Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempelherreorden - Tempelhof - Tempelhoff, Georg Friedrich von - Tempelinvigningsfesten - Tempelman, Olof Samuel - Tempelriddare - Tempelska kometen - Tempelsällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldig till kätteri, har försvarats af Michelet
("Procès des templiers", 2 bd, 1841—51),
J. Loiseleur ("La doctrine secrète des templiers",
1872), Prutz ("Geheimlehre und geheimstatuten des
Templerordens", 1879, och "Entwicklung und untergang
des Tempelherrenordens", 1888), och för dess oskuld
ha uppträdt bl. a. Schottmüller ("Der untergang
des Templerordens", 2 bd, 1887), Lea ("A history of
the inquisition of the middle ages", bd 3, 1888),
J. Gmelin ("Schuld oder unschuld des Templerordens",
2 bd, 1893), och H. Finke ("Papsttum und untergang des
Templerordens", 2 bd, 1907). Jfr ock W. F. Wilcke,
"Geschichte des Ordens der tempelherren" (3 bd,
1826—35; 2:a uppl., 2 bd, 1860), C. G. Addison,
"The knights templars" (3:e uppl. 1854), M. Lavocat,
"Procès des frères et de l’ordre du Temple" (1888),
L. Delisle, "Mémoire sur les opérations financières
des templiers" (i "Mémoires de l’Institut national de
France", d. 32, 1889), I. Döllinger, "Akademische
vorträge", bd 3 (1891), och G. Schnürer, "Die
ursprüngliche Templerregel" (1903).
På 1700-talet gjordes försök att återupplifva
Tempelherreorden, i det frimureriet påstods
härleda sig därifrån och 1754 åtskilliga medlemmar
afsöndrade sig ur den jesuitiska frimurarlogen
i Clermont under namn af Tempelherreorden. Detta
sällskap upplöstes under revolutionen, återställdes
under direktoriet, firade 1808 offentligt Molays
dödsdag och uppförde 1833 ett nytt tempelhus i
Paris. Någon betydelse erhöll sällskapet aldrig,
och det upphörde omkr. 1837. Åtskilliga andra
sällskap ha från tempelherrarna lånat sina namn,
t. ex. Godtemplarorden, utan att med dem stå i något
slags sammanhang.
S. B. (V. S—g.)
Tempelhof [-håf], by i preussiska reg.-omr. Potsdam,
2 km. s. om Berlin, med flera järnvägar samt spårväg
förbunden med Berlin. 20,730 inv. (1910). Omtyckt promenad-
och förlustelseort. Norr därom Tempelhoferfeld,
exercisplats för Berlins garnison. Se kartan till Berlin.
S. om T., skildt därifrån af Teltowkanalen, ligger
Mariendorf samt v. om T. Schöneberg.
(H. W—k.)
Tempelhoff, Georg Friedrich von, preussisk militär
och krigshistoriker, f. 1737, d. 1807, ställdes 1791
i spetsen för den nyinrättade artilleriakademien
och fick 1792 befälet öfver artilleriet vid
hertigens af Braunschweig armé. 1802 utnämndes han
till generallöjtnant. T:s af H. Lloyd påbörjade
Geschichte des Siebenjährigen krieges in Deutschland
(6 dlr, 1783—1801) är ett af de bästa arbeten öfver
Sjuåriga kriget, i hvilket T. tog personlig del.
C. O. N.
Tempelinvigningsfesten, en under 8 dagar med
ljuständning och bön högtidlighållen judisk
glädjefest till minne af, att Jerusalems tempel,
som blifvit orenadt och till en del förstördt af
Antiochos Epifanes (1 Makkabéerboken 4, 54 f.),
återställdes och renades genom Judas Makkabeus 25
kislev (dec.) 164 f. Kr. Jfr Judisk gudstjänst.
J. P.
Tempelman, Olof Samuel, arkitekt, f. 1745 i Källstad,
Östergötland, d. 1816 i Stockholm, blef student i
Uppsala 1763, egnade sig åt fortifikationen, där
han 1776 blef informationsadjutant, samt blef 1777
led. af Målar- och bildhuggarakademien, s. å. dess
sekreterare efter Floding och 1779 professor i
arkitektur. Han vistades därefter till 1781 i
Italien, Frankrike och Tyskland. Han fortfor
sedan att till sin död verka både som sekreterare
och som lärare — föga nitisk likväl i någondera
befattningen. Som arkitekt var T. föga produktiv. Han
lämnade ritningar till Gustaf III:s paviljong på Haga
(1787, fullbordad 1790; se art. Haga)., hufvudsakligen
beaktansvärd genom interiörernas utsirning. Bland
hans öfriga arbeten märkas fasaden till Kanslihuset
i Stockholm (1790, afbildadt i art. Stockholm,
pl. VII), Forsmarks kyrka i Roslagen (byggd
1794—1800), Härnösands gymnasium (nuv. rådhuset)
samt ombyggnaden af Tyska kyrkan i Karlskrona efter
branden 1790 och af Kalmar gymnasiehus (invigdt först
1835). De flesta af hans verk äro hållna i en tung
antikiserande stil. Som konstakademiens sekreterare
utgaf T. från 1798 de årliga utställningskatalogerna,
mot slutet biträdd af J. V. Gerss.
—rn. (G—g N.)
Tempelriddare. Se Tempelherreorden.
Tempelska kometen. Bland de af E. W. L. Tempel
(se denne) upptäckta kometerna befinna sig
tre kortperiodiska, som iakttagits i mer än en
apparition och hvilkas omloppstider, resp. 6,5, 5,2
och 5,7 år, därför äro säkert bestämda; de bruka
betecknas som Tempel1, Tempel2 och Tempel3. Af
de öfriga är den mest bekanta kometen 1866 I,
med en beräknad omloppstid af 33,2 år. Denna på
grund af sitt samband med novemberstjärnfallen
(Leoniderna) märkvärdiga komet åsyftas vanligen
med benämningen "Tempelska kometen". Se
Kometer, sp. 626, och Stjärnfall, sp. 1418.
B—d.
Tempelsällskapet (ty. Tempelgesellschaft), äfven
kalladt Tyska templet, Jerusalemsvännerna,
med ursprunglig uppgift att återupprätta
templet i Jerusalem och återställa Kristi rike
på jorden efter lag och profetia, stiftades af
württembergaren Christoph Hoffmann (f. 1815,
d. 1885), en evangelisk teolog, som alltmera kom i
sekteriska tankegångar, sedan han 1848 varit medlem
af Frankfurtparlamentet. Guds folk skulle samlas
i Palestina, och som förebild för den kommande
organisationen bildades 1856 en social församling
vid Marbach. Sedan Hoffmann 1859 utstötts ur
württembergska landskyrkan, ordnades "templarna"
som en kyrka med Hoffmann som biskop, egna synoder och
t. o. m. bekännelse (1863). 1868 upprättades verkligen
tempel i Palestina genom Hoffmann och en f. d. köpman
Hardegg; första koloni blef Haifa, därefter
följde Jafa, Nasaret, Jerusalem (1873) m. fl. orter
med inalles 1,400 själar. Det ursprungliga starkt,
religiös-apokalyptiska momentet trädde här tillbaka,
och stor dogmatisk frihet härskar. Dock kunde
templarna ej undgå religiös splittring på grund af
Hoffmanns extrema svängningar. Som pionjärer för
den tyska kolonisationen i Palestina ha templarna
spelat en politisk roll; på det ekonomiska och
sociala området ha de åstadkommit värdefulla ting;
de ha stått under Tyska rikets skydd och sedan 1879
därifrån haft skolunderstöd. I Stuttgart finnes ock
en liten tempelförsamling kvar. Se Chr. Hoffmann,
"Mein weg nach Jerusalem" (2 bd, 1881—84), Fr. Lange,
"Geschichte des Tempels" (1899), och H. Brugger, "Die
deutschen siedelungen in Palestina" (1909).
Hj. H—t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
