Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennyson, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renässanslynne, följde elegierna In memoriam (1850), öfver
den tidigt bortryckte ungdomsvännen Arthur Hallam,
132 små dikter i gemensamt versmått. Tidens sträfvan
efter nya andliga synpunkter afspeglas där, med en
förening af tankedjup och stark känsla. T. utnämndes
1850 efter Wordsworth till "poet laureate", i hvilken
egenskap han författade bl. a. ett glansfullt Ode
on the death of the duke of Wellington (1852). Den
humoristiska The northern farmer var det första af
hans friska kväden på Lincolnshiredialekt. Bland
hans mera betydande större dikter märkas vidare
Maud, a monodrama (1855), med ett tonfall af stark
och upprörd lidelse, sådant man sällan möter hos T. i
hans många andra hjärtehistorier, Enoch Arden (1864)
ett högeligen omtyckt idylliskt epos, som med gripande
enkelhet förtäljer om ett sällsamt skepparöde, om
trofasthet och själfuppoffring (öfv. till svenska i
"Finsk tidskr.", 1878, och senare af Hj. Edgren, se
nedan) samt en cykel (på femfotade jamber författade)
episka dikter med ämnen ur Artursagan, under heltiteln
The idylls of the king (1859—85), T:s förnämsta
vittra bragd. Storslaget och i stränga linjer
gestaltas där det medeltida idealet, förhärligas
plikten, ridderligheten, kyskheten och offerhågen,
med tragiska slagskuggor från det inbrytande
sedefördärfvet. Poetiskt skönast äro sångerna om
"liljemön" Elaines rena och dödbringande kärlek
till Lancelot samt om Arturs drottning Guineveres
brottsliga älskogsförhållande till Lancelot;
Arturs afsked till henne är i ädel höghet någonting
ensamstående i nyare skaldekonst. Af dessa 12 dikter
äro 7 öfv. till svenska under titeln "Konung Arthur
och hans riddare", 1874—76, och en, Lancelot and
Elaine, äfven öfv. fritt af A. Hjelmstjerna: "Elaine",
1877, samt denna och Guinevere öfv. af Hj. Edgren (se
nedan). I kraft af sina stora och smärre, ofta mycket
sångbara dikters folkkärhet intog T. i årtionden på
den samtida engelska parnassen en alldeles behärskande
ställning, i långvarighet jämförlig kanske blott
med hvad V. Hugo varit för Frankrike och Runeberg
för finska nationen. Han kallades 1855 till juris
hedersdoktor vid universitetet i Oxford och upphöjdes
1884 till peer-värdighet med titeln baron T. of
Aldworth and Freshwater. Gift 1850 (efter tioårig
förlofning) lefde han från denna tid i lyckliga
omständigheter, 1853 bosatt på ön Wight och från 1867
på det gods han gaf namnet Aldworth. Endast kortare
resor företog han till olika länder i Europa. Ännu i
hög ålder diktade han djupsinnigt och formfulländadt,
utgaf Ballads and other poems (1880), Locksley hall —
sixty years after (1886; med utfall mot naturalismen),
Demeter (1889), The death of Oenone and other poems
(1892) m. fl. samlingar. På äldre dagar eftersträfvade
han lagern äfven på dramats område, men den vägrades
honom där; den rätta dramatiska kraften saknas i hans
omsorgsfullt utarbetade skådespel Queen Mary (1875),
Harold (1876), The falcon (1879), The cup (1881;
senromerskt ämne), The promise of may (1882), Becket
(1884), hans starkaste drama, uppfördt med verklig
framgång, och The foresters (1892; om Robin Hood och
hans bågskyttar).
T:s skaldelynne är lyrisk-episkt;
i det kontemplativa och skildrande lyckas han bäst. I
hans dikter framträda med styrka och renhet en
förandligad känsla, en varm sympati för människorna jämte förmågan
att utspana deras ädlare impulser och syften. Han
framkallar hos läsaren en sedlig rörelse af egendomlig
lyftning och renhet. Segrande gudsförtröstan och
profetisk förhoppning om, att en ädlare mänsklig
rastyp skall framgå ur kulturens strider, lysa
fram ur hans tankelyrik. T. har poetiskt belyst
århundradets stora spörsmål och mänsklighetens
intressen, gett uttryck åt kulturens ljusa och mörka
sidor, folkets själfkänsla gentemot bördens eller
privilegiernas anspråk. Han är en representant för
de optimistiska sträfvanden, som i ord och handling
framträdde under förra delen af drottning Viktorias
regering. Till väsen och form är väl f. ö. hans
poesi en fortblomstring af Georgsskedets stora
lyrikers (Wordsworth, Byron, Shelley, Keats),
icke mer genialisk, men med stegring af färg- och
klangrikedom och konstnärlig detaljutmejsling samt
ett för honom egendomligt ljusdunkel, en ljuflig
skönhetsdager, som gjuter sig öfver hans bredt
böljande vers. Han hade ett utomordentligt sinne
för finare skiftningar i såväl själsrörelser som
den yttre naturens företeelser och återgaf dem med
rikt målande egenord. Så har han mer än kanske någon
efter Shakspere gjort engelska språket rikare. Han
var ock till sinnelaget alltigenom äkta engelsman,
och flera hans dikter andas stark nationalstolthet. —
Under sin mogenhetsperiod uppbar T. ojämförligt höga
författarhonorar. Flärdfri och tillbakadragen,
lefde den imponerande åldringen i ro på Aldworth,
tills hans järnhälsa bröts af influensa. Han fick
hedersgraf i Westminster abbey, och ett monument
öfver honom restes 1897 i Freshwater på Wight.
Bland upplagor af T:s arbeten märkas lyxeditionen i
12 bd, 1898—99, och den i 9 bd, 1908, med förklarande
noter af honom själf och hans son. Snart sagdt
årligen utkomma f. ö. upplagor (ofta flera) af
"In memoriam", "Idylls of the king", "Enoch Arden"
och många andra. — Litt.: Biografier och monografier
öfver T. ha skrifvits af bl. a. Waugh (1896), T:s
son lord Hallam T. ("Alfred lord T., a memoir by his
son", 2 bd 1897; ingår med 4 bd i lyxuppl. 1898; ny
ed. i 1 bd 1905), Stopford A. Brooke ("T., his art
and relation to modern life", 1898), tysken Koeppel
(1899), Andrew Lang (1901), A. Lyall (1902), A. Benson
(1904), W. Gordon ("Social ideals of A. T.", 1906),
M. Luce, "A handbook to the works of A. T.", 1908),
Hallam T., "T. and his friends" (1912), Th. Lounsbury
("The life and times of T. from 1809 to 1850", 1915),
A. E. Baker ("Concordance to the poetical and dramatic
works of T.", 1914, och "A Tennyson dictionary",
1916). "Suppressed poems of A. lord T. 1830—1868"
utgafs 1910. Nämnas må ock uppsats af C. D. af Wirsén
i "Ord och bild" 1892 samt dansken Kalischs "Studier
över T." (1893). I T:s "Dikter i urval, tolkade af
Hj. Edgren" (1902) återfinnas bl. a. "Enoch Arden"
och 2 af kungsidyllerna (se ofvan) samt flera
stycken ur "In memoriam", däribland den under
benämningen "Nyårsklockorna" vidtkända. Några af
hans dikter äro öfv. af E. Fredin i "Skilda stämmor"
(1884). — T:s son lord Hallam T., f. 1852, blef efter
universitetsstudier sin faders privatsekreterare,
skref sedermera den viktigaste biografien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
