Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theiner, Augustin - Theinni (Hsenwi) - Theiss - Theissblomning - Thekla - Thelander, Kurt Henrik - Thelaus, Viktor Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att ha lämnat de oppositionelle biskoparna på
vatikanska konsiliet tillträde till arkivens hemliga
handlingar. Sina sista år lefde han i öfvergifvenhet
i Rom. — Som författare och urkundsutgifvare
utvecklade T. en nästan häpnadsväckande flit, i bägge
egenskaperna visande sig lika lärd som stridslysten
emot protestanterna. Bland hans skrifter må nämnas
Schweden und seine stellung zum Heiligen stuhl unter
Johann III., Sigismund III. und Karl IX. (Augsb. 1838;
fransk öfv., 3 dlr, 1842), hvilken skrift visserligen,
såsom man kunde vänta, är hållen i en något ensidig
ultramontan anda, men hvars urkundsbilagor äro
högst upplysande för Sveriges historia, Zustände
der katholischen kirche in Schlesien von 1740—58
(2 bd, 1846, 1852) och Geschichte des pontificats
Clemens’ XIV (2 bd, 1853). I det sistnämnda arbetet
visade sig den förre jesuitvännen så fientlig mot
jesuiterna, att boken förbjöds i Kyrkostaten och
framkallade många motskrifter. T. fortsatte Baronius’
Annales ecclesiastici samt utgaf bl. a. "Clementis
XIV. epistolæ et brevia" (1852), "Codex diplomaticus
dominii temporalis Sanctæ Sedis" (3 bd, 1861 ff.) och
urkundssamlingar belysande Frankrikes, Ungerns,
Rysslands, Polens, sydslavernas, irländarnas
och skottarnas kyrkohistoria. Efter hans död
befordrades genom biskop Strossmayers förmedling
till trycket "Acta genuina œcumenici concilii
Tridentini" etc. (2 bd, 1874), ett viktigt om
än ur editionssynpunkt otillfredsställande bidrag
till det tridentinska mötets historia. — T:s äldre
broder, Johann Anton T., f. 1799, d. 1860, blef 1824
e. o. professor i exegetik och kyrkorätt i Breslau,
men afsade sig 1830 professuren, emedan han för
sitt deltagande i den kyrkoreformatoriska rörelsen
förbjöds att föreläsa i kyrkorätt, och verkade
till 1845 som församlingspräst. Då slöt han sig
till tysk-katolikerna, frånträdde sitt pastorat och
exkommunicerades af furstbiskopen. 1855 utnämndes
han af preussiska regeringen till sekreterare vid
universitetsbiblioteket i Breslau. T. utgaf bl. a. Die
reformatorischen bestrebungen in der katholischen
kirche (3 hftn, 1845). — Litt.: Schlachcikowski,
"A. T." (1910).
(Hj. H—t.)
Theinni (Hsenwi), en af shanstaterna (se Tai 3)
i Burma.
Theiss (ung. Tisza, slav. Tisa, ty. Theiss,
lat. Tissus, Tisia l. Pathissus), Donaus längsta,
ehuru ej vattenrikaste biflod och jämte Donau Ungerns
hufvudflod, uppstår på ungef. 22° ö. lgd i komitatet
Marmaros på Karpaterna nära Galiziens gräns, af
två källfloder: Fekete Tisza (Svarta T.) och Fehér
T. (Hvita T.). Efter dessas förening flyter T. i
början söderut genom trånga bergpass, förstärkt
fr. v. genom Vissó, som är nästan lika stor som
hufvudfloden, vänder sig sedan åt v. och n. v. genom
en bredare längddal, upptagande en mängd tillflöden
från bergen, lämnar bergstrakten i komitatet Ugocza
och inträder på ungerska slätten (alföld), som den
under otaliga slingringar genomflyter, först i västlig
(till trakten af Tokai-bergen), därefter i sydlig
hufvudriktning, parallellt med Donau, med hvilken
T. förenar sig kort efter föreningen med Béga. Genom
dessa krökningar förlänges T:s lopp utomordentligt.
Medan afståndet mellan källa och mynning är 460
km. (enl. Vujević), beräknas flodloppets längd numera
till 977 km. (tidigare till 1,429 km.). I berglandet har T. ett
klart och snabbflytande vatten, men på slätten ett
slammigt, trögflytande, som i de låga strandlandskapen
stundom anställer fruktansvärda öfversvämningar,
sträckande sig öfver flera hundra kvkm. Under de
senare årtiondena har man genom att afskära krokarna
samt genom indämningar vunnit ofantliga sträckor
bördig jord af forna kärrtrakter, men genom den
större lutningen och däraf följande snabbare lopp har
faran för öfversvämningar blifvit ännu större, såsom
det visade sig vid den fruktansvärda ödeläggelsen
af Szegedin (våren 1879). Floden blir segelbar för
mindre fartyg vid Vásáros-Námeny (på gränsen mellan
Szatmár och Szabolcs), för ångbåtar vid Tokai, men
regelbundet gå ångbåtar upp endast till Szegedin eller
på sin höjd till Szolnok. Vattenståndet är mycket
växlande; skillnaden mellan det högsta och lägsta
uppgår till 7—10 m. Vid Szegedin (där Donauvattnet
börjar inverka) förde floden 1887—1900 lägst 419
kbm., högst 3,761 och i medeltal 860 kbm. i sekunden;
medelafrinningen för hela flodområdet kan uppskattas
till 920 kbm. i sek. Genom den omkr. 112 km. långa
Bács- l. Ferencs-(Frans-)kanalen, som går genom
komitatet Bács Bodrog mellan Donau och nedre T.,
förkortas ansenligt vägen mellan Donau och T. Genom
Bégakanalen står T. i segelbar förbindelse med
Temesvár. T. samlar allt vatten från nordöstra och
östra Karpaterna, och dess flodområde, omkr. 153,220
kvkm., omfattar hela östra hälften af Ungern och hela
Siebenbürgen med undantag af sydöstligaste delen. Dess
största bifloder äro fr. h. Bodrog och Hernád samt
fr. v. Szamos, Körös, Maros och Béga. Kisel och sand,
som dessa floder föra med sig ut i T., aflagras där
utefter vänstra stranden. Härigenom åstadkommes en
förskjutning af flodfåran åt väster, hvartill också
de tillflödande massornas stötkraft bidrar.
(G. W.)
Theissblomning, zool. Se Dagsländor.
Thekla, pseudonym. Se Düringsfeld, I. von.
Thelander, Kurt Henrik, vitter författare, f. 11
juli 1869 i Karlskrona, d. 4 aug. 1894 i Ronneby,
tvangs af medellöshet att afbryta sin studiebana
och af ohälsa att lämna en yrkesanställning,
som han därefter under åtskilliga år innehade vid
k. boktryckeriets bokbinderiafdelning. 1891 vann
han Svenska akad:s andra pris för den idylliska
diktcykeln Ronnebybilder (utg. 1892), och efter
hans död utkom en samling Efterlämnade dikter
(1896), T:s tidiga frånfälle hindrade hans poetiska
alstring att bli mer än ett löfte, men den blef ett
mycket vackert sådant. I hans idyller har ett fint
natursinne funnit målande eller plastiskt åskådliga
uttryck för sina sensationer, och hans dikter öfver
fosterländska och ideella ämnen afspegla en själfull
begrundan. Se F. Vetterlund, "Skissblad om poeter"
(1914).
E. N. S—g.
Thelaus, Viktor Magnus, skogsman, f. 1834 i
Norrtälje, d. 1880 i Östra Ryd, blef student 1851
och var i telegrafverkets tjänst 1851—58, elev vid
Skogsinstitutet 1858—60, studerade skogshushållning
i Tharandt i Sachsen 1862 och blef t. f. lärare
i skogshushållning 1864 samt t. f. direktör 1869
vid Skogsinstitutet. 1873 förflyttades han som
jägmästare i Finspångs revir, men måste 1876 taga
tjänstledighet. T. var framstående författare på det
skogliga området och utgaf utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
