Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tapeter - Tapetgrupp - Tapetmalen - Tapetserarbi - Tapetserare - Tapetserarstift - Tapetseri - Tapheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om något, betyder tapet duk (på bordet i en myndighets
rum). — Bruket att bekläda väggarna i bonings-
och praktrum med väfnader kan följas tillbaka så
långt, som vår kännedom om mänsklig odling sträcker
sig. De förnämsta af dessa utgöras af de bildprydda
haute-lisse-väfnaderna och gobelängtapeterna (se
d. o. samt Haute-lisse och Väfda tapeter). Men jämte
dem förekommo äfven väfda bonader af andra, i det hela
enklare, slag, och sådana omtalas ofta äfven i gamla
svenska slottsinventarier. Till dessa enklare tapeter
höra äfven svenska, särskildt skånska, allmogeväfnader
med t. ex. blå eller röda figurer och ornament mot
hvit botten. Eljest anbragtes orneringen på tyget
medelst broderi eller målning, och denna senare
ersattes omsider genom användning af tryck (holländska
kattuntapeter). — Jämte de väfda tapeterna började
man alltifrån 1600-talet att i praktfullare bostäder i
stor utsträckning begagna lädertapeter. Uppfinningen,
känd redan under medeltiden, är sannolikt af
spansk-moriskt ursprung, ehuru lädret då nyttjades
för beklädnad af smärre föremål (möbler, bokband,
skrin o. d.). Som material begagnades kalf-, get-
och fårskinn. Mönstren intrycktes bakifrån medelst
träformar; i finare arbeten bearbetades äfven
framsidan med ciselering och punsning. Färgen,
försilfringen och förgyllningen ("gyllenläder")
pålades för hand. Som ersättning för dessa, en tid
mycket allmänna, dyrbara väggbeklädnader började
man under 1700-talet tillverka och använda tapeter af
vaxduk med liknande mönster. Någon allmän användning
synas dessa tapeter likväl aldrig ha erhållit. —
Det slag af väggbeklädnad, som i nyare tid utträngt
de äldre slagen, är dock papperstapeterna. Man
kan spåra deras användning redan under 1600-talet,
och de synas ha haft sin förebild i de kinesiska
tapeter af ungefär liknande slag, som infördes till
Europa genom de ostindiska handelskompanierna. I
början målades mönstret för hand, men sedermera
användes tryckning för hand genom schabloner eller
tryckformar, ofta af ett mycket stort antal för
samma mönster. Den första fabriken för tryckning af
papperstapeter lär ha inrättats i England 1746. 1780
utförde bröderna Georg och Fr. Echardt i Chelsea
tapettryck såväl på väfnader, såsom siden och linne,
som på papper. Först i början af 1830-talet blef
dock bruket af papperstapeter mera allmänt genom
användning af rullpapper i långa banor, hvaremot
man förut måst sammanklistra flera ark till en
pappersrulle. — Tapettryckning bedrifves numera
alltid fabriksmässigt, och mönstren tryckas från en
eller flera roterande valsar med mönster i relief
eller gravyr, hvarje mönster fordrande lika stort
antal valsar, som svarar mot antalet färger. En god
tryckmaskin kan åstadkomma omkr. 2,000 rullar om dagen
med mönster i 4—5 färger. — Antingen kan mönstret (se
fig. 1—5) anbringas på hvitt, ofärgadt papper, vanliga
tapeter, eller på s. k. massafärgadt (genomfärgadt)
papper, naturelltapeter, eller på ett med färg på
hela ytan bestruket papper, bottentapeter. — Under
slutet af 1800- och början af 1900-talet arbetade man
i England (William Morris, Walter Crane m. fl.) på
att höja den konstnärliga nivån inom tapettrycket
genom att införa lämpliga mönster och
harmoniska färgsammanställningar, vanligen ljusa,
glada färger (engelsk tapetstil; fig. 1 o. 2). —
Bland särskilda slag af tapeter må anföras följande:
Unitapeter äro enstaka mönster, handtryckta, ofta
mycket dyrbara i tillverkning. Hos stofttapeter
är papperet först tryckt med en oljefernissa och
sedan öfverpudradt med fint klädesstoft erhållet som
affall vid siden- och klädesfabriker (velours à soie,
velours, cheviot etc.). Hit höra filttapeter. En
af art af dessa är ingraintapeter, tryckta på två
papperslager, det öfre genomfärgadt naturellpapper,
öfverpudradt med små fibrer. Lädertapeter äro
tryckta på särskildt tjockt papper med mönster i
relief, imiterande läderplastik. Relieftapeter ha
mönster, framställda i särskild goffrerings- eller
appreturmaskin samt imiterande olika material,
såsom siden, rips, läder, moaré, chagrin, marokäng
m. fl. Linkrusta tapeter (införda på 1880-talet
af engelsmannen F. Walton) tillverkas sålunda,
att en tjock, oxiderad linolja utvalsas i tunna
skikt, beströs med pulveriseradt korkaffall och
pressas på ett underlag af lärft eller tjockt
papper. Imitationstapeter ha mönster och äro
afsedda att imitera olika material, såsom siden,
trä, marmor, porslin m. m. Äfven äkta siden- och
trätapeter förekomma, de senare af träfaner, limmadt
på tyg eller papper. Anaglyptatapeter (uppfunna
af engelsmannen Palmer 1889) ha reliefmönster af
pappersmassa, som pressats i formar. — I samband
med tapetfabrikationen står tryckning af bårder
och taktapeter, som framställas på i hufvudsak
samma sätt som tapeter. Se J. Bottiger, "Svenska
statens samling af väfda tapeter" (3 bd, 1895—96).
(G. S—n.)
Tapetgrupp, trädg., en grupp, tätt planterad med
låga, olikfärgade blomplantor eller bladväxter,
som ordnas i ett bestämdt mönster, så att de liksom
bilda en på marken utbredd matta. De mönster,
som härvid komma till användning, äro antingen
geometriska eller fantastiska (ymnighetshorn,
fjärilar, vapensköldar o. s. v.). Ofta planteras en
eller flera höga växter på rabattens midt. Rundt
omkring sättas i rader eller olika fält låga
färgstarka blommor och ytterst en eller ett par
rader olikfärgade bladväxter, som i regel måste
klippas för att hållas jämna och täta. Oftast läggas
tapetgrupperna på plan mark, men ibland nedsänkas de
i gräsmattan eller höjas upp ofvan denna. Barockens
blomsterparterr anses vara tapetgruppens ursprung,
men först under 1800-talet kommo tapetgrupperna till
full utbildning, olämpligt nog just i den engelska
trädgårdsstilen. Användningen af tapetgrupper har gått
starkt tillbaka, och i moderna anläggningar ser man
dem mera sällan annat än för geometrisk utsmyckning af
regelbundet formade gräsmattor på offentliga platser.
C. G. D.
Tapetmalen, zool. Se Malfjärilar, sp. 627.
Tapetserarbi, zool. Se Megachilinæ, sp. 1464.
Tapetserare. Se Tapisseri.
Tapetserarstift. Se Spik, sp. 715.
Tapetseri. Se Tapisseri.
Tapheden, namn på en hedsträcka ö. om Viborg,
Danmark, där danske prinsen Otto, son till Kristofer
II, blef slagen och tillfångatagen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
