Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 865-866 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartsjö - SVartsjö kontrakt - Svartsjölandet - Svartsjö län

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ärkebiskopsstolen, ömsom till kungsgårdarna, innehades
under 1400-talet efter hvartannat af Karl Knutsson
Bonde, Ivar Axelsson Tott och Sten Sture d. ä. samt
"vidkändes" slutligen af Gustaf Vasa, som uttryckligen
1527 kallar det "vår gård". 1541 inrättade han ett
myntverk på S. Under hans söner Erik XIV:s och Johan
III:s tid uppfördes där ett praktfullt slott i
renässansstil (fig. 1).
Fig. 1. Svartsjö forna slott i början af
1680-talet, efter Sueciae-verket.
I Erik XIV:s historia spelar S. en sorglig roll. Där var
det nämligen, som Erik fällde domen öfver Nils Sture
och dennes medfångar, och där tillbragte han sedermera
flera månader i ångest och sinnesförvirring. Gustaf II
Adolf lät anlägga park och trädgård. I slottsparken
märkas ännu en lind, planterad af Gustaf II Adolf,
och under densamma en marmorgrupp, framställande
hjältekonungen och hans vän Axel Oxenstierna. 1648
förlänades S. jämte Drottningholm åt änkedrottning
Maria Eleonora, och 1680 lämnades det i pant åt
änkedrottning Hedvig Eleonora. Genom en eldsvåda
23 jan. 1687 nedbrann emellertid den största
och vackraste delen af slottet; 1699 nedrefs
återstoden. På befallning af drottning Ulrika Eleonora
uppfördes 1742 ett nytt "kungshus", ehuru på annan
plats än det gamla, och detta anvisades sedermera
af Gustaf III som änkesäte åt hans moder, Lovisa
Ulrika. Under denna tid inföllo S:s sista glansdagar,
men sedan änkedrottningen 1782 på S. slutat sin
lefnad, stod slottet öde och fick småningom förfalla,
sköfladt på alla möbler och prydnader.

I senare tid ha slottet och kungsgården upplåtits till
fångvården. Sedan 1888 års riksdag anvisat medel för
anordnande på S. af en tvångsarbetsanstalt för män,
dömda till tvångsarbete för lösdrifveri, inreddes
slottet till logementsbyggnad med omkr. 300
bostadsceller för personalens inhysning nattetid,
hvarjämte i omedelbar anslutning därtill uppfördes
verkstads-, ekonomi- och kanslihus kring en större
borggård samt sjukhus, kyrk- och skollokaler. Till
slottet hörande äldre byggnader ändrades till
bostadslägenheter, och nya sådana uppfördes för
anstaltens tjänstemän och bevakning. 1891 togs slottet
med byggnader, park och trädgård i besittning för
sitt nya ändamål. Då närliggande berg egde
rik tillgång på granit, sysselsattes
tvångsarbetarna en följd af år hufvudsakligast
med stenhuggning i det fria samt, efter det en
obetydligare del af kungsgårdens åkerjord förvärfvats,
i någon mån med jordbruksdrift. 1909 inträdde
härutinnan en genomgripande förändring. Enligt
K. M:ts proposition hade 1908 års riksdag medgett,
att den under Domänstyrelsens förvaltning bibehållna
delen af S. kungsladugård med tillhörande lägenheter
finge 14 mars 1909 öfverlåtas till fångvården för
att läggas under anstaltens eget bruk i syfte att
möjliggöra utsträckt sysselsättande af där intagna
fångar med jordbruksarbete. Efter tillträdet af
jordegendomen uppfördes under de närmaste åren
åtskilliga nybyggnader (jfr fig. 2)
för det omfattande gårdsbruket, två större
ladugårdar, stall, logar och lador, kvarnverk,
såg, mejerilokaler m. fl. jämte en del bostadshus
för den ökade bevakningen.
Fig. 2. Svartsjö slott i nutiden (t. v.)
med nyare tillbyggnader.
Anstaltens jordområde vidgades
ytterligare, då fångvården 1912 öfvertog arrendet
af det under Drottningholms slott lydande Svartsjö
djurvaktarboställe (omkr. 75 har) och dit förlade en
mindre elitafdelning af fångpersonalen. 1917 har man
vid den gamla kungsgården uppfört en särskild byggnad
för yngre tvångsarbetare samt för att sysselsätta
dem i afskildhet från de äldre anordnat en större
trädgårdsanläggning (omkr. 15 har) för odling af
grönsaker och frukt.
N. Sandell.

Svartsjö kontrakt, i Uppsala stift, omfattar de sex
pastoraten Färentuna med Hilleshög, Sånga med Skå,
Lofö, Ekerö, Munsö och Adelsö. 21,550 har. 7,101
inv. (1916).

Svartsjölandet, ö i östligaste Mälaren, i Stockholms
län, Färentuna härad, fordom kallad Färingön,
är skild genom Löfsta-, Näs- och Brofjärdarna från
Upplands fastland och genom sundet Långtarmen från
Munsön och Ekerön. Genom en bro är S. öfver Malmön och
Lofön förenad med fastlandet. Areal 7,913 har, med
tillhörande småöar 8,148 har. På S. ligga socknarna
Färentuna, Hilleshög, Sånga och Skå med tills. 3,111
inv. (1916). Stark afsättning på Stockholm, med
hvilket S. står i liflig ångbåtsförbindelse, af
landtmannaprodukter ("Svartsjöpotatis" m. m.).

Svartsjö län (Drottningholms och Svartsjö), ett län,
som bildades 1786 af det då från Stockholms län
afsöndrade Färentuna härad och hvars styresman bar
titeln "ståthållare öfver Drottningholms och Svartsjö
slott och län".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>