Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 307-308 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Takaji Holkar - Takamahaka - Takamakyie - Takamatsu - Takan - Takanen, Johannes - Takaoka - Takasaki - Takata (Takada) - Takau (Takan, Takao) - Takayama - Takazze - Takbjälke - Takbrytning - Takel - Takelven - Taken - Takfall - Takfilt - Takfot - Takgesims - Takht-i-Djemschid - Ta-kiang - Takkam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Takaji Holkar. Se Maratter, sp. 863.

Takamahaka. Se Tacamahaca.

Takamakyie. Se Lackarbeten, sp. 755.

Takamatsu, hamnstad på norra kusten af japanska
ön Shikoku, i ken Kagarwa. 43,205 inv. (1913).

Takan. Se Takau.


Takanen, Johannes, finländsk skulptör, f. 8 dec. 1849
i Vederlaks socken, Viborgs län, d. 30 sept. 1885
i Rom. Fadern var stattorpare. Som gosse väckte
T. uppmärksamhet för sina mekaniska anlag och sin
förmåga att tälja i trä. 1864 fick han i Viborg sin
första undervisning i teckning, och 1865 sattes han
genom en penninginsamling i tillfälle att komma
till Helsingfors, där han i två år studerade för
K. E. Sjöstrand. Från 1867 arbetade han i Köpenhamn
för Bissen d. ä. och d. y. Hans första större
arbete var Gosse, lekande med en hund, grupp i gips
(Finska konstföreningen, 1870). Från 1872 härstammar
Väinämöinen, spelande kantele, sittande staty (i
zinkafgjutning, i Monrepos park vid Viborg). 1873
reste han, med bl. a. finskt statsunderstöd, till Rom,
där han stannade till sin död, ett besök i hemlandet
1878—79 oberäknadt. Bland i Rom utförda verk äro
Venus och Amor (1874, grupp i marmor; i enskild ego
i Viborg), Aino (1876, statyett i marmor i Finska
konstföreningen), Rebecka vid brunnen (1877, staty,
flera exemplar i marmor — förskaffade T. 1879 första
statspriset för skulptur), Andromeda, uppkrupen på
klippan (1879; 1882 i marmor i privat ego i Viborg),
Amor krossande hjärtan (1881, staty i marmor),
Bedjande ängel (1882, i marmor för ett grafmonument
i Helsingfors), utkast till monument öfver kejsar
Alexander II (1884; erhöll första priset vid täflan
i Helsingfors mellan alla Finlands bildhuggare
och förskaffade T. uppdraget att gemensamt med
V. Runeberg utföra det af Finlands ständer beslutna
monumentet öfver nämnde kejsare), Den nya modellen
(1885, staty i gips; ofullbordad vid T:s död),
dessutom flera skisser och utkast samt porträttbyster,
bl. a. af K. G. Estlander (1883, marmor, i Nyländska
studentafdelningen, Helsingfors), och J. V. Snellman
(1884, kolossalbyst i brons för Kuopio).

Motiga förhållanden tilläto aldrig T:s betydande
medfödda gåfvor att fullt mogna och kraftigt
utveckla sig. En öfvervägande sensitiv natur, var
han heller icke själf man att nedbryta hinder och
göra sig gällande. Dålig hushållare, kämpade han
nästan oafbrutet med ekonomiska bekymmer och måste
stundom t. o. m. arbeta som punkterare åt andra
bildhuggare. De två figurerna af Aino och Rebecka
äro, liksom bysten af Snellman, mycket populära
i Finland. Den kvinnliga skönheten och porträttet
voro de områden, där hans konstnärliga framställning
gjorde sig bäst gällande. I motsats till V. Runeberg,
som äfvenledes studerat i Köpenhamn,
påverkades T. aldrig af den thorvaldsenska
riktningen, utan var genast från början fullt
modern. T. är fylligt och allsidigt representerad i
Finska konstföreningens galleri, äfven af ett antal
skisser. Jfr monografi (på finska) af E. Aspelin 1888.
J. J. T.*

Takaoka, stad i japanska prov. Etsju, västra delen af
ön Hondo, ken Toyama, 10 km. från Toyamaviken. 38,284 inv. (1913).

Takasaki, stad i japanska ken Gumma, i den centrala
delen af ön Hondo, 100 km. n. v. om Tokyo, vid nakasendo eller
vägen mellan Tokyo och Kyoto. 27,482 inv. (1913).

Takata (Takada), stad i japanska ken Niigata,
nära nordvästra kusten af ön Hondo. 33,603
inv. (1908). Textilindustri.

Takau (Takan, Takao), hamn på sydvästra kusten
af japanska ön Formosa, 5 km. s. om Tainan, sedan
1864 öppen för utländsk handel. Omkr. 5,000 inv.

Takayama, stad på japanska ön Hondo, ken
Gifu. Omkr. 15,000 inv.

Takazze l. Takase (i sitt nedre lopp Setit),
förnämsta tillflödet till Nilens biflod Atbara, är
norra Abessiniens största vattendrag och gräns mellan
Tigre och Amharaländerna. Den har sina källor s. om
Lasta, flyter till en början rakt västerut, vänder
sig därefter mot n., genombrytande Tigre-terrassen,
och slutligen mot n. v. och v. samt förenar sig med
Atbara vid Tomat. Dess bädd, som till större delen går
genom bergstrakter, är smal och djupt nedskuren. Under
den torra årstiden är den nästan öfverallt lätt att
öfvervada, men under regntiden, då dess vatten stiger
4—5 m., omöjlig att passera.

Takbjälke, bygnk. Se Tak.

Takbrytning, bergsv. Se Grufbrytning, sp. 389 och fig. 1.

Takel. Se Tackel.

Takelven, Takelvfossen. Se Takvatn.

Taken, kam. Se Prästernas utlagor.

Takfall, bygnk., de sluttande ytor, som
bilda ett vattentak och som äro belagda med
plåt, tegel, skiffer, asfalt, papp, bräder,
spån, rör, halm, näfver, torf eller annat för
regnvattnets afledning lämpligt täckningsmaterial.
C. G—m.

Takfilt, tekn. Se Filt, sp. 257.

Takfot, bygnk. Se Takskägg.

Takgesims, bygnk. Se Taklist.

Takht-i-Djemschid, ruiner. Se Persepolis.

Ta-kiang. Se Jang-tse-kiang.

Takkam, fr. crête, eng. crest, en ornering,
vanligen i form af ett gallerverk, längs en
byggnads taknock. Ordet är bildadt enligt typen
tuppkam, bergskam, hvari kam har bemärkelsen
krön. Detta takkrön kan vara utfördt af trä, sten
eller metall, beroende på takets konstruktion och
täckningsmaterialet. Så långt man kan följa denna
byggnadsdetaljs historia tillbaka i tiden, uppträder
den h. o. h. som rent ornamental. Redan på grekiska
tempelbyggnader förekommer en takkam, ehuru icke i
form af gallerverk, utan som en serie palmettformiga
uppbyggnader (A å fig. 1) på hvarje täckpanna utefter
taknocken (jfr Antefix). Vid de båda gaflarna
afslutas detta krön med rikare utbildade akroterier
(B å fig. 1). I medeltida manuskriptminiatyrer
framställda kyrkobyggnader äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>