Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svolvaer - Svona - Svor, Anders Rasmussen - Svordom - Svorkmo - s.v.p. - Svuckustöt - Svullnad - Svulst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till lastageplats med egen kommunalstyrelse. S. ligger
på östra sidan af den stora Östvaagöy i norra delen
af Lofoten, Nordlands amt. Omkr. 2,200 inv. (1918;
1,537 1910). Det redan stadsmässigt reglerade
S. omges af höga, skuggande fjäll. Den rymliga,
förträffligt belägna hamnen är bra skyddad genom en
krans utanför belägna öar. Orten har därför blifvit
det naturliga centrum för Lofotens och Yesteraalens
fiskeridistrikt med inalles öfver 50,000 inv. och
en knutpunkt för Nordlandshandeln, därjämte ett
uppblomstrande industrisamhälle. Här finnas konserv-,
fiskguano-, sillolje-, kraftfoder-, trådspiks-, timmer
och tunnfabriker, repslageri, mekanisk verkstad,
motorfabrik, slip, båtbyggerier. Betydligt deltagande
i de stora fiskena. Säte för S. dampskibsselskap
och åtskillig skeppsrederirörelse. Staden
har vatten- och elektricitetsverk samt
petroleumstankanläggning. Flera enskilda
banker. I S. utges "Lofotsposten". Vid S:s
södra inlopp ligger en 2:a klassens kustfyr.
K. V. H.
Svona, Svondalen. Se Svaanaadalen.
Svor, Anders Rasmussen, norsk skulptör, f. 14
dec. 1864 i Hornindal, Nordfjord, studerade för
Middelthun vid konst- och handtverksskolan i
Kristiania från 1881, vid Köpenhamns akademi och
för Bissen 1885-91 och i Paris 1893-98. Bland hans
arbeten märkas David (medaljerad i Berlin 1891),
Det sista pulsslaget, Ung flicka, gruppen Sorg
och byst af F. Nansen (de tre sistnämnda i norska
nationalgalleriet), Getsemane (1899, i Trondhjem),
Simmaren (staty i brons 1912, uppställd i Kristiania),
Böljan (1914) och byst af Kr. Michelsen (s. å.).
G-g N.
Svordom. Se Svärja.
Svorkmo, järnvägs-, post- och telegrafstation
med omgifvande samhälle vid Orkedalsbanan, 19
km. s. om Thamshavn, 6 km. n. om Lökkens verk,
S. Trondhjems amt, Norge. 178 inv. (1910).
K. V. H.
S. v. p., förkortning för fr. s’il vous plaît [vö
plå"], om ni behagar.
Svuckustöt, bergstopp på Kölen, i Särna socken i
Kopparbergs län, nära norska gränsen. Höjd 1,758 m.
Svullnad, med. kir., kallas hvarje af patologisk orsak
uppkommen upphöjning på kroppsytan eller förstoring
af någon kroppsdel öfver det normala måttet. Så
uppstår efter ett slag eller en stöt svullnad, i och
under huden, genom ökad safttillströmning till det
skadade stället, och, genom små blödningar emellan
väfnadsdelarna, från kärl, som skadats därvid. Ytan
blir kullrigt framstående och känns ofta het,
hvarjämte svullnaden är ömmande för tryck och tillika
icke sällan är säte för starkare eller lindrigare
smärta. Svullnad i en hel kroppsdel, en fot, ett ben,
kan uppkomma därigenom, att ett hinder, t. ex. en
blodpropp, thrombus, i en ven hindrar blodets
fria tillbakaflöde från den lidande kroppsdelen. Om
hjärtverksamheten är svag eller felaktig, om njurarna
icke afsöndra urin ur blodet i tillbörlig mängd,
såsom i vissa njursjukdomar o. s. v., eller om
lefvern är förstörd genom sammanskrumpning eller
af kräftsjukdom, uppstår, då sjukdomstillståndet
fortskridit något längre, vattensvullnad (ödem)
i de båda nedre extremiteterna, och
därtill kommer vattensvullnad kring underlifvet och
utgjutning i bukhålan (bukvattusot). Svullnad kan
plötsligt uppkomma i ljumskarna, om ett tarmbråck
genom någon för stor ansträngning på en gång
bryter genom bukväggens muskler. Svullnad, mycket
ömmande och värkande, finnes i ledgångarna under
s. k. reumatisk feber. Svullnad uppstår i körtlar,
då de inflammeras (t. ex. i påssjuka). Slutligen
kan en nybildning (svulst), som har sin
plats under huden eller som uppstår ur djupare
liggande väfnader, åstadkomma en lokal svullnad.
O. T. S. (J. Å.)
Svulst (Neoplasma), med., sjuklig väfnadsnybildning,
hvilken såväl genom morfologiska (byggnads-)
som biologiska (uppkomst- och utvecklings-)
karaktärer väsentligt afviker från andra kroppens
väfnadsnybildningar. I morfologiskt hänseende
skilja sig svulsterna från andra väfnadsnybildningar
genom sin lägre utdifferentiering, som skänker en
om embryonal (se d. o.) väfnad erinrande struktur
åt särskildt vissa svulstformer, samt genom en mer
eller mindre afsevärd variabilitet beträffande
de morfologiska karaktärerna, hvilken egenskap
ger bilden af en, som det tyckes, fullständig
laglöshet i fråga om dessa karaktärer hos de enskilda
svulstformerna. Dessa morfologiska kännetecken för
en svulst framträda likväl i mycket olika grad hos
olika svulstarter och äfven i olika grad i olika fall
af samma svulstart. I biologiskt hänseende utmärkas
svulsterna af cellernas förmåga af höggradig förökning
(proliferationsenergi) samt af själfständighet
(autonomitet) i sitt förhållande till organismens
normala väfnader. På grund af autonomiteten
saknas det reglerande af svulstproliferationen
efter organismens nytta, som förefinnes beträffande
andra väfnadsnybildningar. Svulsterna uppkomma genom
förökning af celler, som tillhöra organismen själf;
aldrig är det fråga om främmande, utifrån införda
celler. För blotta ögat te sig svulsterna i regel
som afgränsade väfnadsförstoringar (tumörer),
men de kunna äfven uppträda i form af diffust
utbredda väfnadsförstoringar. I histologiskt
hänseende sammansättes hvarje svulst af dels det
specifika svulstparenkymet, dels detta parenkyms
stroma. Svulstparenkymet består af de specifika
svulstcellerna; dessa ega i funktionellt hänseende
modercellernas egenskaper, ehuru denna deras
funktion framträder under en mer eller mindre
atypisk form. Svulststromat utgöres i regel
af kärlförande bindväf; de nybildade blodkärlen
sakna de normala blodkärlens regelbundna byggnad
och anordning, hvilket förhållande disponerar
för uppkomsten af cirkulationsrubbningar med
sekundära nutritionsrubbningar i svulstväfnaden
(nekrobios). Svulsterna tillväxa genom förökning
af de egna cellerna. Därvid kan svulsttillväxten
framträda under två olika former: expansiv tillväxt
och infiltrativ tillväxt. I förra fallet undantränger
svulsten vid sin tillväxt den omgifvande väfnaden och
förblir väl afgränsad från densamma. I senare fallet
framtränga svulstcellerna i den omgifvande väfnadens
saftrum, hvarigenom denna väfnad mer eller mindre
rikligt genomsättes (infiltreras) af svulstceller;
samtidigt härmed ha svulstcellerna ofta en direkt
skadande inverkan på den normala väfnaden, som
därigenom bringas att försvinna (destruktiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
