Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1039-1040 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thallin - Thallium - Thallo - Thallophyta - Thallus - Thalsperren - Thaly, Koloman - Thalysia - Tham - Tham, Per - Tham, Gustaf Sebastian

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Thallin, kem. farm. Se Tallin.

Thallium, kem. Se Tallium.

Thallo [-lå̄], grek. myt. Se Horerna.

Thallophyta (af grek. thallos, bål, och fyton,
växt) 1. Euthallophyta, bot., detsamma som bålväxter
(se d. o. och Kryptogamer).

Thallus, lat., bot., bål (se d. o. 2). — Thallös,
bålliknande. Se Lefvermossor, sp. 26.

Thalsperren, ty. Se Talsperren.

Thaly, Koloman, ungersk historiker och
politiker, f. 3 jan. 1839 i Csép, komitatet Komorn,
d. 26 sept. 1909 i Zablát, var först professor
i ungersk litteratur vid kalvinistiska lyceet
i Budapest, därefter (1867—75) ämbetsman
i honvedministeriet och invaldes 1878
i deputeradekammaren, där han blef en af
oafhängighetspartiets mest uppburna talare.
T. utgaf (på ungerska) en mängd källskrifter,
bl. a. Rákócziarkivet (2 bd, 1866—68). Frans Rákóczis
tänkeskrift om ungerska kriget 1710—11, "Archivum
Rákóczianum" (10 bd, 1873—89), Emerik Tökölys
dagböcker (3 bd, 1868—73), Tökölys korrespondens
(1896), César de Saussures bref från Turkiet
(1909) etc., samt en rad själfständiga arbeten,
såsom Bidrag till den Tökölyska och Rákócziska
periodens litteraturhistoria (2 bd. 1872), Furst
Frans Rákóczi II:s ungdom 1676—1701 (1881) och Grefliga
familjen Bercsény 1525—1835 (3 bd, 1885—93). T.
upptäckte i de franska lasaristernas kyrka i
Konstantinopol Frans Rákóczis graf och ombesörjde
1906 hemförandet af dennes och hans kamraters
kvarlefvor till Ungern. T. stiftade 1867
ungerska historiska sällskapet och redigerade 1867—75
dess tidskr. "Századok".
V. S—g.

Thalysia, grekisk religiös skördefest med offer och
processioner. Till festen bakades särskildt bröd af
den nya säden.

Tham [ta’mm], svensk adlig ätt, hvars första kända
stamfader, Sebastian T., var borgmästare i Landsberg
i prov. Sachsen och som inkom till Sverige med dennes
son Vollrath T. (f. 1629, rådman i Göteborg, d. 1700),
hvars son Sebastian Vollrathsson T. (f. 9 sept. 1666
i Göteborg, handlande och 1702 rådman där,
e. o. kommerseråd 1716 med säte och stämma, så
ofta han vistades i Stockholm, men eljest
korrespondent från Göteborg, d. 25 juni 1729) 1716
adlades. Om hans intresse för undervisningen se
Thamiska föreläsningarna. En medlem af ätten
afsade sig 1800 adelskapet, men adlades på nytt och
skref sig Tamm (se d. o.).


1. Per T., sonson till den i släktöfversikten nämnde
Sebastian Vollrathsson T., fornforskare, jorddrott,
f. 22 dec. 1737 å Stora Dala i Skaraborgs län,
d. 5 aug. 1820 på Dagsnäs, blef 1751 student i
Uppsala, där han bl. a. lär ha studerat arkitektur,
och hofintendent 1760, bosatte sig 1762 på Dagsnäs
och erhöll titeln öfverintendent. Uppvuxen i full
frihet och arftagare till en stor förmögenhet,
utbildade T. sig mestadels själf och blef en
myndig, men för underhafvande välgörande och
för landsodlingen nitisk egendomsherre, en kuriös
dilettant i fornforskning, en välvillig och otroligt
frikostig mecenat för lärda och forskare samt ett
"original" i yttre hänseende. Till en början uppträdde
han som deltagare i riksdagsförhandlingarna och som
broschyrförfattare. Hans första skrift var ett försvar
för hans blifvande svärfader,
Nordencrantz: Tankar om prof. Christiernins
Föreläsningar om växel-coursen (1761). Sedermera
utgaf han Svar på projectet om et banco-contoirs
inrättande (s. å.), Om prästetionden af säterier
(1767) samt Om helgedagar (1769), ett ämne, i hvilket
han äfven motionerade vid 1769 och 1771 års riksdagar,
om hvilket han flera gånger skref och som sysselsatte
honom ännu i sena åldern. Han yrkade ur statsekonomisk
synpunkt på afskaffandet af en mängd helgdagar,
ett yrkande, som också strax efter Gustaf III:s
tronbestigning vann afseende, i det att 13 dylika då
indrogos. På det ekonomiska området uppträdde T. med
skriften Om updämningar (1782) samt med Anteckningar
under och i anledning af en resa ifrån Vestergöthland
til Stockholm, gjord åren 1796 och 1797 (1797), en
underlig blandning af hvarjehanda ämnen, måhända efter
förebilden af Linnés eller Ehrensvärds originella
reseskildringar. Äfven till flera andra områden
sträckte sig hans välmenta skriftställeri. Så utgaf han
ett rationalistiskt Lettre à Mr. Linguet au sujet de
ce qu’on trouve dans ses Annales sur Voltaire (1782),
vidare Politiska erhindringar (1793) och Politiska
anteckningar (1799). Men sin egentliga styrka som lärd
ansåg han sig ega i antikvarisk forskning, ehuru han
med skäl kan betecknas som en rudbeckian af renaste
vatten. Bland hans arbeten af detta slag må nämnas
Göthiska monumenter, samlade och beskrifna (1794),
med gravyrer efter Hilfeling, Bref til någre lärde
herrar uti Köpenhamn (1802), Anmärkningar i anledning
af herr prof. Müllers afhandling om guldhornen
(1817) och Anmärkningar till förbättring af ordaförståndet
i vår äldsta nordiska historia (s. å.). Sitt
nit för historia och fornforskning ådagalade han
framför allt genom storartadt mecenatskap. Så
understödde han Sjöborg för dennes historia öfver
Blekinge; Hilfeling fick på hans bekostnad flera
år genomresa Gottland och afteckna dess fornminnen
(hans resdagböcker förvaras nu i k. biblioteket),
och genom T:s bidrag blef tryckningen af Warmholtz’
berömda "Bibliotheca historica" åter möjlig. Thorild
hade i honom en frikostig gynnare under en stor
del af sin svenska tid, och äfven många andra kommo
i åtnjutande af understöd från honom. Denna kända
frikostighet hade äfven förskaffat honom ledamotskap
i åtskilliga lärda samfund.

2. Gustaf Sebastian T., den föregåendes kusins sonson,
bergshauptman, f. 22 aug. 1797 på Forsviks bruk,
Undenäs socken, Skaraborgs län. d. 3 jan. 1876
i Stockholm, aflade bergsexamen i Uppsala 1818
och inträdde som auskultant i Bergskollegiet,
förordnades 1821 till geschworner i Nora, Lindes
och Nya Kopparbergs bergslag och utnämndes 1827 till
bergmästare i Gäfleborgs län. 1833 förflyttades
han till Falun som t. f. högste styresman,
d. v. s. bergshauptman, vid Stora Kopparbergs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>