Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälliga broar - Tillfällig befästning - Tillfällig indelning - Tillfälligt utskott - Tillförordnad regering - Till gatts - Tillgift - Tillgiftspenningar - Tillgiftsräntor - Tillhållarbygel - Tillhållningslås - Tillinge - Tillisch, Frederik Ferdinand - Tillius Cimber, Lucius - Tillmakning - Tillmanns, Robert Hermann - Tillnamn - Tillo, Aleksej Andrejevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillfälliga broar. Se Fältbro.
Tillfällig befästning, krigsv. Se Fältbefästning, sp. 222.
Tillfällig indelning, krigsv. Se Indelning 3.
Tillfälligt utskott. Se Utskott.
Tillförordnad regering. Se Interimsregering,
sp. 769.
Till gatts, sjöv. Se Gatt.
Tillgift. Se Brudköp.
Tillgiftspenningar l. <sp>Tillgiftsräntor<sp>,
kam., understöd till vissa svagare
båtsmansrusthåll. Vid ordnandet enl. k. instr. 29
aug. 1683 m. fl. författningar af båtsmanshållet i
Södra Möre härad af Kalmar län – jämte båtsmanshållet
i Blekinge kalladt båtsmansrusthållet eller
båtsmansindelningen – tillades rusthållarna i nämnda
härad som godtgörelse för rustningsbesväret dels
rustningsränta af eget hemman, dels, vid rusthåll,
hvars egna ränta icke uppgick till det belopp, som
bestods för en båtsmans underhållande, tillskott af
annan ränta. Den rusthållare, som på eget hemman
hade större ränta, än som för båtsmannen bestods,
skulle betala öfverskottet till rusthållare,
hvars egna hemmansränta icke var tillräcklig. Till
sådana svagare rusthåll anslogos som understöd
icke blott berörda öfverskott af rusthållsräntor,
utan äfven dels räntor af åtskilliga icke indelta
hemman och lägenheter, dels ock en del af den
skatt kyrkoherdarna i häradet hade att erlägga
under namn af gärd, taxa och boskapspenningar, de
s. k. prästernas utlagor. Samtliga dessa understöd
kallades tillgiftspenningar l. tillgiftsräntor. Genom
k. br. 3 okt. 1809 och 17 aug. 1813 förklarades
de rusthållare, som på sina hemman hade öfverskott
af räntor och skulle utbetala detta, skyldiga att
utgöra dessa räntor icke, såsom förr varit sed,
i penningar efter deras gamla dalertal, utan efter
förvandling och markegång, dock med öppen lämnad
rätt att i mån af dalertalet å berörda deras hemman
påförda tillgiftspenningar få i stället deltaga
i själfva rustningsprestationerna, om de ansågo
sådant för sig lindrigare. Vidare medgafs genom
k. br. 13 dec. 1825 och 20 dec. 1836 innehafvare af
sådana tillgiftshemman, hvilka i anseende till deras
aflägsna belägenhet eller, emedan de voro indelade
på flera rusthåll, ej kunde i mån af hemmanens
dalertal, jämfördt med rustningsstammens vid
indelningen beräknade dalertal, effektivt deltaga i
rustningen, rätt att utan afseende på persedelvärdet
af tillgiftsräntan, erlägga densamma i förhållande
till dess dalertal, jämfördt med dalertalet af
öfriga till samma rusthåll anvisade rustnings- och
tillgiftsräntor, efter ett hvarje gång för fem års
tid bestämdt värde å hvad en båtsmans hela rustning
kostade. De tillgiftspenningar, som anordnats af
prästernas utlagor, utgingo med visst belopp i
dal. smt. Tillgiftsräntegifvarna kommo icke för
ifrågavarande räntor i åtnjutande af motsvarande
lindring, som genom k. kung. 5 juni 1885 och lagen 2
dec. 1892 bereddes rust- och rotehållare, men efter
riksdagens medgifvande förordnades genom k. br. 24 maj
1895, att tillgiftsräntorna i Södra Möre härad skulle
fr. o. m. 1896 afföras ur jordeböckerna och öfriga
statsverkets räkenskaper.
A. W. D.
Tillgiftsräntor, kam. Se Tillgiftspenningar.
Tillhållarbygel, mek. Se Lås, sp. 155.
Tillhållningslås, mek. Se Lås, sp. 155.
Tillinge, socken i Uppsala län, Äsunda härad. 6,293
har. 1,337 inv. (1917). T. bildar med Svinnegarn, som
emellertid framdeles skall skiljas från pastoratet,
ett pastorat i Uppsala stift, Äsunda kontrakt.
Tillisch, Frederik Ferdinand, dansk statsman, f. 15
april 1801 nära Haderslev, d. 10 febr. 1889, blef
juris kandidat 1825 och verkade 1830–43 som amtman
först på Färöarna, sedermera i Ringkjöbing amt,
hvarefter han 1844 blef kabinettssekreterare hos
Kristian VIII och beklädde samma post hos Fredrik
VII. 1849 förordnades han tills. med preussiske
grefven Eulenburg och engelske öfversten Hodges till
medlem af den regeringskommission, som tillsattes
i Slesvig under vapenstilleståndet, och öfvertog
efter freden i juli 1850 ensam förvaltningen. På
denna plats styrde T. nästan enväldigt, aflägsnade
de upproriske ämbetsmännen och tillämpade Fredrik VI:s
dittills endast på papperet befintliga reskript
af 1810, hvarigenom danska språket erhöll sin
rättmätiga plats i kyrka, skola och vid domstol
i mellersta Slesvigs blandade språkdistrikt. Han
vann därigenom stor popularitet i Danmark samt
utnämndes till geheimeråd och i mars 1851 till
minister för Slesvig. Redan i juli s. å. öfvertog
han i stället härför inrikesministeriet, men
afgick i jan. 1852, emedan han ej ville träda i
spetsen för oppositionen mot helstatssystemet,
hvilket han snart själf omfattade. Därefter blef
han jan. 1853 ånyo kabinettssekreterare och var
april–dec. 1854 inrikesminister i Örsteds ministär
samt var 1856–63 led. af riksrådet, där han 1863
röstade emot november-författningen. 1859–64 var
T. chef för k. teatern och efter kriget 1864 ånyo
inrikesminister till nov. 1865, dock utan att
öfva egentligt inflytande. Sedan 1847 deltog han
i väsentlig mån i styrelsen af Det classenske
fideikommis.
E. Ebg.
Tillius Cimber, Lucius, anhängare till Julius
Cæsar, men sedan hans bittraste fiende. 15 mars
44 gaf han de sammansvurne signalen att mörda
diktatorn, som vägrat att benåda Cimbers broder,
genom att rycka togan från hans skuldra. Därefter
begaf han sig till Bitymen, förde befälet öfver
flottan och föll antagligen vid Filippoi. 42 f. Kr.
J. C.
Tillmakning, bergsv. Se Grufbrytning.
Tillmanns, <sp>Robert Hermann<sp>, tysk kirurg. f. 1844
i Elberfeld, med. doktor i Halle 1869, blef 1889
professor i kirurgi i Leipzig och öfverläkare vid
barnsjukhusets kirurgiska afdelning. Han har utgett
bl. a. Lehrbuch der allgemeinen und speziellen
chirurgie (2 bd, 1888–91; I, 11:e uppl. 1913, II,
8:e uppl. 1904) och deltog 1874 i uppsättandet af
"Zentralblatt für chirurgie".
Tillnamn. Se Namn.
Tillo [tillå’], Aleksej Andrejevitj, rysk militär,
geograf, f. 1839 i Kiev, d. 1900 i Petersburg, blef
1883 chef för 1:a armékårens generalstab och 1894 chef
för 37:e infanteridivisionen (Petersburg) och ledare
af de hydrografiska undersökningarna af källorna
till Rysslands hufvudfloder. T. bestämde Aralsjöns
absoluta höjd och åstadkom genom sina hypsometriska
arbeten (Det europeiska Rysslands hypsometri, 1881–85) en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
