- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
289-290

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tagore, Ravindranath - Tagore, Raja Surindra Mohun - Tagos - Tagsatzung - Tagua - Taguanen - Tagula - Tagus - Tahaa - Tahanroh - Tahara - Taharka - Tahirider - Tahiti - Tahitiarkipelagen - Tahitidialekten - Tahmasp - Tahoe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tillsatt är denna panteism med den hängifvenhetens
extas, som i aldrig svikande ord, utan att sky
upprepningarnas enformighet, prisar den ende
samma gång som världssjäl och person tänkte guden. —
T. har visserligen varit af mycket stor betydelse för
särskildt den bengaliska befolkningens höjande. En
allmänt populär folkskald har han dock ej, såsom
påståtts, blifvit; men väl åtnjuter han bland de
högre indiska folklagren ett stort och berättigadt
anseende. 1913 erhöll han af Sv. akademien Nobelpriset
i litteratur. — Om T. har, i synnerhet i England,
uppstått en rätt vidsträckt, merendels mycket
dilettantisk (dam)litteratur. I svenska publikationer
finnas några upplysande, visst icke alltid felfria,
framställningar, som kunna förtjäna att nämnas:
Charpentier, "R. T." (i "Nordisk tidskrift",
1913), Konow, "R. T." (i "Ord och bild", 1914),
en visserligen ofta ytlig och innehållsfattig,
litterär karakteristik af en inder Vasanta Koomar Roy,
"R. T. och hans författarskap" (sv. öfv. 1916), och
en uppsats af P. Hallström i "Levande dikt" (s. å.).

4. Raja Surindra Mohun T., indisk musikskriftställare,
d. 1915, hör till den yngre af de båda ofvannämnda
släktgrenarna. Han var direktör för musikskolan
i Calcutta, ansågs för den förnämsta auktoriteten
rörande indisk musik och författade ett 20-tal härom
handlande skrifter, bland hvilka exempelvis må nämnas
Hindu music from various authorities composed and
published
(2:a uppl., 1882). Han har äfven skrifvit om
dramatik och poetik. T. vardt 1877 led. af Mus. akad.
1—4. K. F. J.

Tagos kallades i det forna Tessalien en anförare,
som de särskilda, annars af hvarandra oberoende
samhällena, i tider af nöd och fara, särskildt
vid ett hotande fientligt inbrott gemensamt valde,
sålunda i viss mån motsvarande romarnas diktator och
germanernas hertig.

Tagsatzung, ty., kallades i Schweiz från äldsta tider
till 1848 (med undantag af 1798—1803) den sammankomst,
som de förbundna kantonernas ombud höllo och där
förbundets gemensamma angelägenheter afhandlades;
församlingen af dessa ombud.

Tagua, bot. Se Phytelephas.

Taguanen, zool., den största, i orientaliska regionen
lefvande arten af flygande ekorrar (se d. o.).

Taguara, bot. Se Bambusa.

Tagula, ö. Se Louisiade-arkipelagen.

Tagus, det latinska namnet på Tajo (se d. o.).

Tahaa, ö. Se Raiatea.

Tahanroh. Se Taganrog.

Tahara (arab., rening) är namnet på de tvättningar,
som den muhammedanska ritualen föreskrifver som
förberedelse till bönen.

Taharka, fornegyptisk konung. Se Egypten, sp. 1483.

Tahirider, persisk dynasti, som regerade 820—873 i
Chorassan och angränsande landområden. Se Persien, sp. 556.

Tahiti l. Taiti (af Cook kalladt Otaheiti),
den största af de Frankrike tillhöriga Sällskapsöarna
i Stora oceanen, består af två nästan cirkelrunda
delar: en större, Porionuu l. Tahiti-nui (Stora T.), och en mindre,
Taiarapu l. Tahiti-iti (Lilla T.), hvilka äro
förenade genom en 2,2 km. bred, endast 14 m. hög
landtunga, Taravas l. Taravao. Areal 1,042 kvkm.,
hvaraf Taiarapu 240 kvkm. Från en jämn kustremsa
uppstiger ett vildt bergland, som fyller största
delen af ön. Genom vulkanisk verksamhet, som för
längesedan upphört, ha jordlagren upptornats till
ansenlig höjd; på Tahiti-nui når Aorai 2,066 m.,
Orohena 2,237 m. och på Tahiti-iti Roniu 1,323
m. Aorai och Orohena bilda med ett antal lägre pikar
ett diadem, en underbart skön bergformation, icke
olik kransen kring en gammal krater. Strålformigt
utgå därifrån i alla riktningar åsar, hvilka från
formen af små högslätter afsmalna nedåt, skilda af
smala dalar, på hvilkas botten muntra bergbäckar ila
fram, störtande sig i skummande vattenfall genom den
yppiga vegetationen ned till kustslätten. Marken
är stenig och hård på bergshöjderna och består på
platåerna ofta af mager lera, men i dalarna och
vid kusten af ett tjockt humustäcke, som erbjuder
alla villkor för tropiska växter. Denna landremsa
utmed hafvet är jämn, i allmänhet ganska smal,
men här och där ända till 3 km. bred. Där bor hela
befolkningen, mest samlad i små byar, som, då dessa
bestå af låga hyddor, nästan alldeles försvinna
i den yppiga växtligheten. Rundt om ön går ett
korallref, som endast på få ställen lämnar genomgång
för fartyg. Den enda betydande hamnen är Papeete (se
d. o.), öns och hela koloniens hufvudort. Folkmängden
uppgick 1911 till 11,691 pers., hvaraf 1/8 fransmän
och andra främlingar. — Ön besöktes sannolikt
redan 1606 af portugisen P. F. de Queiros och
återupptäcktes 1767 af engelsmannen Wallis, som
tog den i nominell besittning för Georg III och
uppkallade den efter honom. Följande året besöktes
den af fransmannen Bougainville, hvilken tog den i
besittning för Frankrike och kallade den La Nouvelle
Cythère. Nästan all vår kunskap om ön och befolkningen
i dess naturtillstånd härrör från Cooks besök 1769,
1773, 1774 och 1777. Wallis fann på T. tre stater,
af hvilka den mäktigaste styrdes af drottning Oberea,
men då Cook besökte ön, var Oberea undanträngd, och
usurpatorn antog snart därpå, af egendomlig anledning,
namnet Pomare ("hostans natt"), hvilket sedan
burits af den kungliga värdighetens innehafvare. Om
öns tvungna underkastelse under Frankrike samt
om befolkningen och missionen se Sällskapsöarna.
(Wbg.)

Tahitiarkipelagen. Se Sällskapsöarna.

Tahitidialekten, ett bland de tidigast kända af
de polynesiska språken (se d. o.), tillhör den
(talrikare) afdelning af dessa, som har l, men
icke r, samt h, men icke s, och karakteriseras
särskildt genom saknad af n (ng), och, liksom
Hawaiidialekten, öfvergång af k till blott
stämbandsexplosiva (spir. lenis). Tahitidialekten
talas på Sällskapsöarna. Öfversättningar af
några bibelböcker och en del arbeten för den
första undervisningen utgöra hela litteraturen.
H. A.*

Tahmasp, persiska härskare af safidernas dynasti. Se
Persien, sp. 558—559.

Tahoe [tāhå͡u’], en omkr. 500 kvkm. stor, 450 m. djup
sjö på gränsen mellan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free