Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 827-828 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svanberg, Jöns - Svanberg, Lars Fredrik - Svanberg, Adolf Ferdinand - Svanberg, Adam Ulrik - Svanberg, Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med rent teoretiska undersökningar. Så utförde
han t. ex. 1825 pendelförsök, som användes för
den vidlyftiga afh. Berättelse öfver försök till
bestämmande af sekundpendelns längd och vattnets
tyngd (i "Vet. akad:s handl.", 1825), och 1832
-33 åtskilliga metrologiska experiment. Äfven
problemet att med ledning af observationer och
därpå grundade hypoteser bestämma världsrymdens
temperatur behandlade han dels i afh. In temperaturam
atmosphærce disquisitiones (1827), dels i en
först af Berzelius (1829) offentliggjord liten
uppsats (flera gånger öfv. till fr. och eng.),
där S. anger världsrymdens temperatur vara omkr. -
50°. Utom de nämnda arbetena har S. författat
ett stort antal andra af astronomiskt, fysiskt,
mekaniskt eller rent matematiskt innehåll, utgifna
dels under disputationsform, dels i lärda sällskaps
handlingar eller tidskrifter; bland dessa må nämnas
Disquisitiones analyticæ in theoriam refractionum
astronomicarum (i "Nova acta Soc. scient. Upsal." IX,
1827; XI, 1839) och Nouvelles considérations sur
la resolution des équations algébriques (ibid. X,
1832; är en öfv. och omarb. af den 1817-27 under
disputationsform utg. afh. In solutionem æquationum
algebraicarum disquisitiones). Som akademisk lärare
tillkommer S. visserligen förtjänsten af att i
motsats emot den förut i Uppsala rådande syntetiska
riktningen ha häfdat den analytiska metodens stora
värde, men hans undervisning var endast för ett ringa
fåtal njutbar.


2. Lars Fredrik S., den föregåendes son, kemist,
f. 13 maj 1805 i Stockholm, d. 16 juli 1878 i Uppsala,
blef 1819 student i Uppsala, där han sedan egnade
sig åt bergsvetenskapliga studier. 1832-33 vistades
han vid Falu bergsskola, och 1833-35 arbetade han
under ledning af Berzelius, hvars ynnest han snart
vann, på dennes laboratorium i Stockholm. Under tiden
utnämndes han till löjtnant i Flottans mekaniska kår,
förnämligast med uppdrag att kontrollera flottans
kanon- och öfriga järntillverkning, men lämnade
med kaptens titel krigstjänsten redan 1840, sedan
han föregående år blifvit lärare i fysik och kemi
vid Karlbergs krigsakademi. Han hade därjämte 1838
anmodats att undersöka sammansättningen af rikets
silfvermynt samt 1839 blifvit anställd som kemist hos
brukssocieteten och kallad till led. af den kommitté,
som hade att uppgöra reglemente för artilleripjäsers
och projektilers besiktning. 1843 erhöll han af
Järnkontoret i uppdrag att bilda och förvalta ett
metallurgiskt kabinett, för hvilket ändamål han
gjorde flera resor i Sveriges bergslager. 1846
insattes han i en kommitté för undersökning af
bomullskrutets användbarhet, och 1850 kallades han
till medlem i administrationen för gaslysningens
införande i hufvudstaden. Efter att på Berzelius’
förord ha kallats
till dennes efterträdare som kemist vid
Vet. akad. 1850 förordnades S. 1852 att förestå
och 1853 att inneha den nya professuren i kemi i
Uppsala, på hvilken plats han till 1874 verkade för
sin vetenskap genom att åvägabringa ett nytt kemiskt
laboratorium och framför allt genom att bilda en skola
af yngre kemister. Vid jubelfesten 1877 gjorde han
äfven till den kemiska institutionen en storartad
donation och skänkte därjämte till densamma sitt
dyrbara bibliotek. S. invaldes 1839 i Vet. akad.,
1848 i Landtbruksakad., 1850 i Vet. soc. i Uppsala och
1864 i Fysiografiska sällsk. i Lund samt blef 1841
filos. doctor honorarius i Giessen. Hans skrifter,
till antalet omkr. 60, äro till största delen
publicerade i Vet. och Landtbruksakad:s handlingar
samt i "Jernkontorets annaler"; bland dem märkes
Årsberättelse om framstegen i kemi för åren 1847,
18å8 och 1849 (1849-51).

3. Adolf Ferdinand S., den föregåendes broder,
fysiker, f. 23 okt. 1806 i Stockholm, d. där
27 sept. 1857, blef student i Uppsala 1819 och
filos. kandidat 1826 samt promoverades till filos.
magister 1827. 1828 utnämndes han till docent i
matematik, 1835 till lärare i mekanik och matematik
vid Högre artilleriläroverket å Marieberg och 1841
till professor i fysik och mekanik i Uppsala. Med
stort nit egnade han sig åt sin lärarverksamhet;
hans i allmänhet mycket besökta föreläsningar
voro synnerligen lärorika, bl. a. genom de
många experiment han därvid företog. 1840, 1846
och 1847 gjorde S. vetenskapliga studieresor
i utlandet; 1855 nödgades han till följd af
en svår blodkongestion åt hjärnan att begära
tjänstledighet. S. var både som lärare och människa
högt värderad. En mängd förträffliga matematiska
uppsatser äfvensom fysikaliska undersökningar,
om fluidas rörelse, om termoelektriciteten m. m.,
bland hvilka senare särskildt märkes Expériences
sur le pouvoir thermo-électrique du bismuth et de
l’antimoine cristallisés (1851), finnas upptagna dels i
Vet. akadrs handlingar, dels i utländska vetenskapliga
tidskrifter. S. kan anses som den förste konstruktören
af bolometern (se d. o.), oaktadt den i hans hand
stannade på ett tämligen primitivt stadium. S. var
led. af Vet. akad. (1831), Vet. soc. i Uppsala
(1832) och Fysiogr. sällsk. i Lund (1834) äfvensom
af utländska sällskap. 1. (B-d.)
2 o. 3. (S. A-s.)

Svanberg, Adam Ulrik, donator, f. 24 dec. 1800 i
Stockholm, d. där 25 sept. 1888, var affärsman
i Stockholm, där han bl. a., i kompaniskap med
Fr. Althainz (sedan 1844), idkade kvarnrörelse
("Eldkvarn" på Kungsholmen). Han donerade genom
testamente af 9 maj 1887 till Stockholms borgerskaps
bemedlingskommission 300,000 kr., som öfverlämnades
1892. Räntan häraf utgår i årliga pensioner å lägst
50 kr. och högst 400 kr. åt välfrejdade och i behof
varande ålderstigna handlande eller näringsidkare
i Stockholm hvilka vunnit burskap, samt deras
änkor och minderåriga barn äfvensom oförsörjda
döttrar. S. donerade därjämte 40,000 kr. till
Stockholms borgerskaps gubbhus och lika mycket till
dess änkhus. Hans donationer för välgörande ändamål
stego till 565,000 kr., en för sin tid mycket stor
summa.

Svanberg. 1. Gustaf S., astronom, f. 22 jan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>