Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syra - Syra - Syracusae - Syracuse - Syrak, Jesus - Syrakusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas, i hvilkas molekyl det af metaller ersättbara
vätet är bundet af kol, t. ex. nitrometan, H.C(NO2)H2,
malonsyreeter m. fl. Sannolikt hör äfven cyanvätet,
H.CN, hit. – Alltefter antalet väteatomer i en syra,
hvilka kunna utbytas mot metaller, delas syrorna
i enbasiska, tvåbasiska o. s. v. Oorganiska syror
kallas mineralsyror, till skillnad från växtsyror,
som finnas i växtriket; de mineralsyror, hvilka
innehålla en metall i radikalen, kallas metallsyror.
Olika syror ha mer eller mindre utprägladt sur natur
och sägas vara starka eller svaga. Förr trodde man,
att en syra var starkare än en annan, om den, såsom
man oegentligt uttryckte sig, förmådde utdrifva den
andra syran ur dess salter. Svafvelsyran ansågs
sålunda starkare än salpetersyran, emedan den
senare syran uppstår, när svafvelsyra får inverka
på ett salpetersyradt salt. Därvid förväxlade man
två alldeles skilda begrepp, nämligen salpetersyrans
styrka och dess flyktighet. Det riktiga är att bedöma
syrors relativa styrka (äfven kallad aviditet)
efter det förhållande, hvarefter två syror, som
samtidigt inverka på en bas, dela denna emellan sig. I
sådant fall blir salpetersyran dubbelt så stark som
svafvelsyran. Enligt Arrhenius’ dissociationsteori
karakteriseras en syra af förmågan att i lösning
bilda väteioner (se lon); och en syras styrka
bestämmes af dess dissociationsgrad,
d. v. s. af den mängd af syran, som i en lösning
är uppdelad i väteioner och negativa syreioner
(anioner). Dissociationsgraden kan beräknas af
syrornas förmåga att leda den elektriska strömmen.
P. T. C.*
Syra. 1. Mejerisk. Se Smör. – 2. (Syrfälla)
Skogsh., nedfälla träd, som, utan att kvistas,
få ligga i riset, där de småningom torka. Detta
afverkningssätt brukades förr allmänt vid kolningar,
enär virket därigenom lättare torkar. – Man har
på sista tiden börjat använda det för att bringa
sådana träd, som endast med svårighet kunna flyta i
flottlederna, t. ex. björk, att bättre uttorka och
därigenom bli lämpligare för flottning. På grund af
den fara för skogseldar, som uppstått till följd
af syrfällningen, har man på flera orter frångått
densamma. 2. W. E-n.
Syra, ö. Se Syros.
Syracusae, stad. Se Syrakusa.
Syracuse [si’rekjös], stad i
nordamerikanska staten New York, vid södra ändan af
Onondaga-sjön, omkr. 9,5 km. lång, 2,5 km. bred,
nära Erie-kanalen, som förr gick genom staden,
men vid sin ombyggnad flyttats ett stycke därifrån,
och vid flera järnvägslinjer. 137,249 inv. (1910),
hvaraf 80,781 i utlandet födda, 126 i Sverige. Staden
ligger högt på en amfiteater af kullar, som omge
den vackra sjön, och har ett storartadt parksystem
af sammanlagdt 112 har. Stadsområdet utgör 33
kvkm. S. har många framstående byggnader: stadshuset,
posthuset, den katolska katedralen S:t John (S. blef
biskopssäte 1887), den episkopala S:t Pauls kyrka,
First presbyterian, First methodist church och May
memorial church (unitarisk), den sistnämnda uppförd
till minne af S. J. May (1797–1871), pastor i staden
och en verksam deltagare i antislafverirörelsen, och
många högre läroanstalter, bl. a. ett universitet,
som med sina nära ett 20-tal byggnader upptar 40 har i
stadens sydöstra del. Det öppnades 1871, har 6
colleges: coll. of liberal arts, coll. of fine arts,
coll. of law och coll. of applied science, samt
ett lärarseminarium (teachers’ training school),
ett bibliotek (innehållande bl. a. L. von Rankes
boksamling), Holden observatory, Lyman hall of
natural history, Bowne hall of chemistry samt
det ofantliga gymnasium jämte stadion, som kan
rymma 40,000 åskådare. Andra läroanstalter äro de
katolska Christian brothers’ academy, S:t John’s
catholic academy, Onondaga historical association. –
N. v. om staden har N. Y. states agricultural society
försöksfält och utställningshallar. Omkr. 10
km. s. om S. ligger Onondaga reservation,
den nuv. hufvudorten för "de sex nationerna"
(cayuga-, mohawk-, oneida-, onondaga-, seneca-
och tuskarorastammama) af irokeserna. Kraft till
stadens mångsidiga industri (som 1909 på 738
arbetsställen sysselsatte 21,710 arbetare och hade
ett tillverkningsvärde af nära 50 mill. doll.) tas
från Niagara; de viktigaste grenarna äro järn- och
stålindustrien samt maskintillverkningen. Den fordom
viktiga saltindustrien (1862 3,2 mill. hl. salt)
spelar numera en underordnad roll, men saltet utgör
råämnet för sodafabrikationen i S. (förstaden Solvay),
den största i världen, som sysselsätter 3,000 pers. –
S. började bebyggas efter 1800 och blef stad 1847.
Syrak, Jesus. Se Jesus Syrak.
Syrakusa (grek. Συράκουσαι, lat. Syracūsæ,
it. Siracusa), stad på Siciliens östra kust, i
forntiden den största staden icke blott på denna
ö, utan inom den grekiska fornvärlden. Det säges
vara grundadt 734 f. Kr. af doriska nybyggare
från Korint. Urspr. upptog staden (se fig. 1)
blott ön Ortygia, vanligen betecknad blott som "ön"
(på dorisk grekiska nāsos), hvars norra ända skiljes
från fastlandet endast genom en smal kanal. Efter
hand uppväxte dock på fastlandet fyra stadsdelar,
af hvilka hvar och en var betydligt större än den
ursprungliga, på ön belägna staden. Den äldsta
af dessa stadsdelar var det i ö. utmed hafvet
på en hög och rymlig bergsplatå belägna samt af
starka fästningsverk omgifna Achradīna. Väster därom
tillkommo stadsdelarna Ty’cha och Nea’polis, tidigare
kallad Temeni’tes, samt slutligen ännu västligare
det af Dionysios d. ä. anlagda och befästa Epipola͡ı’
med skansarna Eury’elos och La’bdalon. S. eger två
hamnar, en mindre på östra och en större på västra
sidan om ön. Inloppet till den större, som är mycket
rymlig och väl skyddad, bildas af öns sydligaste spets
och den gentemot denna från fastlandet utskjutande
bergudden Plemmyrion (nu Penisola della Maddalena). På
fastlandssidan, v. om stora hamnen, uppväxte,
i närheten af det berömda Zeus Olympios-templet
(Olympieion), ett slags förstad med namnet Polichne,
skild från den egentliga staden genom en bred, sumpig
dalgång, hvilken genomströmmas af floden Anapos
(nu Anapo). Stadens hela omfång uppges till 180
stadier l. 34 km., och antalet invånare uppgick,
när det var som störst, måhända till närmare 1 mill.
Bland betydande forntida byggnader må nämnas:
på Ortygia Apollons, Artemis’ och Athenas tempel,
Hierons praktfulla palats och den starka, af Dionysios
anlagda borgen (akropolis), i Achradina stadshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
