Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sångförening - Sångföreningen i Stockholm - Sånggudinna - Sångkonst - Sånglekar - Sånglärka - Sångpapegojan - Sångspel - Sångstritar - Sångsvan - Sångsällskapet "Sjung! Sjung!" - Sångtema - Sångtrasten - Såning - Såningsmaskiner - Sånna skans - Såpa - Såpbubbla - Såpbär - Såpmusseron - Såpnejlika - Såpnötter - Såprot - Såpsprit med kamfer - Såpsten - Såpträdet - Såpväxter - Såpört - Sår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsvenska kör har sedan blifvit en kulturmakt och
gått i spetsen för manssången i riket, tidtals i ädel
täflan med Lunds studentsång (se d. o.), som skapades
på 1830-talet af O. Lindblad. Särskildt framstående
är den internationellt berömda elitkören Orphei drängar
(se d. o.), stiftad i Uppsala 1853. Inom
sällskapet Par Bricole (se d. o.) idkas präktig
körsång sedan 1830-talet. Svenska K. F. U. M.-kören
(se d. o.), stiftad 1894, har vunnit
lagrar äfven utomlands. Kvartettsångarförbundet (se
d. o.) stiftades i Stockholm 1883, Sångsällskapet
"Sjung! Sjung!" (se d. o.) 1905, Stockholms
sångargille 1912 (med uppgift att konstnärligt odla i
synnerhet den nyare nordiska kvartettkompositionen;
dirigent V. Peterson-Berger och sedan F. Saul). En
manskör af idel opera- och operettartister var
T. T. (Thalias tjänare), 1902—05. Stockholms
studentsångarförbund bildades 1905 (dirigenter
K. Gentzel och sedan E. Ralf). Bellmanskören i
Stockholm (dirigent E. Åkerberg) är värderad för sin
repertoar af öfver 70 Bellmanssånger; den uppkom
1895 genom utbrytning ur Typografiska föreningens
kör. Denna hade 1846 bildats af A. Jahnke, som äfven
blef upphofsman (1862) till den för medlemmar ur
de bredare folklagren afsedda Stockholms allmänna
sångförening (första året kallad "Euterpe"; den
har till anförare efter Jahnke haft hufvudsakligen
A. Edgren, B. Fexer, E. Åkerberg, A. Lindström,
H. Berens, O. Sandberg och E. Carelius, är omkr. 120
man stark, sjunger årligen 6 nov. vid Gustaf II Adolfs
grafkor, har gett en mängd konserter, äfven i stadens
parker, samt företagit sångarfärder till Finland
och Norge). Ett motstycke därtill är Stockholms
arbetaresångförenings kör (som räknar omkr. 100
medlemmar och har A. Nylander till anförare; den
har konserterat inom- och utomlands). F. ö. finnas
i Sverige sångföreningar i nästan alla städer och i
många andra samhällen och orter. Omsider har tanken
på sammanslutning af flera föreningar till gemensam
sång förverkligats. Se därom Svenska sångarförbundet,
Sångarfester och Sångarförbund. Svenska tonsättare för
manskör finnas omnämnda i art. Uppsala studentsång
och Svensk musik, sp. 1103—04 och 1105. — Litt.:
Widmann, "Die kunsthistorische entwickelung des
männerchors" (1884), A. Lindgren, "Kvartettsången
i Sverige" (i "Musikaliska studier", 1896),
och Schade, "Der deutsche männergesang" (1903).
E. F—t.
Sångföreningen i Stockholm, ett musiksällskap (se
d. o., sp. 1454).
Sånggudinna. Se Muser.
Sångkonst. Se Sång.
Sånglekar. Se Dans, sp. 1325. Jfr O. Hellgren,
"Sånglekar från Nääs" (1915).
Sånglärka, zool. Se Lärkor.
Sångpapegojan, Vattrade. Se Papegojor, sp. 1485.
Sångspel, mus. Se Hiller, J. A., och Opera, sp. 739
o. 741.
Sångstritar, zool. Se Stritar.
Sångsvan, zool. Se Svansläktet.
Sångsällskapet "Sjung! Sjung!" bildades i Stockholm
okt. 1905 af kantorn Oskar T. Sandberg (se denne)
jämte några kvartettsångare och har till uppgift
att i samband med kvartettsångs utöfvande på
bästa konstnärliga sätt äfven söka åstadkomma
verkligt god kamratanda inom ett begränsadt
antal sångare. Aktiva medlemmarnas antal får icke
öfverstiga 30. Dirigent har alltifrån början
varit O. T. Sandberg. Sällskapet har årligen
gett egna konserter, medverkat vid fosterländska
och välgörenhetskonserter, vid fester på Skansen
o. s. v. samt under ett tiotal år vid Sällskapets för
svenska kvartettsångens befrämjande årsmöten betrotts
med att framföra dettas nya kvartettkompositioner.
E. F—t.
Sångtema, mus. Se Melodi 1 a och Sonat.
Sångtrasten, zool. Se Talltrasten.
Såning. Se Sådd.
Såningsmaskiner. Se Sådd.
Sånna skans, i sydöstra Småland på gränsen
mellan Markaryds och Traryds socknar vid Lagan,
byggdes på G. Horns befallning i maj och juni
1644, men fick efter krigets slut förfalla.
L. W:son M.
Såpa. 1. Farm. Se Sapo. — 2. Tekn., består af feta
syrors kalisalter och utgör en gul- eller grönaktig,
mjuk, slemmig massa, löslig i varmt vatten och
alkohol. Såpa tillverkas genom kokning af kalilut
och olika slags oljor, såsom bomullsfrö-, hamp-,
lin- och rofolja samt tran, stundom med tillsats af
talg eller palmolja. Kokningen fortsättes, tills
ett prof efter afsvalning på en glasskifva visar,
att massan erhållit passande konsistens. Såpans
färg och lukt bero af råämnena. Af hampolja erhålles
grön såpa; svart såpa är, liksom mången grön såpa,
färgad. God såpa innehåller ofta kristalliniska
korn af stearinsyradt kali, hvaraf benämningen
kärnsåpa uppkommit; men ej sällan ges åt ordinär såpa
utseende af kärnsåpa genom inrörning af främmande
fasta ämnen, hvarjämte såpa ofta nog är förfalskad
genom tillsats af vattenglas, salter, lim och i
synnerhet potatismjöl. Den för rengöring af sadel
och remtyg vanligen begagnade s. k. sadelsåpan
består hufvudsakligen af gult vax och terpentin
eller tjärolja. — Om såpbubblor se Kapillaritet. Jfr Tvål.
Såpbubbla. Se Kapillaritet.
Såpbär, bot. Se Sapindus.
Såpmusseron, bot. Se Musseron.
Såpnejlika, bot., namn på Saponaria officinalis.
Såpnötter, bot. Se Sapindus.
Såprot, bot., benämning på rötter af flera
karyofyllacéer, som på grund af sin höga saponinhalt
användas som tvättmedel eller i medicinen. S. k. hvit
såprot erhålles af Gypsophila fastigiata och andra
arter af samma släkte, röd såprot af Saponaria
officinalis (se Saponaria).
G. L—m.
Såpsprit med kamfer, farm. med. Se Spiritus.
Såpsten, miner. Se Saponit.
Såpträdet, bot. Se Gymnocladus och Quillaja.
Såpväxter, bot. Se Sapindaceæ.
Såpört, bot. Se Gypsophila.
Sår, kir., i vidsträcktaste mening hvarje upphäfvande
af sammanhanget i eller mellan kroppens organiskt
förbundna delar, alltså äfven ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
