Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temple bar - Templets förstöring - Templets invigning - Templin - Templum in antis - Tempo - Tempoanfall - Tempora - Temporal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jurisdiktionsområde; denna stadsgräns kallades Temple
bar. Den omtalas redan på 1300-talet, och däri
uppfördes sedermera en portbyggnad, hvilken 1672
ersattes af en ny sådan, byggd af Chr. Wren. Såsom
hinderlig för den lifliga gatutrafiken aflägsnades
den 1878 och står nu sedan 1888 vid ingången till
Theobalds park i Hertfordshire. Vid Temple bar
utföres alltjämt, då konungen aflägger officiellt
besök i City, en från medeltiden stammande ceremoni,
symboliserande Citys privilegierade ställning:
lordmayorn möter där och öfverlämnar till konungen
Citys svärd, hvilket denne omedelbart återlämnar. Så
länge bommen eller porten fanns kvar, höllos de
stängda, tills ceremonien var till ända, såsom tecken
till, att konungen endast med citymyndigheternas
begifvande beträdde Citys område.
V. S—g.
Templets förstöring. Till åminnelse af att Jerusalems
tempel förstördes af romarna år 70 e. Kr. 9 Ab (5:e
månaden i judarnas kyrkliga år, motsvarande slutet
af juli och början af aug.) fira judarna årligen med
fasta och botböner samt uppläsning i synagogan af
Jeremias klagovisor sin största sorgehögtid nämnda dag
eller, om densamma infaller på sabbat, 10 Ab. Redan
före Kristi tid firade judarna på liknande sätt
10 Ab som åminnelsedag af "templets förstöring",
emedan, märkvärdigt nog, kaldéerna (babylonierna)
år 586 f. Kr. lära på den dagen ha förstört
Salomos tempel. Af de nuv. judarna kan således 9
Ab i dubbel mening räknas som en åminnelsedag af
templets förstöring. Likaledes firas månaden förut,
17 Tammuz, sorgeminnet af romarnas inträngande
i Jerusalem efter den långvariga belägringen (år
70), likasom judarna före och på Kristi tid firade
minnet af kaldéernas inträngande i Jerusalem (år 586
f. Kr.) 9 Tammuz. Tiden mellan 17 Tammuz och 9 Ab är
för judarna en sorgetid, ett slags "tempus clausum"
(se d. o.).
J. P.
Templets invigning. Se Tempelinvigningsfesten.
Templin, stad i preussiska reg.-omr. Potsdam mellan
flera sjöar, som genom den 1,4 m. djupa Templinkanalen
(23 km. lång) stå i förbindelse med Havel. 5,670
inv. (1910). T. fanns redan på 1200-talet som stad.
(H. W—k.)
Templum in antis, lat., bygnk. Se Ant och Tempel.
Tempo [-på], plur. Tempi, it. (af lat. tempus,
tid). 1. Mus., tidmått, hastighetsgraden af ett
musikstycke. Före 1600-talet voro föreskrifterna
rörande tempot mycket inskränkta, hvaremot själfva
noterna då hade ett någorlunda bestämdt medelvärde
(lat. integer valor notarum). Detta värde ändrades
emellertid under århundradenas lopp så betydligt, att
man nu, för att få en föreställning om 1500-talets
musik, måste reducera dess notvärden till minst
hälften och för tidigare århundraden till fjärdedelen
eller åttondelen. Af den på 1400-talet synnerligen
blomstrande lutskriften och orgeltabulaturen har den
moderna notskriften upptagit bl. a. de "fanor" på
nothalsen, hvilka beteckna mindre värden; men när en
sådan fana för oss betecknar en åttondel ♪, så gällde
den då däremot lika med en minima, d. v. s. halfnot,
X, hvaraf man torde kunna sluta, att hastighetsgraden
sedan dess två gånger fördubblats.
Omkr. år 1600 uppstodo de ännu brukliga termerna
för tidmåttets olika snabbhet: allegro, andante,
adagio, senare äfven allegretto, presto, vivace,
andantino, largo, lente, grave, moderato (se dessa
ord) m. fl. benämningar, som man i nyare tid ofta sökt
i flera länder öfversatta till modersmålet, t ex. i
Tyskland (Schumann) och i Sverige (Norman). Äfven
dessa termer ha emellertid, åtminstone sedan Bachs
tid, ändrat värde, så att hastiga tempon nu blifvit
hastigare och långsamma långsammare. Därför kände man
länge behofvet af en fast matematisk värdemätare och
kom så till uppfinningen af metronomen (Loulié, 1696,
Mälzel, 1816). Ej ens denna värdemätares föreskrifter
äro absolut bindande, emedan hastigheten af ett och
samma tonstycke måste i någon mån modifieras efter den
olika storleken af lokaler, de utförandes talrikhet,
den personliga uppfattningens kraf på frihet
o. s. v. Emellertid äro talen på Mälzels metronom
ingalunda godtyckligt valda, utan variera inom samma
hastighetsmöjligheter som människans pulsslag (jfr
Musik, sp. 1438). Det genomgående tempot afbrytes ej
sällan genom föreskrift om fördröjande (rallentando,
ritardando, ritenuto) eller påskyndande (accelerando,
stringendo) eller godtyckligt tidmått för något ställe
(ad libitum, a piacere); att hufvudtempot skall
återinträda, betecknas då med a tempo eller tempo
primo (tempo di prima). De musikaliska frasernas
växlande innehåll och karaktär betinga af sig själfva
en viss rörlighet hos tempot eller modifikationer
däraf. — Tempo di marcia [martja], marschtempo. —
Tempo giusto. Se Giusto. — Tempo rubato. Se Rubato. —
Om senza tempo se Senza. — 2. I militärspråket
betecknar tempo dels rörelsehastigheten i olika
takter (såväl till fots som till häst), dels
hvarje särskild del ("afdelning") af ett handgrepp
med gevär, sabel eller annat vapen. — 3. Ridk.,
den för takten (se d. o.) bestämda farten. Enligt
svenska exercisreglementet för kavalleriet rides
i skridt 100 m., i traf 225 m. och i galopp
350 m. i minuten; dessutom förekommer förstärkt
galopp med en hastighet af 450 m. i minuten; med
fyrsprång förstås: allt hvad hästen kan löpa. Det
för exercis bestämda traftempot bör förkortas vid
längre marscher och vid ridning i svårare terräng
m. m. Vid täflingar i prisridning enligt Svenska
ridsportens centralförbunds bestämmelser rides kort
traf i högst 200 m., samlad traf i högst 175 m.,
ökad traf i minst 275 m., kort galopp i högst 225
m. och ökad galopp i minst 350 m. i minuten. Enligt
Ridinstruktion för svenska armén skall i hvarje ridhus
eller annan noga utstakad ridbana finnas anslagen
en s. k. tempotabell, som anger tiden, på hvilken
fyrkantspåret skall tillryggaläggas vid ridning i de
olika takterna.
1. A. L. (E. F—t.) 3. B. C—m.
Tempoanfall och Tempostöt. Se Fäktkonst.
Tempora, lat., plur. af tempus. Se Tempus och
Tinning.
Temporal (lat. temporalis). 1. Gramm., som har
afseende på det grammatiska tempus (se d. o.),
tids-. — Temporala konjunktioner. Se Konjunktion,
sp. 763. — 2. Anat., som hänför sig till tinningarna,
t. ex. temporalsidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
