Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 609-610 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tebe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Tebe i nyare tid.

i samband med den doriska vandringen inflyttade
beoterna. Under historisk tid berättas den ha haft
det betydliga omfånget af 43 stadier (omkr. 9
km.) eller med förstäderna 70 stadier (omkr. 13
km.). Dess ringmur egde redan under mykenska tiden
sju portar, med anledning hvaraf T. hos skalderna
betecknas som "sjuportsstaden". T. var den förnämsta
staden i Beotien och intog på grund häraf den ledande
ställningen inom de beotiska städernas förbund, men
stod ofta i spändt förhållande till dessa städer,
särskildt Plataiai, emedan det sträfvade att lägga
dem under sitt välde. Af T:s äldre historia känner
man f. ö. intet annat, än att det styrdes af en
jordegande aristokrati, som sammanhölls af stränga
former för den fasta egendomens öfverflyttande. Mot
slutet af 6:e årh. f. Kr. kom T. i fientlig beröring
med Aten. Detta förhållande bidrog tvifvelsutan till
stadens egendomliga hållning under perserkrigen. Medan
de styrande sände en hjälptrupp på 700 man till
Thermopylai, där den af Leonidas tvangs att med honom
hålla ut till slutet, öfvergingo de öfrige tebanerna
snart till fienden och stredo vid persernas sida i
slaget vid Plataiai (479). Förräderiet straffades
genom förlusten af hegemonien öfver de beotiska
städerna, och T. måste utlämna ledarna för det
persiska partiet, som dömdes till döden. Under det
följande århundradet bestämdes T:s utrikespolitik af
de sällan hvilande fientligheterna mot Aten och den
därmed följande anslutningen till Sparta. Ett omslag
vållades af spartanernas efter Atens besegrande
alltmera framträdande öfvermod, hvilket slutligen
nådde sin spets, då den spartanske fältherren Foibidas
(382 f. Kr.) trolöst öfverrumplade och besatte borgen
Kadmeia. Under de krig, hvilka häraf föranleddes,
höjde T. sig, hufvudsakligen genom Epameinondas’
(se denne) snillrika ledning, till en icke anad
storhet och blef för en kort tid den ledande
staten i Grekland. Olycksdigert för T. likasom
för hela Grekland blef det s. k. "heliga kriget"
mot Fokis (357—346 f. Kr.), i hvilket tebanerna
och deras bundsförvanter till sin hjälp kallade
konung Filip II i Macedonien, som därigenom fick ett
efterlängtadt tillfälle att inblanda sig i Greklands
inre angelägenheter. För sent sökte de i förbund med atenarna
att godtgöra det begångna felsteget, men blefvo
af Filip slagna vid Chaironeia (338 f. Kr.) och
måste mottaga en macedonisk besättning. Då de efter
Filips död försökte afskudda det främmande oket,
blef staden af Alexander eröfrad och i grund förstörd
(335 f. Kr.), hvarvid endast templen och det hus, som
en gång bebotts af skalden Pindaros, skonades. Tjugu
år senare återuppbyggdes staden genom Kassandros’
försorg, men återvann aldrig sitt forna välstånd. De
romerske makthafvarna, såsom Mummius och Sulla,
behandlade T. strängt. Strabon omtalar den såsom
sjunken till en by. På resebeskrifvaren Pausanias’ tid
(omkr. 170 f. Kr.) var endast Kadmeia bebodt. Från
900-talet blef T. medelpunkt för den uppblomstrande
grekiska silkeshandeln. Särskildt var dess purpursiden
berömdt. 1147 utplundrades staden af normanderna,
men reste sig åter. Sedan det
latinska kejsardömet upprättats i Konstantinopel
(1204), intogs T. först af Peloponnesos’ "arkont"
Leon Sguros, sedan af frankerna, berodde sedan dels
af hertigarna af Aten, dels af "herrarna af S:t Omer",
som där byggde ett präktigt slott; det förstördes
1311 af katalanernas vilda skaror; nu kvarstår endast
ett frankiskt torn. — T. sjönk under det turkiska
väldet till en eländig by, som först i våra tider
kunnat höja sig, ehuru det mycket lidit af de starka
jordbäfningarna 1853 och 1893. — Den nuv. staden
(fig. 2), som nästan uteslutande ligger på Kadmeia
(högsta punkt 218 m.), har omkr. 4,000 inv. Utsikten
därifrån öfver Kithairon i s. ö., Helikon och
Parnassos i ö. och andra berg rundtom horisonten är
präktig och upplyftande. Goda hotell saknas, hvadan
staden är föga behaglig för främlingar. Af intresse
är dess museum med konstverk ända från den arkaiska
till den romerska kejsartiden. Särskildt berömda äro
de svarta grafstenarna, utgångna från en beotisk
ateljé mot slutet af 5:e årh. f. Kr. De friska,
sagoberömda källorna i omgifningarna äro värda ett
besök. Af ruiner finnes mycket litet. Kvarlefvor af
kabirernas tempel ha utgräfts af Tyska arkeologiska
institutet omkr. en timmes väg från staden åt Thespiai
till. Hvar de sju berömda portarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>