Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syd-Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskulden), 2,6 mill. pd för rättsväsendet och
l,7 mill. pd för post och telegraf. Statsskulden steg
31 mars 1916 till 150,832,734 pd st. - Försvaret
är fördeladt på 5 olika af delningar, nämligen 1)
stående armén (South african mountain riflemen),
inrättad 1913 och utgörande 5 regementen, 2)
kustgarnisoner, 3) borgarmilisen, 4) sjöreserven
och 5) speciella reserven. En styrka af 50,000 man
af alla vapen mobiliserades under Världskriget emot
Tyska Sydväst-Afrika.
- Näringar. Jordbruket går framåt, ehuru
det har att kämpa med många svårigheter, främst
ogynnsamma bevattningsförhållanden. Majs,
som är hufvudsädet, lämnar numera ett stort
öfverskott till export; likaledes gör odlingen af
sockerbetor snabba framsteg, te odlas på nära
2,000 har och lämnar en skörd af 2,2 mill.
kg. Af tobak steg skörden 1915-16 till 4,086 ton.
Vinodlingen är likaledes betydande. Af vin erhöllos
1911 34 mill. liter och af brännvin 2,e mill. liter.
- Boskapsskötseln är i följd af landets natur
af ännu större betydelse än jordbruket. 1911
funnos 5,8 mill. nötkreatur, 720,000 hästar,
94.000 mulor, 337,000 åsnor, 747,000 strutsar,
30.7 mill. får, 11,8 mill. getter (hvaraf nära
9 mill. angoragetter) samt 1,1 mill. svin, dessutom
10,5 mill. fjäderfä. Produktionen af smör
steg 1915 till 6,087 ton och af ost till 500 ton samt
af angorahår till 9,626 ton. - Industrien är icke så
betydande, men flera grenar af densamma ha befordrats
genom de ökade behof, som Världskriget framkallat.
Särskildt gäller detta om framställningen af läder,
som 1916 steg till ett värde af 500,000 pd st.
F. ö. sysselsätter sig industrien hufvudsakligen
med förädling af. jordbruksprodukter. - Bergsbruket
är emellertid den hufvudsakliga källan till landets
rikedom. Dess totala afkastning var 1915
43,531,000 pd st., fördelade på de förnämsta
bergverksprodukterna sålunda: guld 38,64 mill. pd
st., stenkol 2,12 mill., koppar 1,04 mill., diamanter
399,810 pd, tenn 331,420 pd, kalk 110,560 pd,
silfver 106,245 pd, salt 82,089 pd, asbest 35,899 pd,
soda 20,949 pd. Produktionen af diamanter var dock
detta år ovanligt liten; den hade 1914 ett värde
af 5,487,194 pd och för hela tiden t. o. m. 1914
169,3 mill. pd. Transvaal lämnar allra
största delen af guldet, medan diamanterna till
större delen komma från Kapkolonien, därnäst
från Transvaal och till en mindre del från Oranje.
- Handel. Hela värdet af S:s utrikes handel var
1913 41,8 mill. pd i import och 66,6 mill. pd i
export; 1916 åter 40,4 mill. pd i import och 23,8
mill. i export. Af importen kommo 1916
57.8 proc. från Storbritannien och 10,4 proc. från
brittiska kolonier. Närmast följde Förenta
staterna med 15,4 proc. Af exporten gingo 1916
70.1 proc. till Storbritannien och 15,8 proc.
till Förenta staterna. - Kommunikationer. Från
utlandet inkommo 1916 1,789 fartyg om 5,9 mill. ton.
I kustfart anlöptes hamnarna af 2,568 fartyg om nära
5,4 mill, ton. Unionens egen handelsflotta räknade
1914 92 ångare om 16,068 ton och 15 segelfartyg om
2,172 ton. Järnvägarna förenades 1910 till ett
system, The south african railways, under kontroll
af unionsregeringen. Deras hela längd var 1915
14,359 km. Vid slutet
af 1915 funnos 2,478 postanstalter. Telegrafens
linjelängd var s. å. 25,829 km. Telefonlinjernas längd
var 7,670 km. - Insättare i statssparbankerna voro
vid slutet af 1915 254,361, med ett insatt kapital
af nära 6,56 mill. pd. J. F. N.
Historia. S. upptäcktes af portugisiska sjöfarande, då
de sökte sjövägen rundt Afrika till Indien. B. Diaz
(se d. o.) dubblerade 1486 (enligt en annan
uppgift först 1488) Goda-Hoppsudden, och Vasco
da Garna landsteg 1497 i Mosul bay, seglade
uppför S:s östra kust, gaf det land, som han
juldagen (lat. dies natalis) s. å. fick i sikte,
namnet Natal och kom efter sin landstigning i
Sofara i beröring med där boende halfciviliserade
araber, som underhöllo förbindelser med Asien och
underlättade hans fortsatta färd till Indien. Om S:s
historia före européernas ankomst är föga kändt;
längst söderut bodde lågt stående buschmän och
hottentotter, längre norrut bantunegrer, som i
nuv. Rhodesia (se d. o., sp. 115) nått en viss grad
af odling. Portugiserna anlade ett faktori vid
Delagoabukten (1545), men fingo s. därom aldrig
fast fot; de engelske och holländske sjöfarande,
som i deras spår färdades längs S:s kuster,
nöjde sig länge med tillfälliga landstigningar,
särskildt i Table bay, där holländsk-ostindiska
kompaniet omsider (1652) lät Jan van Riebeek anlägga
ett fäste och en rekreationsplats för kompaniets
fartygsbesättningar. Ur denna anläggning framväxte
småningom den holländska Kapkolonien (se d. o.,
sp. 866); nybyggarna voro dels uttjänta sjömän och
soldater, dels några hundratal franska hugenotter,
som ditflyttade 1687-89 och snart sammansmälte med
holländarna i kolonien till det s. k. boerfolket (se
d. o.). Inuti landet vidgades kolonisationen genom
väpnade flyttningståg ("treks"), som började redan
före 1700 och sammanhängde med boernas förkärlek
för boskapsskötsel och mycket extensivt, primitivt
jordbruk. Kompaniets småaktiga förtryck framkallade på
1790-talet i de aflägsnaste utbygderna, Swellendam
och Graaff-Reinet, öppet uppror, och en bland
upprorsrörelsens ledare, L. A. Pisani, sökte 1798
förgäfves intressera svenska regeringen att stödja
en planerad utvandring åt n. ö., till nuv. Natal
l. Oranje-fristaten. Kapkolonien besattes 1795 af
engelsmännen, som mot den med Frankrike förbundna
Bataviska republiken (Holland) ville trygga prinsens
af Oranien rättigheter. Den återlämnades 1803, men
besattes ånyo 1806, och genom Londonfördraget af
13 aug. 1814 afträdde prinsen af Oranien definitivt
Kapkolonien till England, som genom statsunderstödd
kolonisering af koloniens östra del (kring Port
Elizabeth) med engelska, skotska och irländska
nybyggare (från 1820) sökte skydda sin nya besittning
mot de kafferanfall, hvilka sedan 1770-talets slut
utgjorde en allvarlig fara för dessa trakters hvita
nybyggare. Om de konflikter mellan koloniregeringen
och boerfolket, som ledde till boernas "stora uttåg"
("the great trek") 1836 och närmast följande år,
se Kapkolonien, sp. 866-867. En skara under
Hendrik Potgieter besegrade jan. 1837 vid Winburg
(i nuv. Oranjefristaten) en stor matabelehär,
en annan under Piet Retief bröt västerifrån öfver
Drakensbergen in i Natal, kom där i konflikt med
den mäktige suluhöfdingen Dingaan och massakrerades
fullständigt vid Weenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
