Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges allmänna sjöfartsförening - Sveriges allmänna trädgårdsförbund - Sveriges blåbandsförening - Sveriges bokbinderiidkares arbetsgifvareförening - Sveriges buteljglasbruksförbund - Sveriges centralförening för idrottens främjande - Sveriges civil- och krigscalender - Sveriges fartygsbefälsförening - Sveriges filatelistförening - Sveriges fjäderfäodlareförening - Sveriges flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfvat afsevärdt inflytande, märkas: lånefonden till
rederinäringens höjande, fyr- och båkafgiftsfrågan,
grundpenningar i Norrlandshamnar, befäl å svenska
handelsfartyg, förbättrad statistik ang. inträffade
sjöolyckor, dispaschörsinstitutionen, statskontroll
å fartyg och säkerhetsåtgärder ombord, omorganisation
af navigationsskolorna, ångpannelagstiftning, ökning
af rederilånefonden, skeppsmätningen,
lastlinjefrågan och villkoren för rederilånens amortering.
Hgn.
Sveriges allmänna trädgårdsförbund. Se
Trädgårdsföreningar.
Sveriges blåbandsförening har sin utgångspunkt
i den i Amerika af Fr. Murphy 1877 stiftade
blåbandsrörelsen (se Nykterhetsrörelsen,
sp. 221), som i Sverige 1883 sattes i gång af
direktör O. Eklund, hvilken då bl. a. började utge
tidningen "Blå bandet". Till en början bildades ej
föreningar, utan de, som så önskade, anlade endast
blå bandet och undertecknade det än i dag använda
nykterhetslöftet: "Härmed förbinder jag mig att
med Guds hjälp afstå från bruket af alla berusande
drycker såsom njutningsmedel, att på lämpligt
sätt motverka detta bruk och att som en sinnebild
af denna min allvarliga föresats bära synligt det
blåa bandet". Snart sammanslöto sig blåbandisterna i
föreningar, och 1886 bildades i Stockholm en central
organisation, Sveriges blåbandsförening. Föreningen
tillväxte kraftigt. Den räknade redan 1887 5,000
medlemmar och 1915 88,932, fördeladt i 1,423
lokalföreningar och dessa åter samlade i 27
provins- eller länsblåbandsförbund. Härtill komma
de ungas afdelningar, som höja medlemsantalet
till mer än 100,000. Möten hållas mest i hyrda
eller fritt upplåtna lokaler. 120 föreningarna
tillhöriga blåbandshus funnos 1915. Årligen hålles
konferens, till hvilken de olika föreningarna sända
ombud. De gemensamma angelägenheterna handhas af
en vid hvarje årskonferens vald centralstyrelse,
som under den första tiden bestod af 15, men som
numera utgöres af 7 led. Ordf. för föreningen
ha varit bl. a. pastor J. M. Eriksson, redaktör
P. Ollen samt sedan 1900 frih. J. Hermelin. Den
egentlige ledaren af rörelsen är sekreteraren,
hvilken post innehafts af bl. a. pastor A. Fernholm,
redaktör J. Byström och sedan 1909 folkskolläraren
A. Holmberg. Redaktörskapet för tidningen "Blå
bandet" har innehafts af bl. a. O. Eklund,
J. Byström och sedan 1899 af E. Ljunggren (se
denne). Vidare utges jultidningen "Norrsken"
och barntidningen "Blåklint". Bland föreningens
resetalare må nämnas grosshandl. J. T. Jacobsson,
predikanterna L. O. Larsson, K. J. Karlsson och
P. Svensson. 1894 bildades Sveriges blåbandsförenings
P. Wieselgrens-fond, som utdelar stipendier
om 200 kr. till nykterhetsvänlig student vid
universitet eller högskola. Inom föreningen har
bildats barnverksamheten "Hoppets här", ledd af
lärarinnan M. Persson, Studieverksamheten (hvilken
åtnjutit statsanslag), ledd af skriftställaren
P. Johnsson, samt Ungdomsförbundet. En blåbandisternas
lifförsäkringsförening finnes. Föreningen har mer
än andra speciella nykterhetssamfund behållit en
religiös prägel och därför fått anslutning särskildt
från det religiösa hållet. Präster och predikanter
ha också städse
varit bland föreningens ledare. Bland dem,
som deltagit i den svenska blåbandsrörelsen,
må nämnas doktor E. V. Vretlind, fröken
B. Dickson, fru N. Andersson-Meijerhelm,
doktor H. Berg, folkskollärare H. Eurenius,
grosshandl. L. Fehn, riksdagsman K. J. Hammarström,
kyrkoherde J. G. Hultgren, pastor A. Källberg,
red. A. P. Larsson, direktör Kl. Löfgren, doktor
Hj. Selldén, doktor T. Truve, fru A. Widebeck
och rektor K. A. Vestling. Litt.: "Blå bandet"
1883-1915, Sveriges Blåbandsförenings årstryck
1900-15, J. Hermelin, "Sveriges Blåbandsförening"
(1900), P. Johnsson, "Sveriges Blåbandsförenings
historia" (1911), och J. Bergman, "Den svenska
nykterhetsrörelsens historia" (3:e uppl. 1913).
J. B-m.
Sveriges bokbinderiidkares arbetsgifvareförbund. Se
Svenska arbetsgifvareföreningen.
Sveriges buteljglasbruksförbund. Se Svenska
arbetsgifvareföreningen.
Sveriges centralförening för idrottens främjande. Se
Idrottsorganisationer.
Sveriges civil- och krigscalender. Se Statskalender,
sp. 1085.
Sveriges fartygsbefälsförening är en sammanslutning
af aktivt däcksbefäl, hvars första stadgar antogos
18 febr. 1907. Dess ändamål är att söka höja kårens
sociala och ekonomiska ställning samt verka för
förbättringar inom sjömansyrket och därtill hörande
lagar och författningar. Föreningens ledning utgöres
af en verkställande direktör (Hj. Holmström 1907-17,
därefter N. P. Larsson) och en centralstyrelse med
säte i Stockholm. Kretskontor finnas äfven i Göteborg,
Hälsingborg, Malmö och Sundsvall. Föreningen omfattar
f. n. större delen af däcksbefälet, omkr. 2,500
medlemmar.
Sveriges filatelistförening. Se Filateli, sp. 197.
Sveriges fjäderfäodlareförening. Se Sveriges allmänna
fjäderfäafvelsförening.
Sveriges flotta, förening för sjövärn och
sjöfart, stiftad 17 nov. 1906, har till ändamål
att, oberoende af hvarje partihänsyn, väcka,
vårda och stärka svenska folkets insikt såväl
om nödvändigheten af en stark örlogsflotta som
om den stora nationella betydelsen af svenska
sjöfartens och sjöhandelns utveckling. Föreningen
består af en centralafdelning (i Stockholm)
och 24 länsafdelningar samt representeras af
en generalförsamling, som har ord. sammanträde
i april hvarje år. Föreningens angelägenheter
omhänderhas af en öfverstyrelse med säte i Stockholm
(tillika styrelse för centralafdelningen) samt 24
länsafdelningsstyrelser. Medlemmarna, som betala
en årsafgift af 3 kr., äro f. n. något öfver
7,000. Föreningens tillgångar uppgingo 1917 till
omkr. 125,000 kr. Dessutom förfogade föreningen öfver
"Kronprinsessan Victorias silfverbröllopsfond",
uppgående till 10,000 kr., hvarå räntorna årligen
utdelas till af hjälpande eller lindring af nöd inom
sjömansfamiljer, samt "Skjutpremiefonden", 7,700 kr.,
hvars räntor användas till premier för att uppmuntra
skjutskickligheten inom flottan. Föreningen utger en
illustrerad månadsskrift, "Vår flotta", och hvartannat
år en "Årsbok" samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
