Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tenn - Tenn. - Tennamalgam - Tennant, Smithson - Tennant, William - Tennanit - Tennaska - Tenndiklorid - Tenneman, Wilhelm Gottlieb - Tennessee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
basisk tennklorur, Sn (OH) Cl. Tennklorur är
ett mycket kraftigt reduktionsmedel; den fäller
t. ex. guld, silfver och kvicksilfver ur dessa
metallers salter (jfr Cassius’ guldpurpur). Den
används i färgerier som betningsmedel. — Till
stanniföreningarna hör tennoxid l. tennaska, Sn O2,
som utgör mineralet tennmalm l. tennsten och erhålles,
när tenn upphettas vid lufttillträde. Den är ett
hvitt, i syror olösligt, men i alkalier lösligt
pulver, används till hvita emaljer och glasyrer,
t. ex. på kakel o. d. När tennoxid löses i alkalier,
bildas tennsyrade salter l. stannat. Natrium-
och kaliumstannat, som äro lättlösliga i vatten,
framställas genom smältning af tennsten med
alkalier. De användas i färgerierna, under namn af
preparersalt, som betningsmedel. Deras verkan beror
därpå, att då garn och väfnader af vegetabiliskt
ursprung, såsom bomull och linne, indränkas med en
utspädd lösning af ett stannat, tennsyrehydrat i
följd af hydrolys (se d. o.) utfälles på fibrerna,
hvarigenom vid färgningen färgen utfälles och
bindes af färggodset (se Betning samt Färgning,
sp. 291, 292, 295). Tennklorid, Sn Cl4, erhålles som
en färglös, rykande vätska, när klorgas får inverka
på tenn. Den framställdes redan 1605 och benämndes
efter upptäckaren Spiritus fumans Libavii ("Libavii
rykande vätska"). En vattenhaltig, kristalliserad
form, Sn Cl4 + 3H2O, s. k. tennsmör, erhålles genom
lösning af tenn i kungsvatten. Tennklorid ger med
klorammonium ett dubbelsalt, 2H4 NCl + Sn Cl4, kalladt
pinksalt (af eng. pink = nejlikfärg), som används till
betning. Tennsulfid l. musivguld, Sn S2, erhålles,
om tenn och svafvel upphettas med klorammonium eller
kvicksilfver, bildar guldgula, metallglänsande fjäll
och används som bronsfärg för trä och gips.
Tenn är en af de få metaller, som varit i användning
ända sedan förhistorisk tid, och synes i äldsta
tider ha erhållits dels från Indien, dels från
det inre Asien. Genom graffynd i Egypten vet man,
att tennet varit i allmänt bruk redan 4000—3000 år
f. Kr. Det har anträffats i schweiziska pålbyggnader
och var bekant i Kina och Indien åtminstone 1800 år
f. Kr. I 4 Mos. 31: 22 uppräknas tenn tillsammans
med metallerna guld, silfver, koppar, järn och
bly. Homeros benämner tennet kassiteros, hvilket
namn af Plinius öfversättes med plumbum candidum,
"hvitglänsande bly", medan vanligt bly af honom kallas
plumbum nigrum, "svartbly". Det latinska stannum
betydde urspr. bly, men öfverflyttades i 4:e årh. på
tenn. Genom förvrängning af stannum har antagligen
ordet tenn uppstått (jfr fr. étain). Litt. Om
tennets historia och användning i konsthandtverk
se N. E. Santesson, "Tennets historia" (1906).
P. T. C. (K. A. V—g.)
Tenn., den officiella förkortningen för nordamerikanska staten Tennessee.
Tennamalgam, kem. och tekn. Se Amalgam 1, sp. 755,
samt Foliering.
Tennant [te’nənt], Smithson, engelsk kemist, f. 30
nov. 1761 i Selby, Yorkshire, d. (genom drunkning)
22 febr. 1815 nära Boulogne i Frankrike, studerade
medicin i Edinburgh 1781, där han var lärjunge till
den berömde Joseph Black. 1784 reste han i Danmark
och Sverige, där han besökte Schéele. Sedermera företog han
vidlyftiga resor i Europa och blef med. doktor i
Cambridge 1796. 1813 utnämndes han till professor
i kemi i denna stad. Han visade 1797, att diamanten
är kristalliseradt kol, som vid förbränning ger lika
mycket kolsyra som en lika viktmängd träkol. T. är
mest bekant för sin upptäckt (1803) af metallerna
osmium (se d. o.) och iridium (se d. o.), som
förekomma i icke renad platina och stanna som en
olöst återstod, då platinan löses i kungsvatten.
S. A—s.
Tennant [te’nənt], William, skotsk skald, f. 1784,
d. 1848, lefde i obemärkt ställning först som
bokhållare, därefter som skollärare, tills han 1831
blef professor i österländska språk vid universitetet
i S:t Andrews. Hans komisk-fantastiska epos på ottave
rime Anster fair (1812) är fylldt af humor. I samma
anda skref T. sedermera The thane of Fife (1822). Han
författade också åtskilliga dramer med skotska och
hebreiska ämnen. Se minnesteckning af M. F. Conolly 1861.
Tennantit, miner., arsenikfalertserna, i hufvudsak
sammansatta efter formeln 3 Cu2 S . Fe2 S3.
Se Falerts.
Hj. Sj.
Tennaska. Se Tenn, sp. 849.
Tenndiklorid. Se Tenn, sp 848.
Tennemann, Wilhelm Gottlieb, tysk filosof,
f. 1761 i Klein-Brembach, vid Erfurt, d. 1819, professor
först i Jena, sedan i Marburg, anslöt sig i sina
filosofiska åsikter väsentligen till Kant. Hans
Geschichte der philosophie (11 bd, 1798—1819; når fram till Thomasius)
hade för sin tid stor betydelse. Hans
Grundriss der geschichte der philosophie (1812;
4:e uppl. utg. af A. Wendt 1829)
öfversattes till sv. af K. J. Lénström
("Grunddragen af philosophiens historia", jämte
utkast till svenska filosofiens historia, 1839).
S—e.
Tennessee [tenisī’]. 1. Flod i Nord-Amerikas förenta
stater, begynner under namnet Holston-river
invid Iron-mountains i västra Virginia, upptar vid
Knoxville i Tennessee fr. ö. French-Broad-river,
fortsätter sitt sydvästliga lopp in öfver staten
Alabamas nordgräns, men tar där först västlig och
sedan nordlig riktning och återvänder in i staten
T. och mynnar ut i Ohiofloden vid Paducah i Kentucky,
ej långt nedanför Cumberland-rivers utlopp. Längd
1,600 km. Från mynningen upp till Florence i Alabama
(450 km.) befares floden af ångare, och ofvan forsarna
vid Florence är den segelbar ytterligare 600 km.,
långt förbi sin viktigaste stad, Chattanooga. —
2. (Officiell förkortning Tenn.) En af Nord-Amerikas
förenta stater. Statsområdet begränsas i n. af
Virginia och Kentucky (gränsen går ungefär under 36°
40′ n. br., längst i v. 36° 30′ n. br.), i v. af
Arkansas och Missouri (gräns floden Mississippi),
i s. af Mississippi, Alabama och Georgia (gräns 35:e
breddgraden) samt i ö. af Nord-Carolina (gräns en gren
af Appalacherna; se nedan). Areal 108,832 kvkm. Enligt
den i geografisk-statistisk amerikansk litteratur
antagna gruppindelningen af Förenta staterna tillhör
T. de sydöstra centralstaterna (East-South-Central
states). Östra fjärdedelen af staten är ett högland,
medan den större, västra delen, är ett mot v. sakta
sluttande slättland, afbrutet af floden T:s dal samt
i n. af Cumberland-river.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
