Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Breitingers "Discourse der mahler" (1721–23), den
sachsiska skaldeskolans organ "Bremer beiträge"
(1745–48), Lessing-Nicolais "Briefe die neueste
literatur betreffend" (1759–66) och "Hamburgische
dramaturgie" (1767–68). Wielands "Der deutsche
Merkur" (1773–89, 1790–1810) gick mera i den franska
stilen. Stor spridning och betydelse fingo flera af
de lärda och mångsidiga litteraturtidskrifterna under
1700-talets senare hälft, hvilka utgjorde aldrig
sinande källor för bl. a. de svenska periodiska
publikationerna: "Hallische gelehrte zeitung"
(1766–92) och lärda tidningar i Gotha (1774–1804),
Erfurt (1755–1803) m. fl. städer. Största
omfattningen hade det af F. Nicolai utgifna
"Allgemeine deutsche bibliothek" (1765–92 och 1800–05;
fortsatt af andra 1793–1800), ett typiskt organ för
upplysningstidehvarfvet. Mera direkt kritiska voro
"Allgemeine literaturzeitung" (1785–1849) och dess
medtäflare, "Jenainische allgemeine literaturzeitung"
(1804–48) och "Leipziger literaturzeitung" (1800–34);
andra vetenskapligt kritiska tidskrifter utgåfvos
i Berlin, München, Wien m. fl. städer. Märklig var
Schillers kortlifvade "Die horen" (1795–97). Som en
ny litteraturriktnings förkämpar verkade bröderna
Schlegel med "Athenäum" (1798–1800) och "Europa"
(1803). Af bokförläggaren Cottas många utmärkta
tidskrifter må nämnas "Morgenblatt für gebildete
stände" (1807 ff.), "Literaturblatt" (1820 ff.) och
"Jahrbücher für wissenschaftliche kritik"
(1827–46). Mycket solid var W. T. Krugs "Hermes"
(1819–31). I Berlin utgafs "Literarische zeitung"
1834–49. Görres uppsatte 1837 den inflytelserika
katolska tidskriften "Historisch-politische
blätter". Fransk påverkan gjorde sig gällande på många
håll, bl. a. i Börnes "Die wage" (1818–21), som var
skarpt oppositionell. Lättare underhållningsorgan
började uppstå, och äfven de engelska billiga
magasinen efterbildades ("Pfennigmagazin").
Efter midten af 1800-talet har tidskriftslitteraturen
i Tyskland tagit ett enormt uppsving; snart sagdt
hvarje gren af mänsklig verksamhet, teoretisk så
väl som praktisk, har sitt eller sina organ. De
viktigaste ur den allmänna, litterära, konstnärliga
eller vetenskapliga bildningens synpunkt torde
vara följande. "Literarisches centralblatt" (1850
ff., blott recensioner); "Natur" (1852, populär
naturvetenskap); de oerhördt spridda litterära
"Gartenlaube" (1858) och "Daheim" (1862); "Die
grenzboten" (s. å.), " Westermanns monatshefte"
(1856), "Preussische jahrbücher" (1858), den
geografiska "Globus" (1861), den katolska "Stimmen aus
Maria-Laach" (1871), "Die gegenwart" (1873), "Deutsche
rundschau" (1874), "Deutsche revue" (1876), "Nord und
süd" (1877), "Das echo" (1882), M. Hardens ytterst
personliga "Die zukunft" (s. å.), "Reclams universum"
(1884), "Velhagens und Klasings monatshefte" (1889),
"Die deutsche rundschau" (1890), "Die umschau" (1897),
"Das literarische echo" (1898), "Der türmer" (s. å.),
"Die warte" (1900), "Hochland" (1903), "Süddeutsche
monatshefte" (1904), "Eckart" (1906), "März" (1907),
"Morgen" (s. å.), "Neue revue" (s. å.), "Die tat"
(1909) och ett stort antal med kortare lifslängd såsom
"Die insel" (1899–1902). Den spriddaste billiga
illustrerade tidskriften är "Die woche" (1899); af de
öfriga kunna ytterligare nämnas "Über land und meer"
(1858), "Zeitschrift für bildende kunst" (1866),
"Kunst für alle" (1885), "Moderne kunst" (1886),
"Zur guten stunde" (1887), "Für alle welt" (1894),
"Die jugend" (1896) och "Dekorative kunst" (1897).
Af Österrikes tidskrifter, som 1848 voro blott 22
litterära och 41 fackliga, 1873 hade ökats till
110 litterära och 413 fackliga samt 1905 voro
inalles 806 (däraf 564 utgåfvos i Wien), må nämnas
"Wienerjahrbücher der literatur" (1818–48),
"Heimgarten" (1877), "Oesterreichisch-ungarische
revue" (1886), "Allgemeines literaturblatt" (1892),
"Die kultur" (1899), "Deutsche arbeit" (1900) och
"Oesterreichische rundschau" (1904).
1905 var antalet tyska tidskrifter 5,066, hvaraf 218
utgåfvos i Schweiz. Utom de bibliografiska hjälpmedel,
som i rikt mått finnas för handen på de flesta områden
i form af "Jahresberichte" och "Bibliographie", kan
hänvisas till H. Wuttke, "Die deutschen zeitschriften"
(1875), "Sperlings zeitschriften adressbuch" (1910)
och Kürschners "Literarisches jahrbuch"; speciella
områden behandla Walzel och Houben, "Zeitschriften
der romantik" (1904), och Houben, "Zeitschriften des
jungen Deutschlands" (1906). En utomordentlig katalog
öfver innehållet i öfver 2,000 tidskrifter lämna
de årligen utkommande "Bibliographie der deutschen
zeitschriftenliteratur" (utg. af F. Dieterich sedan
1896) och "Bibliographie der deutschen recensionen"
(1900 ff.).
Ungern har bl. a. de två framstående tidskrifterna
"Budapesti szemle" (1857) och "Ungarische revue" (1881).
Frankrike framträdde tidigast på detta nya fält, i en
tid, då den franska bildningen redan börjat behärska
Europa. Den än i dag fortlefvande tidskriften
"Journal des savants" (se d. o.) uppsattes 1665,
men indrogs redan efter tre månader, emedan dess
kritiska artiklar väckt ond blod; den återupptogs
emellertid 1666 på initiativ af Colbert. Ett högt
värde hade "Mémoires pour servir à l’histoire
des sciences et des arts" (1701–67), som utgafs i
Trévoux. Andra framstående tidskrifter voro Bayles
"Nouvelles de la république des lettres" (1684–1718)
och Le Clercs "Bibliothèque" etc. (under olika
titlar, 1686–1727). "Mercure" (se d. o.) var hållen
i lättare ton (utg. 1672–1820). Frankrike fick
sin första juridiska tidskrift 1672, den första,
medicinska 1679, religiösa 1680, landtbruks-
1751, kommersiella 1759, uppfostrings- 1768,
teater- 1770 och den första militära s. å. Till
Frankrike höra genom språk och anda flera i Holland
utgifna tidskrifter, som redogjorde för främmande
litteraturer, såsom "Bibliothèque anglaise" (1716
ff.) och "Bibliothèque germanique" (1720–40),
som uppmärksammade skandinaviska verk. För öfrigt
efterbildades under 1700-talet de engelska moraliska
populära tidskrifterna, och Fréron m. fl. bekämpade
encyklopedisterna i åtskilliga organ. Idélifvet under
århundradets senare del studeras bäst i Linguets
"Annales politiques, civiles et littéraires"
(1777–92). Napoleon undertryckte och förbjöd
tidskrifterna lika strängt som tidningarna; blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
