont [-ləmå’], fla. Thienen [tinen], stad i
belgiska prov. Brabant, vid Geete (biflod till
Demer) och järnvägen Bruxelles–Liège. 18,895
inv. (1912). T. var vid slutet af medeltiden
en af Brabants förnämsta städer, med ull- och
klädesindustri, men gick sedan tillbaka till följd
af krig. De gamla murarna, raserade 1804, hålla
nära 10 km. i omkrets och omsluta äfven mycken
obebyggd mark. Bomullstyg-, flanell-, strump- och
läderfabrikation, ullspinneri m. fl. industriella
verk. Under Världskrigets första skede intogs T. af
tyskarna 18 aug. 1914.
(H. W–k.)
Tirmes. Se Mytologi, sp. 172.
Tirnau, stad. Se Tyrnau.
Tirnova (officiellt Trnovo), stad i Bulgarien,
vid Donaus biflod Jantra och vid vägen, som förenar
Svištov och Russe vid Donau med hufvudöfvergångarna
öfver Balkan, nämligen Schipkapasset och Järnporten
(Demir-Kapu). 12,650 inv. (1910). Hufvudstad för
länet (okrug) T. Appellationsdomstol och bulgarisk
metropolit. – Staden är af den gamla sydeuropeiska
eller romerska typen: husen resa sig amfiteatraliskt
öfver hvarandra på branta sluttningar, mellan hvilka
Jantra slingrar sig; gatorna äro smala och krokiga,
husen mestadels höga. T., som nämnes redan på
800-talet, var från 1186 till 1393, då det eröfrades
af turkarna, hufvudstad i det 2:a bulgariska riket
och konungarnas kröningsstad samt sedan 1235 därjämte
säte för den bulgariske patriarken. Äfven under
turkarnas välde egde T. betydelse som handelscentrum,
men det förlorade denna ställning efter det nya
rikets upprättande, enär de större affärsmännen
nu slagit sig ned i st. f. i T. i Sofia, Russe och
Varna. I enlighet med Berlinfördraget sammanträdde på
kallelse af Bulgariens ryske generalguvernör, furst
Dondukov-Korsakov, i febr. 1879 i T. en konstituerande
församling, som gaf landet dess författning. Där
valdes ock i april s. å. prins Alexander af
Battenberg till furste af Bulgarien. I aug. 1887
beedigade den till furste kort förut valde Ferdinand
af Sachsen-Koburg och Gotha konstitutionen i T.
(H. W–k.)
Tiro, Marcus Tullius, latinsk skriftställare, Ciceros
frigifne och vän, f. 94 f. Kr., d.
5 e. Kr., författade en lefnadsbeskrifning öfver sin
förre husbonde samt utgaf bref – Cicero hade rådgjort
med honom om deras utgifning – och tal, t. ex. de
mot Verres, af honom. Han utgaf vidare skrifter
af grammatiskt och encyklopediskt innehåll. Mest
bekant är han som uppfinnare af det ända in i den
karolingiska tiden använda stenografiska system,
som kallades notæ tironianæ, "tironska noterna"
(se vidstående fig. och Stenografi,
sp. 1263). Jfr Mitschke, "M. T. Tiro"
(1875), och Jaufmann, "M. T. Tiro" (1897).
J. C.
 |
| Tironska noter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
