Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärd - Svärd, Per Johan - Svärdfejare - Svärdfil - Svärdfisken - Svärdfisksläktet - Svärdlandet - Svärdlik - Svärdotter - Svärdsdans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cm. lång och som bars utan slida på axeln. Klingan
var stundom vågformig (se Flamberge). Under
1500-talet öfvergick svärdet till värja (se d. o.). Ur
det krökta svärdet framgick tidigt sabeln (se Sabel).
Berömda för sin tillverkning af svärdsklingor ha
Toledo och Solingen varit. Det japanska svärdet
står, med sin tusenåriga lysande vapensmedstradition,
i konstnärligt och tekniskt hänseende
icke efter de europeiska och orientaliska.
Kännetecknande för de japanska svärden är bl. a., att
klingan icke är fast förbunden med fästet, utan
att de hvar för sig kunna löstagas. I parerplåten,
tsuba (se d. o.), finnes en urtagning för
svärdsknifven, kózuka. Alltsedan 900-talet har stor
konstskicklighet nedlagts på tillverkningen af dessa
tsuba. Se Jacoby, ”Japanische schwertzieraten”
(1907), och E. Wettergren, ”Katalog öfver utställningen
af japansk konst” (1911). – I fornnordiska
och andra folks sagor omtalas svärd med underbara
egenskaper (så t. ex. Angurvadel, Durandal,
Gram, Tyrfing, se dessa ord). - 2. Skpsb. Se
Koff samt fig. till Bojert och Kaag.
1. O. K–a.
Svärd, Per Johan, präst, f. 1 april 1845 i
Styra församling, Linköpings stift, d. 14 okt. 1901
i Mora, tjänade först som dräng, men efter en
genomgripande inre förändring i sammanhang med
en religiös väckelse, som gick fram öfver hans
hembygd i början af 1860-talet, genomgick han
missionsinstitutet i Johannelund och blef prästvigd
för missionärskallet 1869. S. å. utsändes
han af Evangeliska fosterlandsstiftelsen som
sjömanspräst till Konstantinopel, där han ock fungerade
både som svensk-norsk och tysk legationspredikant.
1873 öfverflyttades han som sjömanspräst
till New York och Brooklyn. På sistnämnda
plats organiserades under hans ledning bland där
boende svenskar den Evangelisk-lutherska
Bethlehemsförsamlingen, hvars pastor han blef. Då denna
församling anslöt sig till Augustanasynoden, kom
ock S. i förbindelse med denna. 1877 öfverflyttades
han som sjömanspräst till Baltimore, men till
följd af vacklande hälsa lämnade han s. å.
denna kräfvande uppgift och inträdde i Augustanasynodens
tjänst. Han var en kortare tid professor
vid teologiska seminariet i Rock Island, därefter
pastor i olika församlingar samt vice president och
ord. president i Augustanasynoden, en uppgift, som
han fyllde med framstående duglighet till 1899.
Han utnämndes då till kyrkoherde i Mora, men
hade knappt där börjat sin verksamhet, förrän
han nedlades på sjukbädden. 1894 blef S. teol. doktor
i Rock Island.
A. K.
Svärdfejare, handtverkare, som hufvudsakligen
tillverkar fästen och metallbeslagna läderslidor (förr
äfven klingorna) till sablar, värjor, dolkar o. d.
Svärdfejeri plägar vara förenadt med metallfabrik.
Svärdfil, mek. tekn. Se Fil, sp. 190.
Svärdfisken (lat. Dorado), astron., en stjärnbild
på södra stjärnhimmelen, belägen mellan 4
och 6½ timmars rektascension samt mellan 50
och 70 graders sydlig deklination. Denna
stjärnbild, som innehåller blott 1 stjärna af 3:e
storleken och 3 af 4:e samt f. ö. ljussvagare stjärnor,
är intressant därför, att inom densamma är
beläget ett af de märkvärdigaste och mest
egenartade föremålen på hela himmelen, det s. k.
stora Kapmolnet (se Kapmolnen).
B-d.
Svärdfisksläktet, Xiphias, zool., tillhör
fam. Xiphiidæ, ordn. Acanthopterygii (taggfeningar)
inom fiskklassen, öfverkäken är förlängd till ett
långt, svärdformigt utskott. Kroppen är långsträckt,
sammantryckt och utan fjäll. Bukfenor saknas. Tänder
finnas blott hos ungarna. Svärdfiskarna förekomma i
alla tropiska och subtropiska, sällan i tempererade
haf. De tillhöra de största och kraftigaste formerna
bland taggfeningarna och simma utomordentligt
snabbt. Med "svärdet" angripa de hvalar, båtar
och stora fartyg; enligt andra uppgifter skulle
anfallen på fartygen föröfvas af Histiophorus (se
här nedan). Vid attacker på de senare afbrytes
dock vanligen svärdet, som med kraft stötes in i
skeppsplankorna. Intressant är fenornas utveckling. I
sitt fullt utbildade tillstånd har Xiphias två
rygg- och två analfenor, medan hos unga individer
uppträda en sammanhängande rygg- och en analfena. Det
närstående släktet Histiophorus står under hela lifvet
kvar på Xiphias’ ungdomsstadium såväl i detta som
andra afseenden. Xiphias visar sig sålunda vara en
längre framskriden utvecklingsform af samma typ som
Histiophorus.
 |
| Svärdfisk (Xiphias gladius). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
