Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1141-1142 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thomasius, Gottfried - Thomaskristna - Thomasmetoden - Thomas of Canterbury - Thomason, George - Thomassen, Gustav Emil - Thomas-skolan - Thomas-slagg (Thomas-fosfat) - Thomasson, Per - Thomasson, Eskilander

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bd II, utg. fl Plitt, 1876; 2:a uppl., utg. af
Bonwetsch och Seeberg, 1886—89).
1. S—e. 2. E. Bg.

Thomaskristna. Se Tomaskristna.

Thomasmetoden l. Thomasprocessen, detsamma som
Gilchrists metod. Se Järn, sp. 390, Bessemerprocessen,
sp. 132, och Thomas, S. G., sp. 1126.

Thomas of Canterbury [tå’məs ov kä’ntəbri]. Se Becket.

Thomason [tå’məsən], George, engelsk boksamlare,
d. april 1666 i London, samlade under inbördeskriget
och den följande tiden fram till 1662 alla broschyrer
och ströskrifter i tidens politiska och religiösa
tvistefrågor, som han kunde komma öfver. Samlingen,
hvars innehaf ofta utgjort en stor fara för
egaren, uppgick till sist till 23,000 skrifter,
som T. ordnade kronologiskt och lät binda i 1,983
band. Den var vid tiden för Londons brand deponerad
i Oxford och undgick därigenom att förstöras,
såldes 1761 af T:s arfvingar för 300 pd st. till
Georg III och förärades af denne till British museum,
där den ännu förvaras. För sin tids historia är denna
samling, förr kallad King’s pamphlets, numera Thomason
collection l. Thomason tracts, af oskattbart värde.
V. S—g.

Thomassen, Gustav Emil, norsk skådespelare, f. 1862
i Bergen, var 1881—1905 anställd vid Bergens
nationale scene, där han utförde omkr. 400 roller
och 1900—04 var teaterns chef, tillhörde 1905—17
Nationaltheatret i Kristiania som en af denna scens
bästa karaktärsskådespelare och är sedan 1918 chef
för teatern i Stavanger. Hans egentliga rollfack äro
Holbergska borgare samt personager med torrkomisk
anstrykning i Ibsens och andra moderna norska dramer.
K. V. H.

Thomas-skolan (ty. Thomasschule), ett alltifrån
1200-talet befintligt gymnasium i Leipzig (se d. o.,
sp. 102). Kantorsbefattningen vid Thomasskolan är
en i musikvärlden högt ansedd ställning, som sedan
början af 1500-talet innehafts af betydande män,
den ojämförligt främste dock J. Seb. Bach (1723—50);
bland de öfrige må nämnas Calvisius, Kuhnau, Hiller,
Hauptmann och E. F. Richter. Skolans kantor leder all
kyrkomusik i Thomas- och Nikolaikyrkorna samt är
anförare för den af skolans lärjungar bildade kör,
hvars motettsång hvar vecka i Thomaskyrkan står
i högt anseende. Jfr Lampadius, "Die kantoren der
Thomasschule zu Leipzig" (1902).
E. F—t.

Thomas-slagg (Thomas-fosfat), metall., kallas
den vid Thomas- (l. Gilchrists-)metoden fallande
slaggen, hvilken genom sin stora halt af lätt
löslig fosforsyra, som kan uppgå ända till 17 proc.,
visat sig vara ett af de yppersta gödselmedlen (se
d. o. och Fosfat, sp. 953).
C. A. D.*


Thomasson, Per, författare, f. 24 febr. 1818 i Jämshögs socken,
Blekinge, d. 9 mars 1883 i Stockholm, född af
bondeföräldrar, tog efter faderns död tjänst hos en
äldre broder, men visade från barndomen större håg
för läsning än för landtmannasysslor. Han började
med att dikta små visor, som snart gingo kring i
bygden och sedan trycktes: Små sånger (1839) och
Tillfällighetsdikter (s. å.), samt vågade sig så
1841 på att utge Bländas saga, poetiskt försök, på
hvars titelblad han kallar sig "bonddräng". Bifallet
uppmuntrade honom att fortsätta, och han utgaf
Blomsterspråket, på vers (s. å.; ny uppl. 1843)
samt poemet De tre blommorna (1842). Som lyriker
offentliggjorde han vidare Ur dalen och skogen
(1846), Nya dikter (1849), Harpotoner (1852),
Samlade skaldeförsök (1857; 2:a uppl. med titel
Dikter, 1863). I dessa alster röjer T. välde öfver
formen, en ofta mild och ren känsla, men saknar
själfständighet och fylligare innehåll. Småningom
fann han sitt egentliga fält, bilder ur svenska
folklifvet, hvilka han tecknade med rask och säker
hand, ofta med en viss humor, alltid oförargligt och
trefligt. Han debuterade i denna art med novellen
Rika flickan i Rosendahla (1846) och Kronolänsmannen
(1849—50). Sedan följde en hel mängd större och smärre
"pennritningar" af samma slag, som spredos i många
uppl., blefvo verklig folkläsning och gingo med de
utflyttande landsmännen öfver till Nord-Amerika,
hvarjämte några öfversattes på finska och danska. Af
dessa till närmare ett hundratal uppgående små
berättelser och utkast (dock ej alla författade af
T., utan de senare endast utgifna under hans namn)
kan här blott ett fåtal uppräknas, med förbigående af
nya uppl. och olika samlingar: Blekingsflickan (1851),
Vallgossen och inspektoren (1854), Riksdagsmannen
eller äresjukan (1859), Gubben Strid och hunden
Frid (s. å.), En arbetares lefnadsöden (s. å.),
Kung Oscar och skogvaktaren (s. å.), Kungens första kärlek
(1860), Svarta fröken (1863), En fyndig bonde (s. å.),
Kärlekens skyddsenglar (1864), Midsommarbruden (1866),
Målarens ideal (s. å.), Braskans marknadsresa
(s. å.), Petter Jönssons lefnadsöden (s. å.),
Lull-Tufve (1867), Bland herrskap och bönder (2 dlr,
1869) och En ulf i fårakläder (1876). En samling
Lefnadsteckningar öfver Sveriges mest utmärkte bönder
(4 hftn, 1851—55), af hvilka dock flertalet ej var
författadt af T., hade ådagalagt hans demokratiska
tänkesätt, och detta, jämte den stora popularitet
han åtnjöt, gjorde, att han till namnet ställdes i
spetsen för tidningsföretaget "Svenska medborgaren"
(1870—75). 1880 års riksdag beviljade honom en årlig
pension af 1,200 kr.
—rn.*

Thomasson. 1. Eskilander T., jurist, ledamot af
Högsta domstolen, f. 1 juni 1829 i Konga, Skåne (son och sonson
till riksdagsmän i bondeståndet), d. 22 april 1891 i Stockholm,
blef 1846 student, 1853 filos. kandidat och magister samt
aflade 1856 juridisk examen, allt vid universitetet
i Lund. Han tjänstgjorde sedan någon tid i och under
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, återvände därpå
till universitetet, och efter att ha disputerat på sin
afhandling Historisk framställning af lagstiftningen
om de svenska städernas fördelning i stapelstäder
och uppstäder (1858) förordnades han 1859 till docent
i administrativrätt och nationalekonomi. Redan 1860
lämnade han universitetet och blef rådman i Lund; 1879

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>