Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Termoelektricitet
908
termoelektrisk serie, i hvilken en föregående
metall alltid blir positiv i förhållande till
en efterföljande; denna serie exemplifieras
genom ordningsföljden i nedanstående tabell. Den
termoelektriska grundegenskapen är emellertid icke
den termoelektromotoriska kraften E12 mellan ett
par ledare l och 2, utan dess tillväxt pr 1° eller,
matematiskt uttryckt, dess temperaturderivata
dt
(2);
c12 benämnes den termoelektriska kraften eller,
kortare, termokraften mellan l och 2. Enligt denna
definition gäller, att den termoelektromotoriska
kraft, som uppkommer hos ett termoelement, då dess
kalla lödställe hålles vid t°, dess varma lödställe
vid t + dl°, är
dE = e. dt ......(20;
hållas lödställena vid temperaturerna tl} resp. t2,
gäller
E =
12
edt
(3).
Termokrafterna e, mot bly som jämförelsemetall, utvisa
det temperaturberoende, som (för låga temperaturer
enligt G. Wietzel, 1914) anges å fig. 3.
?-§f/Pb
-20O -1OO
4QO l 6QO"K. \ 1
+100 +200° C. t
Fig. 3.
Karakteristiskt är, att de flesta metaller och
legeringar ge e -kurvor, som, åt + eller - håll,
divergera från temperaturaxeln utan att skära
hvarandra; ett fåtal har, såsom järn, ett starkt
afvikande förlopp, skärande de andra. Karakteristiskt
är vidare, att vid högre temperaturer e-kurvornas
förlopp är nära rätlinigt. Detta betyder, att vid
högre temperaturer termokrafterna för samtliga ledare
(Me), hänförda till jämförelsemetallen bly (Pb),
tämligen väl återges genom en lineär formel
då t är temperaturen i Celsiusgrader, är a den
konstant, som mäter e-värdet vid 0°C. ; p en annan
konstant.
I tabellen anföras a och /5-värdena för några
viktigare metaller och legeringar (mellan 0° och
högst 200°) ; dessa äro ordnade efter aftagande
a
P
+ 25
+ 0,04(9).
+ 13,4
–- 0,030
+ 3,i
+ 0,004
+ 2,8
+ 0,008
+ 1,1
+ 0,011
0,0
0,000
- 3,0
- 0,021
o
- 0,017
- 34"
–- 0,060
- 75
- 0,oi(?)
a-värde och representera alltså den termoelektriska
serien vid 0° C.
eMePb = <* + pt mikrovolt (= 10~6 volt).
Metall, resp. lege- Kem.
ring (Me) tecken
antimon ............ Sb
järn ............... Fe
kadmium ......... Cd
koppar ............ Cu
manganin ......... (Cu,Ni,Mn)
bly .................. Pb
platina ............ Pt
kvicksilfver, fly t. . Hg
konstantan ........ (Cu , Ni)
vismut ............ Bi
En sådan tabell ger termokraften e för hvilket
metallpar som helst bland de upptagna metallerna. I
analogi med (1) erhålles nämligen
«12 = *13 - *23 ...... (5),
där 3 betecknar jämförelsemetallen bly (Pb), och
alltså är enligt (4)
C12 = («13 - <*23) + (/*13 - 02S)*-
Så erhålles t. ex. för ett termoelement af l järn
(Fe) och 2. koppar (Cu) ur tabellen
eF*ni = ( + 13,4-2,8) + (-0,030- 0,008)
t *eCU = +10,6 -0,038 t ...... (6).
Är väl termokraften e för ett gifvet termoelement
(inom ett visst (-område) känd, erhålles
dess termoelektromotoriska kraft E - hvilken
t. ex. bestämmer storleken af utslaget på en
tillkopplad galvanometer - enligt formeln (3). Äro
tlt resp. t2 temperaturerna hos det kalla, resp. varma
lod-stället, ger densamma
£j
(7).
Denna formel har först uppställts af Avenarius. Dess
giltighet inskränker sig till det temperaturområde,
där e varierar lineärt. Den förenklas, om det kalla
lödstället hålles vid 0° (^ = O ; vidare skrifves t2 =
t] och ger då
= at+
u
I enlighet härmed kunna termoelementen indelas
två slag.
InversionsfNrt.
Fig. 4.
1. Det vanligaste är, att a och /? för
termo-elementet ha samma tecken. E får då det
tempera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
