Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 915-916 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet - Termoelektriska serien - Termoelektrisk ström - Termoelektriskt element - Termoelektromotorisk kraft - Termoelement

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller i motsatt riktning (för järn eller platina;
medförningens riktning liksom vid Thomsoneffekten)
och därvid anhopas framför strypstället.

Fig. 8.

De i 4. behandlade termoströmmarna af 1:a
slaget synas spela en synnerligen viktig roll
för metallernas värmeledningsförmåga: i en metall,
där ett temperaturfall finnes, uppstå termoströmmar,
hvilka på grund af, att metallen är massiv, böra kunna
bli mycket starka; dessa måste, i enlighet med det nu
anförda, kunna transportera afsevärda värmemängder,
äfven om temperaturfallet är så ringa, att någon
märkbar Thomsoneffekt ej kan uppträda. Till stöd för
denna uppfattning kunde Benedicks bl. a. uppvisa,
att en metalls värmeledningsförmåga minskas genom
isolerad uppdelning.

6. Öfversikt af termoelektriciteten. De under 4. och
5. behandlade effekterna göra, att man numera kan
uppställa följande sammanfattande tablå öfver
termoelektriciteten.

	Ledaren är
	homogen	heterogen
Termoelektriska effekter: värme medför elektricitet	Effekt, observerad redan af Seebeck; förnekad genom "Magnus’ sats"; uppvisad af Benedicks (1916)	Seebeckeffekt (termoelektricitet i inskränkt mening), uppvisad av Seebeck (1821)
Elektrotermiska effekter: elektricitet medför värme	"Generaliserad Thomsoneffekt", uppvisad af Benedicks (1918)	Peltiereffekt, uppvisad af Peltier (1834)

Hela termoelektriciteten kan i enlighet härmed numera
sammanfattas i de två satserna: värmeström medför
elektricitet, elektricitetsström medför värme. Detta
sammanfaller nära med ett af F. Kohlrausch (1875)
som hypotes framställdt antagande, som hittills
saknat experimentellt stöd äfven om vissa fenomen
vid magnetisk påverkan talat därför.

Litt.: 1—3. K. Baedeker, "Die elektrischen
erscheinungen in metallischen leitern" (1911), L.
Graetz, "Handbuch der elektrizität und magnetismus",
bd I:3 (1918); 4. C. Benedicks, "Comptes rendus"
163, 1916; 165, 1917; "Annalen der physik" 55, 1918;
5. C. Benedicks, "Comptes rendus" 167, 1918; "Jernkontorets annaler", 1919.
C. B—s.

Termoelektriska serien, fys. Se
Termoelektricitet, sp. 907.

Termoelektrisk ström, fys. Se Termoelektricitet,
sp. 906.

Termoelektriskt element, fys. Se
Termoelement.

Termoelektromotorisk kraft, fys. Se
Termoelektricitet, sp. 906 ff.

Termoelement (af grek. thermo-, värme-)
l. Termoelektriskt element, fys., metallisk
ledare, i hvilken temperaturdifferens
framkallar elektrisk ström (jfr Termoelektricitet
1). Icke blott för rent vetenskapliga, utan äfven
för praktiska ändamål äro termoelement af mycket stor
betydelse vid temperaturbestämningar, och i många fall
äro de så godt som de enda hjälpmedel, som för detta
ändamål kunna användas. Om den termoelektriska
kraften för en metallkombination blifvit bestämd
inom en viss temperaturintervall, så kan man
genom uppmätning af den termoelektriska
kraften hos ett termoelement af dessa metaller
bestämma temperaturer, som falla inom nyssnämnda
intervall. Detta är af särskildt stor betydelse
för temperaturer mellan 300° och 1600°, emedan
vanliga kvicksilvertermometrar då icke längre
äro användbara, i all synnerhet som andra användbara
metoder för temperaturbestämningar äro mycket
obekvämare och ge mindre noggranna resultat.
På grund af den obetydliga värmekapaciteten
försiggå temperaturförändringarna hos ett
termoelement hastigt och kunna därför lätt iakttagas.
Af stor fördel är, att afläsningarna af
den med termoelementet kombinerade galvanometern kunna
utföras på stort afstånd från det ställe, där
termoelementet är placeradt. — Beroende på den i fråga
kommande temperaturintervallen och andra förhållanden
användas olika metallkombinationer som termoelement,
t. ex. järn—konstantan, koppar—konstantan,
platina—platinairidium och framför allt
platina—platinarodiumlegering; det sistnämnda
används f. n. nästan uteslutande för bestämning
af höga temperaturer. Enligt W. C. Heraeus,
Hanau, ger detsamma följande elektromotoriska
krafter i millivolt, då de fria ändarna hållas vid
+ 20 C, och det varma lödstället vid: 300° 2,20,
600° 5,12, 900° 8,35, 1,200° 11,87, 1,500° 15,68.
Kalibreringen af termoelementen, som i hvarje
fall är nödvändig, emedan olika element af samma
metaller ofta förhålla sig något olika, kan lätt
verkställas därigenom, att det ena lödstället,
vederbörligen skyddadt, t. ex. medelst ett tunt
porslinsrör, placeras i ett bad med bekant
temperatur, hvartill för höga temperaturer användas
smälta metaller och för mycket låga temperaturer
flytande svårkondenserbara gaser, under det att
det andra lödstället hålles vid en annan konstant
temperatur, t. ex. 0°. De mest använda
bland dylika "fixpunkter" äro smältpunkterna för:
tenn 232°, vismut 270°, bly 327°, zink 419°, antimon
630°, klornatrium 800°, klorbarium 950°, silfver 961°,
koppar 1,083° (koppar i luft 1,063°), nickel 1,452°. —
Den termoelektromotoriska kraften uppmätes lämpligen
med en passande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>