Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theobroma - Theobromin - Theocin - Theocritus - Theodektes - Theodicé - Theodor - Theodora - Theodoretos - Theodorich - Theodorik - Theodoro - Theodoros - Theodoros - Theodorus - Theodorus, Flavius Mallius - Theodorus - Theodorus Priscianus - Theodosia - Theodosiopolis - Theodosios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Theobroma L. (af grek. theos, gud, och broma, spis,
sal. "gudaspis", se d. o.), bot. Se Kakao.
Theobromin, kem. farm. Se Teobromin.
Theocin, kem. farm. Se Teobromin.
Theocritus. Se Theokritos.
Theodektes (grek. Θεοδέϰτης), forngrekisk
talare och tragisk skald från Lycien, lärjunge af
Isokrates och Platon, lefde i 4:e årh. f. Kr. och
egnade sig först åt retoriken. Sedermera uppträdde
han med framgång som tragiker och vann segerpris
bl. a. vid den skaldetäflan, som drottning Artemisia i
Halikarnassos lät anställa för att hedra sin aflidne
gemål Mausolos’ minne (352 f. Kr.). Fragment af
hans tal finnas hos Baiter-Sauppe, "Oratores attici
(stora uppl.), och Müller, "Oratores attici" (hos
Didot), af hans tragedier hos Nauck, "Tragicorum
græcorum fragmenta" (1856; 2:a uppl. 1889).
A. M. A.
Theodicé. Se Teodicé.
Theodor. Se Teodor.
Theodora. Se Teodora.
Theodoretos (grek. Θεοδώϱητος), exeget och
kyrkohistoriker, f. omkr. 390, d. omkr. 453,
blef först diakon, sedan presbyter i Antiokia
samt 423 biskop i Kyrrhos i Syrien, i hvilken
egenskap han inlade stora förtjänster. Till sin
teol. riktning tillhörde han den antiokenska skolan
(se d. o.). Hans exegetiska arbeten omfattade de
flesta af gamla och nya testamentets skrifter samt
voro af varaktig betydelse, på samma gång som de
gåfvo en kraftig väckelse åt det exegetiska studiet
på hans tid. Bland hans historiska arbeten är hans
kyrkohistoria i fem böcker, omfattande tiden 324—429,
det mest betydande. T. författade äfven en mängd
arbeten af dogmatiskt innehåll äfvensom en stor
samling "bref". Öfver åtskilliga af hans skrifter
uttalades fördömelsedomen på det 5:e ekumeniska mötet,
i Konstantinopel 553. Samtliga hans arbeten utgåfvos
första gången af jesuiten J. Sirmond (4 bd, Paris,
1642).
J. H. B. (G. A—n.)
Theodorich från Prag, målare, tillhörde den
bömiska skolan under 1300-talets senare hälft. Skolans
utmärkande egenskaper voro vekhet, men också
innerlighet i uttrycket, finhet i färgen, breda och
klumpiga former samt tafatthet i hållningen. Skolans
blomstring sammanfaller med kejsar Karl IV:s
regering och särskildt hans sträfvan att värdigt
pryda borgen Karlstein, där Heliga korsets kapell för
förvarande af riksklenodierna invigdes 1365. I detta
kapell finnas öfver 130 i väggpanelen insatta, på
trätaflor med guldgrund målade bröstbilder af helgon,
utförda i den för skolan egendomliga karaktären och
tillskrifna T. jämte Wurmser — äfven bilder ur Jesu
ungdomshistoria och apokalypsen. Huru högt kejsaren
skattade sin målare, bevittnas af en urkund, enligt
hvilken han 1367 benådar T. med skattefrihet för en
landtgård till belöning för målningarna i Karlsteins
kapell. Två af dem, Ambrosius och Augustinus, befinna
sig i Wiens kejserliga galleri. T. tillskrifves också
en målning i Rudolfinum i Prag, ärkebiskop Ozkos
votivbild med bilder af Karl IV, hans son Wenzel,
stiftaren m. fl. (antagligen från 1370-talet).
C. R. N.*
Theodorik. Se Teoderik.
Theodoro [ti͡odå’ro], Rio, till en början kallad Rio
Roosevelt (se Roosevelt, sp. 831),
en i brasilianska staterna Matto grosso och
Amazonas framflytande biflod till Amasonflodens
tillflöde Rio Madeira, i hvilken den mynnar å 5°
7′ s. br. samt 60° 23′ v. lgd. Den upprinner nästan
rätt s. om mynningen mellan 12° och 13° sydligt
och har mellan källorna och Serra de Matamata en
rad forsar, men därifrån (7° 30′ s. br.) norrut
ett jämnt, stilla lopp. Flodens öfversta del
uppmärksammades 1909 af den med anläggning för
brasilianska regeringen af en telegraflinje från
Cuyabá (vid Paraguayfloden) fram till Santo Antonio
(vid Rio Madeira) sysselsatte öfverste Rondon. Dess
vidare lopp samt utlopp i Madeira utforskades och
fastställdes 1913 på en af den nämnde och Theodore
Roosevelt företagen expedition. Se den sistnämndes
reseskildring "Through the brazilian wilderness"
(1914) samt karta öfver flodloppet i "Bulletin
of the american geographical society" (1915).
H. W—k.
Theodoros. Se Teodor.
Theodoros, Hagios, den högsta bergtoppen (2,470
m.) på ön Kreta (se d. o., sp. 1256). Idaberget,
ö. om det förstnämnda, är 5 à 10 m. lägre.
Theodorus. Se Teodor.
Theodorus, Flavius Mallius, romersk konsul 399
e. Kr., var författare till en för sin tid god
handbok i metrik (utg. af H. Keil, "Grammatici
latini", bd 6). Han har blifvit föremål för en
panegyrik af Claudianus (se d. o.), som visar, att
T. skrifvit äfven i geometri, astronomi och filosofi.
J. C.
Theodorus, pseudonym för den danske författaren
A. K. Larsen (se d. o.).
Theodorus Priscianus, romersk läkare och medicinsk
författare från Afrika, som lefde omkr. 400
e. Kr. Hans förnämsta arbete var en skrift om
husmedicin (euporista) efter den galenska skolans
grundsatser: den var ordnad efter kroppsdelarna
och skrifven på grekiska, men af författaren själf
öfversatt på latin. Han betonar däri naturens egen
läkekraft, hvilket ej hindrade honom att i sitt arbete
Fysika’ (utg. af V. Rose 1894) lämna anvisning på
en del öfvernaturliga läkemedel. Endast ett fragment
däraf finnes kvar: medel mot hufvudvärk och epilepsi.
J. C.
Theodosia (grek. Θεοδοσία). Se Feodosija, sp. 49. Det
förra namnet begagnas ofta i engelska böcker
(t. ex. "Statesman’s yearbook" och atlaser).
Theodosiopolis. Se Erzerum.
Theodosios (grek. Θεοδόσιος), grekisk matematiker och
astronom, från Tripolis, antagligen i 1:a årh. f. Kr.,
skref bl. a. Sfairika, en geometrisk framställning af
egenskaperna hos de cirklar, som uppritas på en sfärs
yta. Detta arbete utgafs på latin 1518 i en af Platon
från Tivoli gjord öfv. från arabiskan. Det grekiska
originalet utgafs först af Pena (1558), senare af
Nizze (1852). Arbetet har f. ö. utkommit i en mängd
upplagor, af hvilka en på latin ombesörjdes af Anders
Celsius i Uppsala 1730, samt har blifvit öfversatt
till arab., hebr., ty. och fr. T. författade äfven
en geografisk astronomi och en skrift rörande solens
dagbågar under olika årstider, hvilka arbeten flera
gånger blifvit tryckta som bihang till andra
astronomiska skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
