- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
129-130

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säve, Per Magnus Arvid - Säve, Karl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

till hedersled af Svenska fornminnesföreningen
1882 och af Vitt. hist. o. ant. akad. (hvars
korresponderande led. han under en lång följd af år
varit) 1885. Intagen af en brinnande kärlek till
Gottland och dess folklif och därjämte skicklig
tecknare, gjorde S. till sin lifsuppgift att
samla och afbilda fäderneöns rika fornminnen
äfvensom att uppteckna allt, som kunde tjäna att
belysa Gottlandsbefolkningens bruk, seder och
språk. Till Vitt. hist. o. ant. akad. inlämnade
han bortåt 300 förträffligt utförda teckningar af
gottländska kyrkor och kyrkoruiner, grafstenar,
klockinskrifter, vägg- och glasmålningar m. m.,
utförda med blyerts, tusch eller färger och åtföljda
af skriftliga förklaringar och upplysningar,
hvartill sedan kommo utförliga, med öfver 1,400
pennritningar beledsagade ämbetsberättelser öfver de
antikvariska forskningsresor, hvilka han i egenskap
af antikvitetsintendent företagit i Östergötland,
Västergötland och på Gottland och hvarvid inemot
500 socknar blifvit besökta. Ännu värdefullare
äro hans Gotländska samlingar, innehållande i
sex digra band det mest omfångsrika material för
skildringen af Gottlands kulturförhållanden, historia
och folkliga egendomligheter. Delande sin broder
Karls hänförelse för Gottlands märkliga folkspråk,
hade han redan som student börjat uppteckna guta-ord
och upprätta ordlistor, och han samlade sålunda
äfven ett oskattbart material för kännedomen om sin
födelseös folkspråk. Språksamlingarna, Guta-orden,
utgöra 13 handskrifna volymer (8:o), hvartill
komma en gottländsk ordlista samt ett förarbete
till en gottländsk ordbok, innehållande på lösa
blad 28,000 gutaord. Nämnda samlingar donerade
han till Uppsala universitet, i hvars bibliotek de
nu förvaras. De äro sedan åtskilliga år tillbaka
med anslag af riksdagen och Gottlands landsting
tills. med brodern Karls dialektsamlingar under
bearbetning af språkforskare för utgifning af en
gottländsk ordbok. En värdefull samling gottländska
fornsaker hade han redan 1858 skänkt till Visby
högre elementarläroverk. S. tänkte i förstone ej
att själf vetenskapligt bearbeta sitt material. Då
han vid mera framskriden ålder började bearbeta det,
hade det därför hopats i sådan mängd, att han ej såg
sig i stånd att hinna med dess fullständiga ordnande,
än mindre dess utgifning. Emellertid offentliggjorde
han i en följd synnerligen förtjänstfulla monografier
och tidskriftsserier högst värdefulla utdrag ur
sina samlingar. S. utgaf Gotland och Visby i taflor
(1858), ett planschverk, hvartill han själf lämnat
teckningarna och K. J. Bergman den beskrifvande
texten, Gotländska minnen (1859), Samfärdseln på
Gotland i gamla tider
(1872, i "Land och folk"),
Strandens sagor (1873, i "Svensk tidskrift"), Åkerns
sagor, spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet
på Gotland
(1876), för
hvilket arbete Landtbruksakad. tilldelade honom sin
medalj i guld, Skogens sagor eller växtligheten på
Gotland
(1877) och Hafvets och fiskarens sagor
samt spridda drag af Gotlands odlingssaga och
strandallmogens lif
(1880). Dessutom behandlade han
i tidningar och tidskrifter, oftast under signaturen
S..., gottländska ämnen. Förteckning öfver hans
svåråtkomliga tryckta skrifter finnes i "De svenska
landsmålen" (d. I, 699—708, uppgjord af J. A. Lundell)
och i "Bidrag till en gotländsk bibliografi", af
V. Molér (2:a uppl. 1914). Stilen är lätt igenkännlig
genom fosterländsk värme, kärnfullhet och rikedom
på karakteristiska bilder, folkliga vändningar och
uttryck på gutamålet. Han upprättade i Visby Gottlands
fornsal
, ett provinsmuseum, hvars framtida förkofran
han sökte trygga genom donationer.

illustration placeholder

3. Karl Fredrik S., den föregåendes broder,
språkforskare, f. 22 okt. 1812 i Roma prästgård,
d. 27 mars 1876 i Uppsala. Sedan han 1830 blifvit
student i Uppsala, egnade han sig först åt medicinska
studier, aflade 1833 mediko-filosofisk examen och
tjänstgjorde därefter ett år vid Garnisonssjukhuset i
Stockholm. En häftig reumatism, som i jan. 1835 angrep
honom och med plågsamma anfall återkom under flera
år, tvang S. att öfverge läkarbanan och räddade
honom åt språkvetenskapen. Genom en tillfällighet
föll under hans sjukdom ett band af Sturlassons
"Konungasagor" i hans händer, och upptäckten af en
mängd slående likheter mellan isländskan och S:s
fädernespråk, gottländskan (särskildt tillvaron af
diftonger i bägge), ingaf honom ett intresse, som
ej nöjde sig med mindre än ett grundligt studium af
fornspråket, en sak, som emellertid med den tidens
bristfälliga hjälpmedel och otillfredsställande
upplagor mötte stora svårigheter. Emellertid
arbetade S. ihärdigt, delande sin tid mellan
isländskan och de svenska dialekterna, och sedan,
i sammanhang med K. Molbechs besök i Uppsala 1842,
Geijers och H. Järtas uppmärksamhet blifvit fäst vid
S., utverkades åt honom understöd till drifvande
af grundliga dialektforskningar. Efter upprepade
besök på Gottland och i Dalarna utgaf S. sina första
språklig-historiska arbeten Bemærkninger over öen
Gotland, dens indbyggere og disses sprog
(1843)
samt Om dalalmuen og dalsproget (1847; bägge i
"Historisk tidsskrift", utg. af K. Molbech; den
senare utgafs äfven på svenska, under titeln Några
upplysningar om dalmålet och dalallmogens folklynne,

i K. G. Malmströms "Tidskrift för litteratur",
1852; 2:a uppl. 1855). 1848 aflade S. filos.
kandidatexamen och promoverades s. å. till filos.
doktor på grund af afh. Eriksvisan, ett fornsvenskt
qväde behandladt i språkligt afseende.
Följande år
blef han docent och var sedan en tid förordnad att
uppehålla J. H. Schröders professur, hvilken omfattade
äfven de nordiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free