Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias - Tegnér, Esaias Henrik Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse. I en hit öfversänd adress uttalade
Tysklands förnämsta skriftställare sin beundran
för den store skalden, och såväl i Danmark som
i Tyskland, Österrike och Italien bragte pressen
hans minne sin hyllning. Årligen högtidlighålla
Lunds studenter 4 okt., årsdagen af T:s inskrifning
vid Lunds universitet. Och af den bostad han som
professor innehade (Tegnérshuset ses i fig. 9 å
pl. I till art. Lund) äro två rum bevarade, af
hvilka det ena var familjens matsal och det andra
skaldens arbetsrum, där han diktade "Frithiof",
"Axel" och "Nattvardsbarnen". Dessa rum bilda nu
ett Tegnérsmuseum, som innehåller möbler, böcker
och småsaker, hvilka tillhört skalden, vidare ett
bibliotek af inhemsk och utländsk Tegnérslitteratur
samt porträtt såväl af honom själf, från olika
lefnadsåldrar, som af hans äldre och yngre svenska
samtida (se "Tegnérs-stiftelsen i Lund. Minnesblad",
1888).
Äfven i det dagliga umgänget framlyste T:s
snille. Hans samtal flödade af djupsinniga tankar och
sprittande infall; särskildt spelade hans kvickhet i
det fria sällskap i Lund, Härbärget (se d. o.), där
han var själen bland kamraterna. Om än hans skämt
icke saknade sin udd, verkade dock godmodigheten
däri som en helande balsam, där pilen träffade. Af
universitetsungdomen var han högt uppburen, icke
blott för sin snillrikhet och sitt berömda namn,
utan äfven för sitt goda och ömmande hjärta, sin
välvilja och hjälpsamhet. Han var en ädel, öppen
och ärlig natur, fri från all själföfverskattning
och fåfänga. Högt uppburen af folkgunsten, kunde han
icke undgå att känna sitt värde, men han förringade
snarare än öfverdref det. Under stunder af missmod
kunde han, som hans bref utvisa, själf kalla sig "en
poetisk dilettant". Många äro de till eftervärlden
gångna, högsinta och afundsfria yttranden, hvilka
han fällt om samtida skalder. Att dessa voro
allvarligt menade, kan ingen betvifla, som kände
hans flärdfria sinne, och det bestyrkes ytterligare
af en karakteristisk historia, som B. von Beskow
meddelat. Då T. 1840 som sinnessjuk blifvit förd
till Stockholm, besökte Beskow honom och fann honom
sittande vid sitt skrifbord. Sedan T. besvarat den
inträdandes hälsning, yttrade han: "Vet du hvad jag
sysselsätter mig med? Jo, jag undersöker guldhalten
hos våra svenska skalder. Och vet du hvilken som har
den största? Det har Franzén. Tänk dig, 90 procent
guld! Guld nästan alltihop". — "Nå, än du själf?" —
"Nej! Nej! Jag når icke dit". — "Men tänk på Frithiof,
Axel, Nattvardsbarnen, Svea!" — "Ja, nog har jag
tagit dem i beräkning. Jag har räknat och räknat;
men, omöjligt! Det högsta, till hvilket jag någongång
hunnit, är 75 procent".
Under T:s lifstid utkom af hans dikter blott
ett band, Smärre samlade dikter (1808), af
hans prosa Tal vid särskilta tillfällen (3 bd,
1831—42). — T:s Samlade skrifter, först utgifna
af hans måg K. V. Böttiger 1847—51 (7 bd, med
den bekanta lefnadsteckningen), ha sedan dess
utkommit i åtskilliga redaktioner och upplagor. Den
fullständigaste är Jubelfestupplagan (1 bd, 1882—85),
utg. af Elof Tegnér (se T. 3). Ett urval, också
kalladt Samlade skrifter, utkom 1876 (flera uppl.);
Efterlemnade skrifter (3 bd, utg. af Elof Tegnér,
1873—74). T:s bref till K. F. af Wingård utgåfvos 1894;
ett urval af T:s bref utgafs 1912 af O. Sylwan;
jfr "Ur E. T:s papper" (bref till T., 1882); T:s
Filosofiska och estetiska skrifter utkommo 1913 (med
viktig inledning af A. Nilsson). T:s namnteckning
meddelas å pl. IV till art. Autograf.
Litt.: E. Wrangel, "Brinkman och Tegnér" (1906),
"Den blåögda" (1908), "Martina von Schwerin"
(1912), "Tegnérska släktminnen och ungdomsbilder"
(1913), "Tegnérs kärlekssaga" (1916) och "Rämen och
Tegnérminnet" (1917); G. Brandes, "E. T." (1878;
sv. öfv. s. å.), N. Erdmann, "E. T." (1896),
K. Stjernkrantz, "E. T." (1907), V. von Heidenstam,
"Minne af E. T." (i Sv. akad:s handl. fr. 1886,
d. XXVIII, 1917) och Fr. Böök, "E. T." (I, 1917)
samt K. Warburg i "Ill. sv. litteraturhistoria", 2:a
uppl., III (1913) och Böök i "Svenska litteraturens
historia", II (1917); i de båda sistnämnda meddelas
bibliografi; årligen förtecknas nya T:skrifter i
"Samlaren". — En mängd af T:s dikter är satt i
musik, och åtskilliga ha länge hört till vårt lands
populäraste sångstycken. Särskildt gäller detta
om sångerna ur "Frithiofs saga", med Crusells
bekanta musik, samt "Fågelleken", med musik af
densamme. Äfven andra tegnérska dikter sjöngos länge
öfver hela Sverige, såsom "Elden", "Stjärnsången",
"Majsång", "Göta lejon" och framför allt "Karl
XII", som, med musik af Westermark, ännu i dag
har sin plats på körsångsrepertoaren. Äfven den
bildande konsten har behandlat den tegnérska diktens
ämnen, i synnerhet "Frithiofs saga". Åtskilliga
samlingar af teckningar till detta skaldeverk och af
"illustrerade" upplagor ha utkommit såväl i Sverige
som i utlandet. Mest bekanta äro J. A. Malmströms
teckningar till "Frithiofs saga", reproducerade i
flera upplagor. — T:s egen bild finnes framställd,
utom i Qvarnströms ofvannämnda staty, i bröstbild
och medaljong, utförda af skaldens vän och samtida
Byström (1829). Från ungefär samma tid härröra de
bekanta Tegnérsporträtten af M. Röhl (handteckning;
original i K. biblioteket) och Sandberg (i olja; ett
original i Lunds universitetshus; jfr fig. 3). Ett
profilporträtt, efter handteckning af Roos 1816,
torde bäst återge det karakteristiska af T:s utseende
i yngre dagar (se fig. 1).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
