Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska nationalföreningen mot tuberkulos - Svenska naturskyddsföreningen - Svenska nitet ("Thet swenske nitet") - Svenska numismatiska föreningen - Svenska nykterhetssällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordnande. För upprättande af enklare vårdanstalter har
föreningen låtit utarbeta detaljerade program och
ritningar samt praktiskt pröfvat metoden (Vattholma
sanatorium). För att pröfva de socialhygieniska
åtgärdernas inflytande på tuberkulosens spridning
anlades 1906 försöksanstalten Hälsan i Nederluleå
socken (numera öfverlåten på Norrbottens läns
landsting), hvarjämte föreningen i Stockholm
underhåller ett bostadshus för lungsiktiga arbetare
med friska barn. Vid Blinkarp i Skåne har föreningen
upprättat och underhållit en landtkoloni för
arbetsföra lungsiktiga (öfverlåten på Malmöhus
läns landsting). Ett flertal undersökningar af
tuberkulosens förekomst dels inom vissa landsändar,
dels inom vissa yrken har föranstaltats och
publicerats. Sedan föreningen 1905 befrämjat
tillkomsten af Sveriges första tuberkulosdispensär
i Uppsala, har den ständigt arbetat på utvecklingen
af denna verksamhet på landsbygden, bl. a. genom
anslag af 100,000 kr. år 1913, 100,000 kr. år 1916 och
100,000 kr. år 1917 som understödsfond; vid 1917 års
utgång funnos inom landet 100 dispensärer. Föreningens
anslag till dispensärverksamheten för 1918 uppgick
till 117,000 kr. Dessutom har föreningen 1910-17
anordnat och bekostat 12 kurser för utbildning
af dispensärsköterskor. För barnens skyddande mot
tuberkulossmitta ha barnavårdsutskott bildats inom
länen, och anslag beviljats (95,000 kr.), hvarjämte
barnhem af olika typer upprättats (Kungsör, Mohed,
Brevik). Till spädbarnsvård ha äfven anslagits 95,000
kr. Föreningen anordnar och bekostar på uppdrag af
regeringen en omfattande utredning ang. ytterligare
åtgärder mot tuberkulosen, tuberkuloskampens
organisation m. m. Denna utredning är anförtrodd åt
en kommitté, som utsågs af föreningens styrelse i
nov. 1917 och hvars ordf. är f. d. generaldirektören
Linroth. Förutom genom medlemsafgifter och gåfvor har
föreningen erhållit inkomster genom försäljning af
s. k. välgörenhetsmärken och lyxtelegramblanketter;
de förra inbragte 1904-17 inalles 808,253
kr., de senare 1912–17 inalles 398,132 kr.
H. F–m.
Svenska naturskyddsföreningen. Se Naturskydd, sp. 604.
Svenska nitet ("Thet swenske nitet"), vitter
tidskrift, delvis i bunden stil, utg. af Olof
Celsius d. y. och Andreas Hesselius Americanus. Ett
8-sidigt kvartnummer utkom i hvarje vecka från 14 maj
1738 till årets slut, tills. 32 n:r, som kostade
2 öre smt stycket. Hela samlingen omtrycktes
1741. Tidningen fortsattes af "Then swenska
sanningen", utg. af Hesselius ensam (1739–40).
B. L.*
Svenska numismatiska föreningen. Se Numismatiska föreningen.
Svenska nykterhetssällskapet stiftades 11 april
1837 af B. E. Franc Sparre, A. von Hartmansdorff,
J. J. Berzelius, A. A. Retzius, S. Owen, G. Scott
m. fl. De 5 maj s. å. af den för sällskapets stiftande
lifligt intresserade Karl XIV Johan stadfästa
stadgarna angåfvo sällskapets ändamål vara "att genom
tryckta skrifter och på andra tjänliga sätt framställa
skadligheten af brännvinets och öfriga destillerade
starka dryckers bruk samt fästa uppmärksamheten på
vikten af deras bortläggande". Förebilden var det
1831 stiftade Brittiska och utländska nykterhetssällskapet
äfvensom det amerikanska af 1826, men dess bildande är
icke desto mindre att anse som ett medvetet steg
till den 1830 började svenska nykterhetsrörelsens
nationalisering, i det man praktiskt taget anslöt sig
till de evangelisk-lutherska moralprinciperna samt
genom att ofördröjligen skaffa sig förbindelse med
ledande kyrkomän (P. A. Sondén, E. O. Gravallius,
K. F. af Wingård, K. A. Agardh, F. M. Franzén,
J. H. Thomander m. fl.) bröt udden af den genom Owens
och Scotts verksamhet framkallade beskyllningen för
metodistiskt väsen. Sällskapet lyckades ock på grund
häraf för sin sak vinna en god del af prästerskapet,
och den exempellösa fart, som nykterhetsrörelsen
på en mycket kort tid tog, är hufvudsakligen att
tillskrifva denna omständighet. Sällskapet utgaf
och spred en mängd skrifter samt anordnade
stora nykterhetsmöten och verkade äfven
genom framstående resetalare (P. Wieselgren,
P. Fjellstedt, L. P. Esbjörn, P. A. Ahlberg och
E. A. Rosenius m. fl.). Det blef medelpunkten för
svenska nykterhetsrörelsen under 1840-50-talen,
i det att de lokala nykterhetsföreningarna
anslöto sig till sällskapet, som på 1840-talet
räknade betydligt öfver 100,000 medlemmar ur alla
samhällsklasser. Den påtagligaste frukten af dess
arbete blef den omstämning i folkopinionen, som
ledde till 1855 års nykterhetslagar, genom hvilka
husbehofsbränningen faktiskt afskaffades. Efter 1855
verkade sällskapet fortfarande genom att utsända
resetalare, framför alla P. Wieselgren, som på
dess föranstaltande 1856 företog sin berömda resa
till den öfver de nya nykterhetslagarna förbittrade
allmogens lugnande i Kronobergs län, samt genom att
utge skrifter och periodiska publikationer (bl. a. en
folklig illustrerad månadsskrift 1864–72). Efter
att i några år ha fört en mera undangömd tillvaro
gjorde sällskapet ånyo en kraftig insats 1880, då det
utlyste ett stort nykterhetsmöte i Jönköping under
ledning af O. Ekman och S. Wieselgren. Anledningen
till mötet var nödvändigheten att inskrida mot 1878
års starkt reaktionära brännvinslagförslag. Det
lyckades vid mötet ena de moderate och radikale
nykterhetsvännerna till ett gemensamt uttalande till
förmån för 1855 års principer och till protest mot
kommittéförslagen. Mötet gaf sällskapet i uppdrag
att inhämta yttranden om förslagen från landets
kommunalnämnder och kyrkoråd, och inom 3 månader
ingingo 2,123 svar, af hvilka 99 proc. helt ogillade
de nya förslagen. Samtliga svaren trycktes och
öfverlämnades till konung och riksdag, och i främsta
rummet tack vare den storartade opinionsyttringen
var angreppet på 1855 års nykterhetslagstiftning
afvärjdt. Under 1880-talet verkade sällskapet
genom att utge folkskrifter af S. Wieselgren och
K. O. Berg samt genom vidsträckta föredragsresor,
som företogos af den senare, näst P. Wieselgren vår
främste nykterhetspredikant. Tanken på en omläggning
af sällskapets arbete till kraftigare betonande af
nykterhetssakens etiska och religiösa sidor samt dess
inordnande i det stora folkuppfostringssammanhanget
ledde dels till en genom statsanslag möjliggjord
skriftspridning i stor skala, dels till en 1902 genomförd
omorganisation, hvarigenom sällskapet fick karaktären
snarare af en stiftelse än en förening. Medlemsantalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
