Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarnopol - Tarnow - Tarnowitz - Tarnowski, Jan - Taro (Tarro) - Tarok - Tarozzi, Giuseppe - Tarpan - Tarpeja - Tarpejiska klippan - Tarquinii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång n. v. om T. 1 juli vunno de förbundna
i sin tur seger öfver ryssarna i samma trakt, men
11—12 aug. intogo dessa senare de förbundnas
ställningar vid T. I dec. återupptogos striderna
där, och under senare hälften af juli 1917 började
ryssarna drifvas tillbaka mellan T. och Zloczov,
och 24 i s. m. återtogs T. af de förbundna, som
därefter förflyttade striderna ö. om Sereth.
L. W:son M.
Tarnów [tarnuv], stad i norra Galizien, 75 km.
ö. om Krakau, vid järnvägen Krakau—Lemberg
och vid Biala, nära dess förening med Dunajec,
en biflod till Weichsel. 36,731 inv. (1910), hvaraf
omkr. 40 proc. judar. Biskopssäte. Teologiskt
seminarium, två gymnasier, borgarskolor,
lärarseminarium och landtbruksskola. Vid ryssarnas
invasion i Galizien under Världskrigets början
hade de besatt T., som sedan af dem befästs. I
dec. 1914 kunde de förbundna dock tillbakavisa
ryssarnas anfall s. v. om T., och efter förbittrade
strider s. om T. 2 jan. 1915 besköts det den 14 i
s. m. af österrikarna, som den 25 äfven utkämpade
en för dem gynnsam strid mot ryssarna.
Först 6 maj i samband med det stora slaget i västra
Galizien kunde dock T. återtagas af de förbundna.
L. W:son M.
Tarnowitz, stad i preussiska reg.-omr. Oppeln
(Schlesien), nära polska gränsen, vid järnvägen
till Breslau. 13,582 inv. (1910). Realgymnasium.
Bergsskola och landtmannaskola. Bergsbruk,
företrädesvis järn- och blymalmer, hvilka smältas i
Friedrichshütte 6 km. n. v. om T.
Tarnowski. 1. Jan T., grefve, polsk krigare,
f. 1488, d. 1561, företog vidsträckta resor i
Medelhafsländerna och ledde, på uppdrag af
konung Emanuel af Portugal, ett fälttåg mot
morerna, hvarför han af Karl V fick värdighet
som romersk riksgrefve. 1521 förde han
öfverbefälet i kriget mot turkarna och slog 1531 Petrila
af Moldau vid Obertyn. Han utnämndes 1526 till
vojvod af Rus och kort därpå till storkronhetman.
Under den s. k. tuppfejden 1537 stod han trofast
på polske konungens sida mot drottning Bona och
Peter Kmita. Aristokratisk oligark, motsatte han
sig alla reformer och eftergifter mot Rom, men
förvaltade energiskt sitt vojvodskap och införde i
krigsväsendet många förbättringar, däribland den
från Böhmen komna vagnborgstaktiken. Han
författade de militäriska skrifterna O gotowności
wojennej och Consilium rationis bellicæ samt
den statsrättsliga Ustawy prawa ziemskiego
polskiego (utg. af M. Malinowski 1864). — 2.
Stanisław T., grefve, litteraturhistoriker och
politiker, f. 7 nov. 1837, d. 31 dec. 1917, uppsatte
1866 i Krakau den ansedda tidskriften "Przegląd
polski", hvari det konservativa partiets program
utvecklades under den satiriska titeln "Tęka
Stanczyka" (se Stańczyk). T. invaldes 1867 i
galiziska landtdagen, sedan i österrikiska
riksrådet. 1869 blef han filos. doktor, 1871 professor
i litteraturhistoria vid Krakaus universitet och
1873 medlem af Krakaus vet. akad., hvars
president han var till sin död. I sin politik hade han
länge ledningen inom det konservativa partiet.
Hans författarskap röjer stor beläsenhet och utmärkes
för synnerligen klar, elegant stil, men
lider af en viss ensidighet i den historiska
uppfattningen. Hans förnämsta arbeten äro Studja
do historii literatury polskiej (1886—88; ny uppl.
1888—93), Henryk Rzewuski (1887), Zygmunt
Krasiński (1893) och Historija literatury polskiej
(6 dlr, 1903—07). Dessutom monografier öfver
Fredro, Słowacki, Matejko, Klaczko m. fl. och en
förtjänstfull redigering af Krasińskis verk. 1895
trycktes i 2 dlr hans Studja polityczne.
1—2. A—d J.
Taro [tārå], biflod (fr. h.) till Po i italienska
prov. Parma, uppstår på Monte Penna (1,735 m.) i
Liguriska Apenninerna, har nordlig hufvudriktning,
upptar bifloden Ceno och förenar sig med
Po vid Roccabranca. Längd 150 km.
Taro (Tarro), bot. Se Colocasia.
Tarok (it. tarocco, fr. tarot), ett kortspel, som
spelas af tre personer med en särskild, af 78 kort
bestående lek, som utom de 52 vanliga korten, på
hvilka dock "färgerna" betecknas med andra
föremål: bägare, svärd, mynt och käppar (se
Kort, sp. 1108), innehåller 4 kavaller
(ryttarfigurer, i rang mellan dam och knekt) och 22
trumf (taroker), af hvilka 21 bära olika, symboliska
figurer och ordningsnumren I—XXI (1—21).
Detta urgamla spel, "zigenarnas bibel", anses af
de "invigde" vara själfva nyckeln till den från
Östern ärfda "ockulta vetenskapen" och har
framkallat en rikhaltig litteratur. Se Papus, "Le tarot
des bohémiens, le plus ancien livre du monde"
(1889), Ulmann, "Illustriertes wiener tarockbuch"
(2:a uppl. 1899), och Werner, "Das moderne
tarockspiel" (flera uppl.).
Tarozzi [-rå’ttsi], Giuseppe, italiensk filosof,
f. 1866 i Turin, professor i Palermo, tillhör den
positivistiska riktningen inom nutidsfilosofien, är
indeterminist och ser i sympatien (kärleken) lifvets
moraliska innehåll. Skrifter: Della necessità
nel fatto naturale ed umano (1896—97), La
virtù contemporanea (1900), Idea di una scienza
del bene (1901), La varietà infinita dei fatti e la
libertà morale (1906) m. fl.
S—e
Tarpan, zool.. Se Hästen, sp. 178.
Tarperja. Se Tarpejiska klippan.
Tarpejiska klippan (Saxum tarpejum, Rupes
tarpeja) kallades en del af den kapitolinska
bergshöjden i det forna Rom. Därifrån nedstörtades
vissa förbrytare, särskildt sådana, som kränkt
folkets frihet eller dennas beskyddare, tribunerna. —
Enligt en sägen skall en Lucius Tarpejus under
Romulus’ tid ha uppträdt som konungens motståndare
och därför blifvit nedstörtad från västra
sluttningen af Capitolium, som sedan dess fick
namn efter honom: en Spurius Tarpejus skulle
under kriget med Titus Tatius, sabinernas konung,
ha fört befälet på Capitolium, men jämte sin
dotter Tarpeja ha förrådt borgen åt fienden.
Äfven berättas, att Tarpeja blifvit dödad af soldaterna,
som öfver henne kastat sina sköldar. Naturligtvis
är allt detta endast myter, möjligen beroende
på någon lokal kult.
R. Tdh. (J. C.)
Tarquinii, gammal etruskisk stad vid floden
Marta och en af de förnämsta bland de tolf bekanta
etruskiska förbundsstäderna. Den bistod Veji i
kriget mot Rom, omkr. 400 f. Kr., och stred senare
jämte flera grannstäder mot Rom, men måste bekväma
sig till fred och mottaga en romersk koloni; denna
blomstrade ännu under kejsartiden. En biskop af
T. nämnes 456. I äldre tider var T. en hufvudort
för den etruskiska konsten. Sägnerna antyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
