Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 377-378 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talvik - Talvio, Maila - Talvj - Tam, Jakob ben Meir - Tama (Tema) - Tamagno, Francesco - Tama kalkonen - Tama kanariefågeln - Taman - Tamanaker - Tamanduan - Tamanije (Tamanib) - Tamanviken - Tamaqua - Tamar - Tamar (Tamer) - Tamarack - Tamaricaceae - Tamaricineae - Tamarida - Tamarind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkplats (T. kirkested, 293 inv. s. å.) samt
Halsen, torkningsplats för klippfisk.
K. V. H.

Talvio [-viå], Maila, pseudonym. Se Mikkola 2.

Talvj, pseudonym för författarinnan T. A. L. Robinson.

Tam (Rabbenu T.), Jakob ben Meir, judisk exeget,
dotterson till den berömde Raschi, d. 1171, lefde på
1100-talet i norra Frankrike, rik och hedrad af hög
som låg. Efter sin morfaders död var T. den störste
talmud-kännaren, och bland de s. k. tosafisterna
(se Rabbinska språket och litteraturen, sp. 818) var
han den mest betydande. Han uppträdde dessutom som
lexikograf, grammatiker och författare af hebreisk och
arameisk vers.
(K. V. Z.)

Tama (Tema), stad i egyptiska prov. Girge, vid Nilens
vänstra strand. 14,326 inv. (1907).


Tamagno [-a’njå], Francesco, italiensk operasångare,
f. omkr. 1850 i Turin, d. 1903 i Varese, var först
bagargesäll, därefter i smedslära, blef korist
och debuterade 1873 på operascenen i Palermo. Med
sin glansfulla hjältetenor firade han sedan stora
framgångar i Italien, Spanien, Portugal och Paris (som
Trubaduren, Profeten, Raoul i "Hugenotterna", Arnold
i "Vilhelm Tell", Radamès i "Aida" o. d. roller) samt
tills. med Adelina Patti i Amerika, kreerade slutligen
titelrollen i Verdis "Otello" 1887 i Milano och drog
sig 1902 tillbaka från scenen. T. förvärfvade på sina
turnéer stora rikedomar.
E. F—t.

Tama kalkonen, zool. Se Meleagris.

Tama kanariefågeln, zool. Se Kanariefågeln, sp. 754.

Taman, en till Kubanska distriktet i Kaukasus
hörande halfö mellan Svarta hafvet och Asovska sjön
och längs Kertj-sundet. I forntiden hade den flera
grekiska kolonier; nu är den en till stor del öde
kärrtrakt, märklig för sina naftakällor, dyvulkaner
och gasexhalationer, liksom den på Kaukasuskedjans
motsatta ända i Kaspiska hafvet belägna halfön
Apsjeron. Midt emot staden Kertj skär Tamanviken
(ry. Tamanskoje saliv), 30 km. lång, 7—12 km. bred,
in i T., delande den i en nordlig och en sydlig halfö,
från hvilka smala landtungor konvergerande sträcka
sig ut i Kertj-sundet. Sydöst om denna vik bildar
Svarta hafvet inom en smal landtunga Kuban-viken
l. Kisiltasj-viken, med en smal mynning och med
Zykursjöns nästan slutna sidobassäng. I n. ö. bildar
Asovska sjön Temrjuk-viken, som genom en landtunga
är skild från Achtanisovskij-sjön. På denna
landtunga ligger staden Temrjuk (se d. o.). Vid
Tamanviken ligga Taman, omkr. 1,500 inv., en eländig
kosackby med en dålig hamn, och strax ö. om denna
Fanagoria (se d. o.). I kurganer på halfön har
man funnit ben af människor och djur (hästar)
och en mängd föremål, som dock ej gå längre tillbaka
i tiden än till 400-talet f. Kr.

Tamanaker, folkslag. Se Kariber.

Tamanduan, zool. Se Myrslokarna och Myrsloksläktet.

Tamanije (Tamanib), nubisk by s. v. om Suakin vid den
till Sinkat förande vägen, v. om Bir Handuk. Där stod
13 mars 1884 ett blodigt slag mellan en omkr. 4,000
man stark brittisk härafdelning under general Graham
samt omkr. 12,000 araber under Osman Digna. De senare
förlorade omkr. 2,000, engelsmännen 221 man. General
Graham återvände till Suakin, men Osman Digna slog
läger vid T. 27 mars besatte Graham utan motstånd
byn T., som uppbrändes.

Tamanviken. Se Taman.

Tamaqua [-ma’kωa], stad i nordamerikanska staten
Pennsylvania, i ett stenkolsdistrikt vid T., en
biflod till Schuylkill. 9,462 inv. (1910). Maskin-
och sprängämnestillverkning.

Tamar. 1. En dotter till David (se d. o., sp. 1437). —
2. En sonhustru till Juda (1 Mos. 38). —
3. En dotter till Absalon (2 Sam. 14: 27).
1—3. E. S—e.

Tamar (Tamer), flod på gränsen mellan de engelska
grefsk. Cornwall och Devon, faller ut i Plymouth sound
med ett æstuarium, som bildar den berömda redden
Hamoaze. Längd 96 km. Segelbar till Launceston,
hvarifrån en kanal går till Budehaven på Cornwalls
nordkust.

Tamarack, ort i nordamerikanska staten Michigan,
grefsk. Houghton. Omkr. 800 inv. Rik koppargrufva.

Tamaricaceæ, bot., en liten familj af serien
Parietales, underserien Tamaricineæ, omfattande
ungefär 100 arter, som äro till största delen buskar
med ett nästan ljunglikt utseende hos de smala,
risliknande grenarna, hvilkas strödda blad äro
mycket små, fjäll- eller barrlika, helbräddade
och ofta af blågrå färg. De röda eller hvita
blommorna sitta ofta i smala ax. De äro samkönade,
5-taliga. Frukten är en enrummig, mångfröig kapsel med
håriga frön. Det största släktet är Tamarix, hvars
arter, "tamariskerna", till största delen tillhöra
Medelhafvets kuster samt stäppländerna i Asien. Barken
af flera Tamarix-arter är rik på garfsyra och används
som läkemedel och till färgning. Tamarix mannifera
angripes ofta af en sköldlus och afsöndrar då
ett slags manna, hvilken oriktigt ansetts vara
israeliternas manna (se d. o.). På många arter
utväxa genom steklars äggläggning ett slags
galläpplen, som äro adstringerande genom sin
garfsyrehalt. Reaumuria-arter afsöndra salt. Familjen
är i Sverige representerad genom släktet Myricaria
(se d. o.).
O. T. S. (G. L—m.)

Tamaricineæ, bot. Se Parietales.

Tamarida. Se Sokotra.

Tamarind, Tamarindus indica L., bot., farm., ett
ända till 25 m. högt, vackert träd, sannolikt
inhemskt i tropiska Afrika, hörande till
underfam. Cæsalpinioideæ bland Leguminosæ. Det
har en synnerligen vacker krona med ett prydligt
bladverk af sammansatta blad med 8—18 bladpar utan
uddblad. I grentopparna sitta flerblommiga klasar,
hvilkas blommor bestå af ett grönhvitt, 4-deladt
foder och en fribladig blomkrona af 3 gulaktiga,
vågiga och naggade kronblad med purpurröda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>