Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 869-870 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartvik - Svartvingade påfågeln - Swartz, Johan David - Swartz - Swartz, Olof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båda fögderier (utom Njurunda) jordbruksfastigheter
(företrädesvis skogar) tax. till 6,921,417 kr. samt
annan fastighet tax. till 191,600 kr. - Å Svartvik
finnas numera: ångsåg med 10 ramar och 4 kantverk,
hyfleri och lådfabrik med 5 hyflar, 7 större och 6
mindre klyfsågar, 2 kantverk, l stafverk, 1 bandsåg
m. fl. mindre maskiner; sulfitfabrik med 6 kokare
och 2 torkmaskiner samt fabrik för sulfitsprit
och sulfitkol, hvilka biprodukter ur affallsluten
jämte några andra sålunda tillvaratagas. Vid Stockvik
finnas: ångsåg med 4 ramar, 1 kantverk och l stafverk,
lådfabrik med l större och 1 mindre hyfvelmaskin,
4 större och 4 mindre klyfsågar samt ett flertal
kapsågar. Vid Klampenborg finnes ångsåg med 7 ramar
och 2 kantverk. Årstillverkningen vid dessa tre
verk utgör omkr. 16,000 stds sågade och 4,000 stds
hyflade trävaror, 3,000 stds staf- och lådvirke,
22,000 ton torr lättblekt sulfitmassa, 1,250,000
l. sulfitsprit och 4,500 ton sulfitkol samt vid
Sörfors 2,000-3,000 ton våt mekanisk trämassa och vid
Torpshammar 16,000-18,000 ton våt mekanisk trämassa
eller 8,000-9,000 ton kartong. Antalet fasta arbetare
är vid Svartvik omkr. 675, vid Stockvik omkr. 100
och vid Klampenborg omkr. 125 man. Å Svartvik, som
förr (till 1906) varit kapellförsamling, finnas en
liten prydlig kyrka samt post-, telegramexpeditions- 
och telefonstation. På därtill af bolaget upplåten
mark uppföres f. n. ett större skolhus af tegel
för kommunens räkning för att ersätta två skolor,
som skola återlämnas till bolaget.

Svartvingade påfågeln, zool. Se Påfågelsläktet,
sp. 695.

J. D. Swartz. Efter ett själf porträtt.

Swartz (tidigare Schwartz), Johan David,
målare, f. 1678 i Stockholm, d. omkr. 1740,
var lärling hos D. von Krafft och utbildade sig
till historiemålare. Det första kända profvet på
hans konst är Kristus som lik med en sörjande ängel
(1701), uppsatt i Skå kyrka (Uppland) som minnesvård
öfver hans faders graf. S. å. företog han en resa till
utlandet och återkom 1702; men hösten s. å. färdades
han åter ut. Om denna studieresa vet man endast, att
han 1705 målade Sofias af Pjalz porträtt (Gripsholm)
och 1708 under återvägen sitt eget. Sedan var S.,
så vidt man vet, bosatt i Stockholm. Mest alsterrik
synes han ha varit på 1710- och 1720-talen. Hans
porträtt karakteriseras genom figurernas stolta
hållning, styfva värdighet och "kapprakhet". De
ge ganska vältaliga uttryck för storsvenskt lynne
under den karolinska tiden. Färgen är mörk och
djup. Bland dessa konterfej märkas Magnus Stenbock
(1712; se fig. å sp. 1214 i bd 26), Arvid Horn
(ett ståtligt knästycke, senast 1718), Arvid Horn
och hans gemål, två imponerande ceremoniporträtt
(1726), akademiräntmästaren B. Rommel (1725, Uppsala
akademi), M. Steuchius (Linköping) m. fl. Han
målade äfven altartaflor (Törnekröningen, Svinstad,
1721) och små "Ecce-homo"-bilder. Hans verksamhet
kan spåras till inemot 1740. Efter original af
honom finnas kopparstick af Geringius och Haton.
-rn.*

Swartz, svensk släkt, hvars äldste kände stamfader
är bergsmannen Per Olofsson (f. 1661, d. 1701). Hans
sonsöner antogo efter fädernegården Svartsång, Kroppa
socken, Värmland, namnet S. En af dessa, Petter
S. (f. 1726, d. 1789), blef köpman i Norrköping,
inrättade där 1751 en snusfabrik och stiftade
Swartziska friskolan (se därom Norrköping, sp. 1482,
och plankartan) samt ingick senare kompaniskap med
sin broder Olof S. (f. 1728, d. 1768).

1. Olof S., son till ofvannämnde Olof S.,
naturforskare, företrädesvis botanist, f. 21
sept. 1760 i Norrköping, d. 19 sept. 1818 i Stockholm,
blef student i Uppsala 1778, studerade med förkärlek
botanik och gjorde vidsträckta botaniska resor
inom Sverige 1779-82, blef med. kandidat 1783 och
företog s. å. på egen bekostnad en forskningsresa
till Amerika, uppehöll sig , först i Boston och
Philadelphia, därefter på Jamaica, besökte 1785
nordöstra Syd-Amerika samt Cuba, Porto Rico och
Haiti och vistades 1786-87 i England för jämförande
studier i British museum.

1785 hade han promoverats
frånvarande till med. doktor i Uppsala och utsågs 1791
till förste innehafvare af föreståndarbefattningen
vid den af P. J. Bergius till Vet. akad. donerade
Bergianska trädgården. Han blef dessutom (1807)
intendent vid akademiens museum och 1813 professor
i naturalhistoria vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet. 1811 blef han Vet. akad:s ständige
sekreterare och utsågs 1810 att biträda Collegium
medicum vid utarbetandet af en ny farmakopé
(utg. 1817). Genom sina vetenskapliga arbeten
var S. en af de mest framstående naturforskarna i
generationen näst efter Linné och särskildt en af den
tidens främsta kryptogamkännare. Mycket mångsidig,
utgaf han många skrifter öfver fanerogamer, ormbunkar,
mossor, svampar och lafvar, behandlande dels
fäderneslandets, dels Amerikas flora. Främst stå hans
förtjänstfulla arbeten från vistelsen på Antillerna,
såsom Nova genera et species (1788), Observationes
botanicæ (1791), Icones plantarum (1794), Flora
Indiæ occidentalis (3 dlr, 1797-1806) och Lichenes
americani (1811). Öfver nyupptäckta svenska växter
utgaf han många uppsatser och var den förste, som på
Sveriges flora tillämpade Hedwigs moss- och Persoons
svampsystem. Genom noggrann detaljanalys införde han
orkidéernas och ormbunkarnas systematik på nya banor
(Genera et species Orchidearum 1805, Synopsis Filicum
1806). Hans stora herbarium inköptes af Vet. akad. (nu
i Riksmuseum), och särskildt hans västindiska samling
är alltjämt högt uppskattad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>