Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tengström, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med stor sympati, och författaren betraktar
honom som ett offer för ett oupplyst tidehvarfs
intolerans. Vita et merita episcopi Isaaci B. Rothovii
(i disputationsform 1796—1813) är ett hufvudarbete
för kännedomen om skol-, universitets- och kyrkliga
förhållanden i Finland under midten af 1600-talet. T:s
ställning som biskop föranledde honom sedermera
att i detalj studera den finska kyrkans och de
kyrkliga församlingarnas förvaltningshistoria,
hvaraf frukten blef Afhandling om presterliga
tjenstgöringen och aflöningen i Åbo erkestift
(3 dlr, 1820—22). Till T:s historiska skrifter
höra ytterligare ett 1804 hållet, varmt minnestal
på latin öfver H. G. Porthan (utg. 1821), äfvensom
Handlingar till upplysning af Finlands kyrkohistoria
(1821—32) och Samling af Åbo domkapitels cirkulärbref
1564—1700 (forts. och 1836 utg. af hans måg
V. G. Lagus). I utarbetandet af K. H. Strandbergs
"Åbo stifts herdaminne" tog T. del. 1793 valdes
han till medlem af Vitt. hist. o. ant. akad., där
han 1795 höll sitt inträdestal Om de fordna Finnars
sällskaps-nöjen och tidsfördrif (akad:s handl., 7:e
d., 1802). Äfven till rent praktiska ämnen sträckte
sig T:s skriftställarverksamhet. Han författade
Försök till lärobok i landthushållningen för finska
bonden (1803 belönt med Finska hushållningssällskapets
högsta pris; 3:e uppl. 1844; i två finska uppl. 1844
och 1846) och den af samma sällskap publicerade, som
svar på dess prisfråga inlämnade skriften Om Ahlmanska
sochnescholornas tjenligaste inrättning (1804).
T:s sinne för praktiska värf togs alltmera i
anspråk. Han valdes af Åbo stifts prästerskap 1800
till revisor i Riksgäldskontorets diskont och till
riksdagsman vid riksdagen i Norrköping s. å. Han var
medlem af bankoutskottet och, efter biskop Wallquists
död, af hemliga utskottet. 1801 och 1805 var han
revisor i banken och i Riksgäldskontoret. Han hade
alla förutsättningar för en ledande ställning,
då han 1803, uppförd i andra förslagsrummet,
utnämndes till biskop i Åbo stift, med hvilket ämbete
prokanslersämbetet vid universitetet var förenadt.
Under 1808—09 års krig var T. föremål för mycken
uppmärksamhet från de ryska myndigheteras sida
och visade dem ett tillmötesgående, som af många
samtida ogillades. Då han 24 mars 1808 jämte
flera af ämbetsmännen i Åbo uppvaktade ryske
öfverbefälhafvaren, grefve Buxhœvden, gaf han i
ett på franska hållet tal uttryck åt liflig glädje
öfver, att Alexander I lofvat beskydda den lutherska
religionen och den kyrkliga ordningen i Finland, samt
förklarade sig vilja verka för upprätthållandet af
fullständigt lugn i landet. 21 maj s. å. aflade han
i spetsen för prästerskapet och universitetsstaten
den af de ryska myndigheterna anbefallda trohetseden
och bad därvid Buxhœvden till monarken frambära
deras fullständiga tillgifvenhet och uppriktiga
redobogenhet att fullgöra hans vilja. I cirkulärbref
till sitt stifts prästerskap manade han detsamma att
söka förmå sina åhörare till lugn. Han dekorerades
med S:t Annæ-ordens första klass, och i ett reskript
till universitetet af 16 juni tillkännagaf kejsaren
sin fägnad öfver de känslor af trohet och tacksamhet,
som genom honom uttalats. Det framgår af dessa drag,
att han, i afsikt att mildra svårigheterna för landet
vid öfvergången till de nya förhållandena, icke
iakttog en fullt fast hållning mot segraren. 6 juli
förordnade Gustaf IV Adolf, att den del af Åbo län,
som blifvit befriad från fienderna, skulle ställas
under Uppsala konsistorium. T. afböjde uppdraget
att som medlem af den s. k. Finska deputationen
infinna sig i Petersburg, men blef sedermera,
då han utsetts till prästeståndets talman vid
Borgå landtdag, tvungen att, ehuru med öppet
tillkännagifven motvilja, i febr. 1809 företaga
en resa till den ryska hufvudstaden för att där
aflägga talmanseden. Vid Borgå landtdag var T. en
af de inflytelserikaste personligheterna såväl genom
det anseende han åtnjöt bland sina ståndsbröder som
genom den ynnest han tillvann sig hos Alexander I och
dennes gunstling Speranskij. Ett bevis på kejserlig
nåd var, att han 29 mars 1809 kallades till ordf. i
den kommitté, som egde att upprätta förslag till ett
högsta styrelseverk för Finland. Ett af M. Calonius
utarbetadt förslag omfattades af kommittén i hufvudsak
som dess yttrande, men oberoende däraf genomdref
T. i förening med prästeståndet upprättandet af
en särskild expedition för ecklesiastika ärenden i
regeringskonseljen. Hans barn upphöjdes som nämndt i
finskt adligt stånd. Efter landtdagens slut affattade
han Berättelse om landtdagen i Borgå (tr. 1809
som bilaga till ett cirkulärbref till Åbo stifts
prästerskap äfvensom särskildt 1810 i Stockholm och i
"Mimer" 1839), hvilken länge var den hufvudsakliga
källan för kunskap om detta ständermöte.
Äfven sedermera var T:s inflytande på Finlands
politiska utveckling betydande genom de förbindelser
han underhöll med landets främsta ämbetsmän och
med Michail Speranskij, men närmast var dock hans
uppmärksamhet riktad på de litterära sysselsättningar,
som ofvan blifvit omtalade, och på Åbo stifts kyrkliga
styrelse. Han arbetade för enhet och likstämmighet
i kyrkoförvaltningen, verkade för att höja
prästerskapets bildning, bl. a. genom tillsyn öfver
ett på hans initiativ vid Åbo universitet inrättadt
pedagogiskt och teologiskt seminarium, samt vakade
noggrant öfver prästerskapet. Han var ordf. i fyra
af regeringen tillsatta ecklesiastika kommittéer för
att omarbeta de i församlingarna begagnade hand- och
psalmböckerna samt katekesen äfvensom för att affatta
ny kyrkolag för Finland. En mängd af honom omarbetade
finska psalmer upptogs i ett finskt psalmboksförslag,
som efter hans död utkom 1836. Ett af honom utarbetadt
kyrkolagsförslag blef däremot icke publiceradt.
Som ordförande i universitetets byggnadskommitté
invigde T. 1817 det nya akademihuset i Åbo med
ett latinskt tal (tryckt 1821). Därmed tog han
afsked från högskolan, hvars väl han nitiskt
främjat, och befriades s. å. på egen begäran från
prokanslersämbetet. Då Åbo stift s. å. förklarades
för ärkestift, erhöll han titeln ärkebiskop. Bland
öfriga nådevedermälen, som tillföllo honom, må nämnas,
att han 1811 erhöll fullmakt på Närpes pastorat som
prebende för lifstiden. Under det sista skedet af sitt
lif omgafs T. af en yngre litterär krets, bestående
af hans bägge mågar V. G. Lagus och J. J. Tengström
samt J. L. Runeberg m. fl., bland hvilka han var en
vördad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
