Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 35-36 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sågverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraft erhållas för maskinernas drift, används
vedaffallet till sulfatmassetillverkning och
sågspånen för tillverkning af den ånga, som fordras
för massans torkning.

Fig. 5. Elektrisk kran för att lyfta virket på brädgårdsstaplarna.

Brädgården. Från sågverket föres virket vanligen
med elektriska lokomotiv till brädgården för
att där torkas. Brädgården bör ligga fritt och
luftigt på brandfritt afstånd från sågverket och
med lätta kommunikationsmöjligheter för virkets in-
och utfrakt. Den genomdrages därför med järnvägsspår
för virkets infrakt och mellan dem med spår eller
banor för utfrakten. Spåren läggas helst parallella
med 2 à 4 staplars mellanrum. Mellan dessa dragas på
marken banorna för virkets utfrakt, hvilka vanligen bestå af rullar,
som sättas i rörelse genom en ändlös lina. Skenorna
på infraktsbanorna läggas antingen på marken, på 3
m. höga banor eller på högbanor af omkr. 6 m. Virket
upplägges i stabbar l. staplar (fig. 4; se
Stabbe). På sista tiden har man börjat använda elektriska
kranar med lång arm för virkets lyftande på staplarna
(fig. 5), hvarigenom det tunga stabbläggningsarbetet
nedbringats till ett minimum. Virket torkar i en god
brädgård sommartid på 3 à 4 veckors tid; höst och
vinter kan härför
erfordras lika många månader, ja, ännu längre
tid. För att påskynda torkningen använder man
på många ställen torkugnar, där virket några
dagar förvaras i uppvärmda rum. Är vädret fuktigt,
brädgården mindre luftig och virket illa stapladt,
angripes virket af blåytesvampen, som gör ytvirket
blågrönt och mindre användbart för sådana ändamål,
där virkets yta skall synas (se vidare Blåved). Då
virket sålts, tages det ur staplarna, klassificeras,
afkapas i de längdmått köparen önskar, vanligen
engelska fot, men äfven danska och holländska fot,
meterfot o. s. v. Denna kapning sker stundom för
hand, men i allmänhet i kapskjul med maskinkraft. Vid
våra kustbrädgårdar nedlägges virket sedan i pråmar,
där det märkes med säljarens märken, för att sedan
utbogseras till ett fartyg och där inlastas. I
brädgårdarna finnas vanligen äfven
hyflerier. Genom hyfling afser man att vinna ett högre
värde af en förut god vara eller också att upphjälpa
värdet på mindre godt virke. Man fordrar, att af
det hyflade virket en sida skall vara ljus och fin;
den andra får vara blå eller skadad, hvarför man
brukar klyfva och hyfla virket, som då vanligen får
insidan ljus. Hyflarna bestå af ett stadigt stativ,
kuttrar, tryckvalsar och transmissioner. I de större
hyfvelmaskinerna finnas 4 eller flera kuttrar l. små
på hufvuden fästa hyfveljärn, som kunna drifvas
rundt med en mycket stor hastighet (fig. 6). Dessa
hyfveljärn kunna ha olika fasoner, hvarigenom virket
i sin tur kan hyflas efter allehanda mönster. Då
det varit besvärligt att inställa hyfveljärnen
för hvarje gång, har Bolinders konstruerat fräsar
l. hyfvelstål (fig. 7), där dessa äro fast förenade
med kutterhufvudet. Understa sidan planhyflas med
ett eller flere fast sittande plana hyfvelstål. Af
valsarna äro de, som sitta där virket inmatas,
rörliga medelst maskinkraft, för att virket hastigt
skall kunna genomföras, under det att de, som sitta
vid kuttrarna, tjäna till att hålla virket stadigt
fast under hyflingens gång. Hyflingshastigheten är
vanligen 20 à 30 m. i minuten, men kan uppdrifvas
till 50 à 60 m. Det sågade virket klassificeras efter
sin kvalitet i 7 klasser (se därom Sortering och jfr
Bräder). Det hyflade virket åtskiljes i 3 klasser.

Fig. 6. Kutterhufvud.

Fig. 7. Bolinders fräs.

Försäljningen tillgår i stort sedt på följande
sätt. Med stöd af stämplingslängderna från skogarna
och profsågningarna uppgöres en specifikation öfver de
sortiment, som man beräknar erhålla under året. Denna
specifikation kallas stocken l. stocknotan. Stocken
utsändes till verkets agenter jämte uppgift på de
pris, som man noterar. Agenterna intelegrafera de
offerter de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>