Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 515-516 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tassoni, Alessandro - Tassplog - Tassy, J. H. S. V. Garcin de - Tastatur - Taste - Tastu, Sabine Casimire Amable - Tasurt - Tat - Tata - Tatajubaträ - Tatarer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken ett bortröfvadt ämbar ger upphof till en af
medeltidsfejderna mellan Bologna och Modena. Skalden
låter där på ett parodierande sätt upphöjdt episka
toner utmynna i låg burlesk samt satiriserar lyckligt
sina medbröders svassande bildspråk och mytologiska
bråte. Denna dikt, som till formen eger klassiska
förtjänster, grundlade en ny art af poesi och
efterbildades i flera länder. T:s Rime utgåfvos 1880,
hans dialoger Difesa di Alessandro Macedone (2 bd)
1904, hvarjämte Rossi utger hans bref (1901 ff.). Se
arbeten om T. af Rossi (1904) och Santi (1906 ff.).

Tassplog, landtbr. Se Plog, sp. 1079, med fig. å
sp. 1077.

Tassy [tasī], J. H. S. V. Garcin de. Se Garcin
de Tassy.

Tastatur (ty., af taste, tangent). Se Tangent 2.

Taste, ty., mus., tangent (se d. o. 2 och Pedal).

Tastu [tasty’], Sabine Casimire Amable, fransk
författarinna, f. 1798 i Metz, d. 1885 i Paris, visade
redan vid unga år stor fallenhet för diktkonsten och
hade väckt uppmärksamhet genom åtskilliga mindre
skaldestycken, då hon 1816 gifte sig (hon hette
i sig själf Voïart) och bosatte sig i södra
Frankrike. Därifrån flyttade hon 1825 med sin familj
till Paris samt utgaf sina poetiska verk: Premières
poésies (1826), Chroniques de France (1829) och
Poésies nouvelles (1835). Dessa samlingar innehålla
en del värdefulla dikter, men de flesta förråda
den dystra sinnesstämning, under hvilka de blifvit
skrifna. Ekonomiska bekymmer hade nämligen under tiden
träffat författarinnan. Dessa tvungo henne att öfverge
skaldekonsten och egna sig åt en mera vinstgifvande
författarverksamhet, såsom åt öfversättningar
och författandet af historiska noveller och
berättelser, sagor och andra böcker för ungdom.
J. M—r.

Tasurt, hamn. Se Mogador.

Tat. Se Iraner.

Tata, ungersk köping. Se Totis.

Tatajubaträ, bot. Se Caryocaraceæ.

Tatarer (oriktigt tartarer), benämning på en mängd
folkstammar i Europa och Asien, tillhörande de
turko-tatariska folken (se d. o.). Kinesiska annaler
omnämna redan under 400-talet några i Mandschuriet
och Mongoliet boende stammar med namnet Ta-ta. I de
fornturkiska runinskrifterna i norra Central-Asien
kallas mongolerna tatar, och med samma namn betecknade
mongolerna själfva en af sina historiskt viktigaste
stammar. Då mongolerna sedermera öfversvämmade
Europa, blef namnet bekant äfven där och kom nu att
i allmänhet beteckna alla turko-tatariska folk n. om
Svarta och Kaspiska hafven. Formen tartarer uppkom
enligt sägnen genom en från Ludvig IX i Frankrike
härrörande anslutning till det underjordiska Tartaros
(se d. o.). Som tatarer betecknas f. n. i allmänhet
följande turko-tatariska folkstammar:

Tatariska folkdräkter i guv. Kazan.

A) I Europeiska Ryssland: Kazan-tatarerna
l. Volga-tatarerna, framför allt i guv. Kazan
(se fig.), men också i stort antal i
guv. Nizjnij-Novgorod, Simbirsk, Samara, Saratov,
Astrahan, Pensa, Vjatka, Perm, Orenburg och
Ufa. En del af dessa plägar afskiljas som en
särskild stam med namnet mischärer (se
d. o.) l. mesjtjerjaker. Några tatariska enklaver
finnas t. o. m. så långt i v. som i guv. Rjazan
(Kasimovska tatarerna) och i Litauen, de sistnämnde
utgörande afkomlingar af forna tatariska liftrupper
och till en del omvända till judendomen. Äfven på
Krim bor en mängd tatarer, delvis kallade nogaier
(se d. o.). De judiske karaiterna (se d. o.) på
Krim tala likaledes tatariska. Tatarernas antal i
Europeiska Ryssland uppgafs 1897 till 1,953,155 pers.,
i de polska guv. till 4,336 pers.

B) I Kaukasus bodde s. å. 1,509,785 tatarer, till
största delen tillhörande de s. k.
Aserbeidjanska tatarerna; dessutom 64,048 nogaier, 27,222
karatsjaier, 83,408 kumyker och 29,902 karapapaker.

C) I Sibirien räknades s. å. 210,154 tatarer,
mest i västra Sibirien, där de språkligt
sönderfalla i Irtysj-tatarer och
barabin(ts)er, de förre mellan Tobol och Irtysj,
de senare på Barabastäppen mellan Irtysj
och Ob. S. ö. härom på stäpperna omkring
Abakan och Jys bo till ett antal af omkr. 15,000 de
s. k. Abakan-tatarerna (katsjintser, sagaier,
koibaler, kysyler, beltirer m. fl.). Slutligen
finner man i Altai omkr. 35,000 Altai-tatarer l.
altajer (kumandiner, Lebed-tatarer, jisj-kisji,
schor, s. k. Altai-kalmucker och teleuter
l. telenget).

D) I Central-Asien räknades s. å. 60,197 tatarer
af olika stammar.

De allra fleste tatarer äro
muhammedaner. Schamanismen lefver ännu kvar i
Altai. Kristendomen har vunnit terräng bland dem
endast på några punkter i Volgadalen och bland en
del Abakan-tatarer. De fleste tatarer äro numera
jordbrukare, blott en del nogaier nomader och
vissa Altai-stammar till större eller mindre del
kringströfvande jägare. Kazan-tatarernas kultur står
högt, och som handlande o. s. v. äro de spridda öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>