- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
463-464

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarantsjer - Tarapaca - Tarapoto - Tarar - Tarare - Taras - Tarascon - Tarasjtja - Taraskofolket - Tarasp-Schuls - Tarasque - Taravai - Taraval, Guillaume Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underlydande "beker" styrdt rike. Då de där gåfvo skydd
åt förrymda ryska kirgiser, ockuperades deras land
af ryssarna (1871), hvilka dock genom fördraget i
Livadia (1879) och gränsregleringen 1881 afträdde
allra största delen däraf till Kina med den från n. i
Ili infallande floden Chorgos till gräns, så att af
omkr. 40,000 tarantsjer blott 5,000 stannade under
ryskt välde. Till namnet sunnitiska muhammedaner,
följa de vida mer uråldrig sed än islams bud
(deras kvinnor gå alltid obeslöjade) och egna sig
uteslutande åt jordbruk och handel, men kunna icke
i detta hänseende täfla med de med dem sammanboende,
mera utvecklade och driftige dunganerna.
H. A.*

Tarapacá [-ka’], provins i norra Chile, vid Stilla
hafvet, i n. af floden Camarones skild från Tacna
och af Lota från Antofagasta. Arealen beräknas till
143,225 kvkm. med 125,961 inv. (1915). Provinsen delas
i fysiskt hänseende i fyra med kusten parallella,
skarpt skilda områden: kustremsan med nu tömda
guanolager och kustkordilleran med silfver-
och kopparmalmsgrufvor, den 1,000—1,300 m. höga,
på salpeter rika zonen (salitréra), på hvilken
följer den 40—45 km. breda Pampa de Tamarugal, en
sandöken, där dock vatten finns på djupet, medan
de båda föregående zonerna äro vattenlösa samt
den fjärde zonen, Serranias, berglandet med två
kedjor, af hvilka den östra högre (vulkanen Isluga
5,200 m., Cerro de Carabaya 5,486 m., vulkanen Tua
4,870 m.) bildar den stora inlandsplatåns rand. De
flesta floderna utsina om sommaren, endast få nå
hafvet. Klimatet visar stora ytterligheter mellan
dag och natt; regn äro mycket sällsynta, men marken
fuktas af dagg och rimfrost. Sandstormar och täta
dimmor äro vanliga. Endast på få, genom bevattning
gynnade platser finns en vegetation af bomullsbuskar,
bananer, sockerrör och vinrankan; provinsens rikedom
ligger i dess salpeterlager jämte andra mineralrikets
produkter, borax, silfver m. m., hvilka gåfvo
anledning till det för Peru, dit prov. förut hörde,
olyckliga kriget med Chile, som medförde förlusten
af Tacna och T. Hufvudstad är Iquique, som har
mer än 1/3 af provinsens folkmängd.

Tarapoto [-på’tå], stad i Peru, dep. Loreto, vid
Chiclayo, en biflod till Rio Mayo (Amasonflodens
område). Omkr. 5,000 inv.

Tarar. Se Kvarn, sp. 362.

Tarare [-rār], stad i franska dep. Rhône,
35 km. v. n. v. om Lyon, vid foten af det 719
m. höga Mont-Tarare och Paris—Lyon-järnvägen. 11,892
inv. (1911; som kommun 12,532). Staden med omgifning
har en högst liflig textilindustri, företrädesvis
tillverkning af muslin, tarlatan, silkesplysch,
velours, sammet och schalar och äfven af halmhattar
och broderier. Tecknings- och väfskola.

Taras. Se Tarent.

Tarascon [-ska7]. 1. Stad i franska
dep. Bouches-du-Rhône (Provence), på vänstra stranden
af Rhône, midt emot Beaucaire (med hvilket det
är förenadt genom en hängbro och en järnvägsbro)
samt vid Lyon—Marseille-järnvägen. 5,158 inv. (1911;
som kommun 8,631). Collège communal. Bland märkliga
byggnader må nämnas kyrkan S:te Marthe, byggd 1187—97
på ruinerna af ett
romerskt tempel och uppkallad efter stadens
skyddshelgon, den ännu i dag med en årlig folkfest
firade heliga Marta (hvilken enligt legenden
skall ha nedlagt ett landet förhärjande odjur, la
Tarasque), samt borgen, påbörjad på 1300-talet och
fullbordad af konung René af Anjou på 1400-talet,
fordom ofta residens för grefvarna af Provence,
nu fängelse. — 2. Stad i franska dep. Ariège, vid
floden Ariège och järnvägen till Toulouse. Omkr. 2,000
inv. Järnindustri. T. har blifvit vidtbekant genom
A. Daudets roman "Tartarin de Tarascon".

Tarasjtja, stad i lillryska guv. Kiev, omkr. 100
km. s. om Kiev. 11,452 inv. (1897), hvaraf öfver 90
proc. ukrainare. Vagnfabriker.

Taraskofolket. Se Indianer, sp. 497—499, och Mexikanska språk.

Tarasp-Schuls, en samling kurorter i schweiziska
kantonen Graubünden, i nedre Engadindalen,
bestående af flera byar och gårdar på ömse sidor om
Inn. Kommunen Tarasp ligger 1,400 m. ö. h. t. h. om
Inns djupa dalklyfta och har sitt namn efter den
vackra ruinen af borgen Tarasp. Schuls (Scuol)
ligger 4 km. längre ned på Inns vänstra strand (1,240
m. ö. h.) och har mest reformert befolkning, hvaremot
byarna omkring Tarasp ha katolsk. Hela trakten
är rik på mineralkällor af olika sammansättning,
af hvilka flera varit bekanta i århundraden:
dels glaubersaltkällor, liknande dem i Vichy,
Karlsbad, Marienbad och Kissingen, men rikare på
fri kolsyra, dels järnkällor, dels indifferenta
(bordsvatten). Denna rikedom på mineralkällor i
förening med det stärkande höjdklimatet och de
storartade omgifningarna ha gjort T.-S. till en af
de viktigaste kurorterna i Schweiz.

Tarasque [-ra’sk], La. Se Tarascon.

Taravai, en af Gambieröarna (se d. o.).

illustration placeholder

Taraval. 1. Guillaume Thomas (Raphael) T., målare,
f. 1701 i Paris, d. 1750 i Stockholm, var lärjunge
af Cl. Audran och skicklig dekorativ målare,
då han i maj 1732 slöt kontrakt med Hårleman om
anställning vid Stockholms slottsbyggnad mot ganska
högt arfvode. T. anlände till Stockholm i juli
1732 och fick strax ge prof på sin konst, i det han
tillsammans med ornamentsmålaren Deslaviers utförde
plafonderna i "Röda salongen" (Svea omgifven af
dygderna
) och "Gröna salongen" (Juno och vindarna)
samt fönsternischerna i den förra (1734—35). Han
fortfor sedan att pryda andra delar af slottet och
var den ende af de utländske målarna, som stannade
kvar i Stockholm. Han inlade stor förtjänst om det
svenska konstlifvets höjande genom den trägna och
oegennyttiga teckningsundervisning han egnade de unge
ämnesvennerna vid slottsbygget, en undervisning, som
snart ordnades genom stiftandet af k. ritarakademien (1735).
T. hade mycken andel i dennas utveckling och framgång — Utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free