Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1035-1036 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thalberg, Sigismund - Thalbitzer, William - Thale - Thale, Adalbert von - Thaleia - Thalén, Tobias Robert - Thaler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nära Neapel och lefde där i stillhet med undantag af
åren 1862-—3, då han åter var ute på konsertresor.
— Samtiden tvistade om, hvilkendera skulle ha
företrädet, Liszt eller T. Skillnaden dem emellan
var ej blott den mellan geniet och talangen, utan
ock mellan de högre och de lägre konstvyerna. Båda
äro visserligen fäder till den moderna salongsmusiken
och ha verkat skadligt genom att lägga en öfverdrifven
vikt på virtuositeten. Men Liszt fullföljde dock högre
konstintressen, då däremot T. uteslutande såg sitt mål
i den häpnadsväckande effekten, därtill i en sådan
af ytligare slag. T. hade stor förmåga att skrifva
svårigheter så, att de i själfva verket voro lättare
att utföra, än de föreföllo för åhöraren. Följden
var, att åtskilliga af hans konstgrepp i början
bländade, men sedan blefvo ett välkommet byte för
äfven medelmåttigare pianister, som däri fingo ett
lättköpt medel att briljera. Emellertid prisas hans
underbara legiato och förtrollande gratie, och han
riktade pianospelets mekanik genom sitt sätt att lägga
melodien i midten och låta den på ömse sidor omsvärmas
af passager. T:s kompositioner fingo uteslutande
prägel af hans virtuossyften. De bestå mestadels i
transkriptioner af melodier ur operor m. m. Hans egna
operor, Florinda och Cristina di Suezia, gjorde ingen
lycka.
A. L.*

Thalbitzer, William, dansk språkforskare och etnolog,
f. 5 febr. 1873, blef 1891 student och vann 1894
universitetets guldmedalj samt tog 1899 lärarexamen
(cand. mag.). Han gjorde 1900—01, 1905—06 och 1914
resor till Grönland, särskildt Öst-Grönland, för
att studera eskimåernas språk och folklore, och har
i en serie afhandlingar i "Meddelelser om Grönland"
nedlagt resultatet af sina undersökningar: A phonetic
study of the Eskimo language (1904), Ethnological
description of the Amdrup collection from East
Greenland (1909) och The Ammasalik Eskimo (1904),
samt utgett Grönlandske sagn om eskimoernes fortid
(1913) och (tills. med Hj. Thuren) Melodies from
Eastgreenland (1914).
E. Ebg.

Thale, by i preussiska reg.-omr. Magdeburg
(Sachsen), på norra sidan af Harz, 175
m. ö. h., vid ingången till den vildt romantiska
Bodedalen. 13,255 inv. (1910). Järnvägsstation. Stort
järnverk. Badanstalt (Hubertusbad) med jod- och
bromhaltiga koksaltkällor. I närheten af T. ligga
de mest storartade klippartierna i Harz, såsom
Rosstrappe, Hexentanzplatz och Waldkater.
(H. W—k.)

Thale, Adalbert vom [-få’m tāle], pseudonym. Se Decker, K. von.

Thaleia (lat. Thalia). Se Chariter och Muser.


Thalén, Tobias Robert, universitetslärare, fysiker,
f. 28 dec. 1827 i Köping, d. 27 juli 1905 i Uppsala,
blef 1849 student, 1854 filos. doktor och 1856 docent
i astronomi, allt i Uppsala. Som bysantinsk stipendiat
gjorde han 1856—59 en studieresa till England,
Frankrike och Tyskland och utnämndes vid hemkomsten
till docent i fysik samt 1861 till adjunkt i fysik och
mekanik. Han var 1869—70 t. f. professor i fysik vid
Teknologiska institutet i Stockholm och utnämndes 1873
till professor i mekanik vid Uppsala universitet, men
erhöll 1874 transport till den fysiska lärostolen där
och tog 1896 afsked. Under tvåårsperioden 1889—91 var
T. universitetets prorektor. 1865—79 var han
förordnad till censor vid mogenhetsexamina. Vid
elektricitetskongressen i Paris 1881 var han ombud för
Sverige. Från 1885 var T. led. af Comité international
des poids et mesures i Breteuil. Han var 1889 Sveriges
ombud vid Conférence générale des poids et mesures
i Paris och hemförde därifrån prototyperna för
metern och kilogrammet ("rikslikarna"). T. utmärkte
sig inom magnetismen och spektralanalysen. På det
senare området deltog han i och fortsatte Ångströms
betydelsefulla forskningar.
Bland T:s skrifter, hvilka till stor del influtit i
Vet. akad:s och Vet. soc:s handlingar, märkas Om astronomiska
observationer med tillhjelp af galvanisk elektricitet
(1856), Försök att bestämma induktionsströmmars olika
fortvaro (1859), Bestämning af våglängderna för en
del af de kemiska strålarne i solspektret (1860),
Recherches sur les propriétés magnétiques du fer
(1861), Om de Fraunhoferska linierna jemte teckning
af den violetta delen af solspektrum (1865, tills.
med A. J. Ångström), Spektralanalys, exposé och
historik (1866), Mémoire sur la détermination des
longueurs d’onde des raies métalliques (1867) T:s
hufvudarbete, i hvilket han med stor skärpa bestämde
spektrallinjernas läge för en stor mängd metaller,
Jodgasens absorptionsspektrum (1869). Jordmagnetiska
bestämningar i Sverige under åren 1869—71 och 1872—82,
Recherches sur les spectres des métalloïdes (1875,
tills. med Ångström), Sur la recherche des mines de
fer (1877) Sur le spectre de fer obtenu à l’aide de
l’arc électrique (1885) samt meddelanden (dels till
Vet. akad. 1874, dels i Järnkontorets "Annaler" 1879)
om en metod att medelst magnetiska mätningar undersöka
järnmalmsfält, för hvilken han 1874 erhöll anslag af
Järnkontoret och 1875 Geografiska sällskapets i Paris
medalj af första klassen. 1884 tilldelade honom Royal
society i London den rumfordska medaljen. T. blef
led. af Vet. soc. i Uppsala 1863 (hedersled. 1901),
hvars sekreterare han var 1880—1901, 1868 af
Vet. akad., som flera gånger tilldelade honom pris,
1878 af Fysiogr. sällsk. i Lund och hedersled. af
Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg 1888. 1886 kallades
han till led. af Royal society i Edinburgh och
1891 till hedersled af Royal institution i London.
(Fmn.)

Thaler, tysk myntenhet från 1500-talet ända till
1871, då reichsmark (mark) blef hufvudmynt Se Daler,
sp. 1162, och Mynt, sp. 54—55. — I allmänhet
nyttjades benämningen thaler om alla större
silfvermynt, som vägde mer än 1 lod (= omkr. 15
gr.). Thalern bibehöll alltjämt sin vikt af nära 30
gr. Den förekom äfven under tilläggsbeteckningar,
t. ex. Albertus-thaler (se d. o.) och speciesthaler
(= 2 gulden = 1 1/3 reichsthaler, hvilken sistnämnda
var endast ett räknemynt). Man präglade äfven stycken
om 1/4, 1/2 1 1/2, 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>