Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Fig 2. Teskörd i Japan. |
att de erhållit den karakteristiska
"kopparfärgen". Jäsningen har stort inflytande
på teets kvalitet. Den är hufvudsakligen en
oxidationsprocess, hvarigenom garfämnet delvis
förstöres; bladen erhålla därigenom sin mörka färg
och sin arom. Jäsningens kemiska processer afbrytas
genom torkningen, som gör produkten hållbar. I Kina
sker torkningen eller rostningen i särskilda
ugnar, som eldas med träkol, i Indien rostas teet
vid en temperatur af 80—125° medelst en ström af
upphettad luft i särskilda maskiner. Grönt te erhålles
därigenom, att bladen genast, utan föregående jäsningsprocess,
rostas, rullas och vridas samman. Bladen
måste under denna behandling ständigt omröras, till
förekommande af brunfärgning, och den fullständiga
torkningen sker med stor försiktighet. Alla gröna
tesorter ha en matt grågrön färg, hos somliga med
en dragning åt blått eller blygrått. Ofta äro de
små hopvridna bladrullarna ytterligare klotlikt
hoprullade. Det gröna teet, som ej sällan är
färgadt, innehåller mer flyktig olja och har således
starkare arom än svart te. Af svart te finnes ett
stort antal sorter, af hvilka de bekantaste äro
pekoe (pekko, pecco), som består af de yngsta,
silfverhåriga grenspetsarna med föga utvecklade
blad, souchong, bestående af utvecklade blad, congou
(kongo), bestående af äldre blad, och smulte (dust),
utgörande affall vid sorteringen. Den finaste sorten
är blomte (flowery pekoe), som ej har något att göra
med tebuskens blommor, utan består af grenspetsar med
de allra öfversta, fast sammanslutna unga bladen. Som
exempel på grönt te kunna nämnas kejsarte (pärlte,
imperial) och haysan (hyson). Sedan teet torkats,
sorterats och eventuellt blandats, är det färdigt
till inpackning, hvilket sker mycket omsorgsfullt i
lådor, som invändigt äro klädda med stanniol eller
zinkbleck, för att varan under den långa transporten
ej skall taga skada af fukt, förlora sin arom eller
taga till sig lukt af andra ämnen. En stor del af det
te, som konsumeras i eller utföres från Ryssland,
forslades dit på karavaner, innan mandschuriska
järnvägen öppnades, och fick däraf namnet karavante
eller ryskt te.
Det ryska teet anses vara särskildt godt, hvilket
dock ej beror därpå, att det förts landvägen från
Kina, såsom allmänt tros, utan därpå, att
ryssarna ej köpa storbladigt, svagt souchongte,
utan i föredraga de småbladiga, kraftiga och
mera aromatiska sorterna. Bland Kinas lägre
befolkning begagnas vanligast s. k. tegelte,
som består af gröfre blad och skott, rostade
och hårdt sammanpressade till tegelformiga
kakor. Tegelteet används äfven allmänt af
befolkningen i Central- och Nord-Asien, dit det
exporteras från Kina i enorm mängd. I länder med
engelskt språk och äfven annorstädes uttränges
det kinesiska teet mer och mer af te från Ceylon och
Ostindien; 1904 exporterade Ceylon och Ostindien
nästan dubbelt så mycket te som Kina.
Kineserna "aromatisera" teet ofta på så sätt,
att de under beredningen tillblanda åtskilliga
välluktande blommor, t. ex. i af Osmanthus
fragrans (Olea fragrans), Jasminum Sambac
o. a., hvilka blommor sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfch/0306.html
