Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 819-820 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svampdjur - Svampdosa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

håligheter, beklädda med långdragna celler, hvilka åt
håligheten till bära en lång, vid basen af en tunn,
genomskinlig krage omgifven tråd (cilie, gissel,
hvaraf namnet gisselceller). Dessa gisselceller
ha till uppgift att uppta födan, medan dess vidare
fördelning inom kroppen ombesörjes af
en mängd ameboida celler. Gisselcellerna ha mycken
likhet med vissa urdjur, Choanoflagellata, och
ha gett anledning till det oriktiga antagandet,
att svampdjuret skulle vara en koloni af dylika
urdjur. Ur gisselkamrarna föres vattnet genom rör in
i en större hålighet, som öppnar sig utåt genom en mer
eller mindre vid mynning (osculum).

Fig. 1. Längdsnitt genom ett enkelt svampdjur.

Mera komplicerad blir svampdjurets
byggnad genom kolonibildning, i det
att ur den urspr. enkla spongien genom knoppning (se
Fortplantning 1) eller ofullständig delning en
koloni uppstår, eller ock därigenom, att flera urspr.
enkla individer sammansmälta till en sammanhängande
massa. Såväl könlös som könslig fortplantning
förekommer. Vid den förra uppkomma hos många
svampdjur s. k. gemmulæ, som utgöras af cellhopar,
omgifna af en af ett fastare ämne bestående kapsel;
efter någon tids förlopp utträda cellerna genom en
öppning ur kapseln och utbildas till ameboida celler,
ur hvilka sedan det unga svampdjuret framgår. Vid
könslig fortplantning uppstå ägg och sädesceller i det
förut omtalade mellersta kroppslagret. Embryonerna
(larverna) äro beklädda med cilier och simma en kort
tid fritt omkring; sedan fästa de sig på något föremål
i vattnet och utveckla sig till svampdjur.

Med undantag af en grupp (Spongillidæ) tillhöra
alla svampdjur hafvet, där de äro fästa på
hvarjehanda föremål. Talrikast förekomma de inom
tropikerna. Man har funnit många fossila svampdjur;
de uppträdde redan under silurperioden, med former,
som i motsats till de nu lefvande ej voro fastvuxna
(Astylospongia). Svampdjuren kunna indelas i 6
ordningar:

1. Kalksvampar (Calcispongia): små (högst
några cm. höga) af vanligen grå färg, kalknålarna
genomborra ektodermet och bilda ofta kring osculum
en silkesglänsande krans. De förekomma på ringa
djup i hafvet. Flera grupper: Askoner,
Sykoner (se fig. 2), Leukoner, representerande olika
utvecklingsskeden.

2. Gelésvampar (Myxispongia}: mjuka, utan
några skelettdelar; bilda öfverdrag öfver
stenar, alger o. d. Släktet Halisarca
lefver i Medelhafvet, Nord- och Östersjön.

3. Hornsvampar (Ceraospongia): oftast
greniga eller barkliknande svampkolonier med ett skelett
af horntrådar. Hit hör Euspongia, badsvampen (se
d. o.).

4. Kiselhornsvampar (Halichondriæ): af växlande form
med företrädesvis enaxiga kiselnålar, som kunna vara
inneslutna i horntrådar. Hit hör
sötvattenssvampen, Spongilla, som under form af öfverdrag af
stenar eller växtrötter har vidsträckt utbredning
äfven i Sveriges sötvatten. Dess naturliga färg är
ljusgrå, hvilken dock på grund af i svampen lefvande
alger kan öfvergå till grön.

5. Stensvampar (Lithospongia): kiselsvampar
af mycket hård konsistens med fyrstråliga
kiselbildningar. De flesta utdöda, några lefvande
på större hafsdjup.

6. Glassvampar (Hyalospongia): ett fast, ofta
genomskinligt nätverk af kiselnålar af
utprägladt sexstrålig typ (Hexactinellidæ), vanligen fästa
å hafsbottnen genom isolerade kiselnålar eller hårlika
knippen af sådana. De lefva på stora djup. Släktena
Hyalonema (fig. 3), Euplectella (fig. 4) m. fl.

Fig. 2. En kalksvamp Sycon ciliatum.

Fig. 4. Glassvampen Euplectella aspergillum.

Fig. 3. Glassvampen Hya lonema indicum.

Med afseende på ofvanstående indelning har anmärkts,
att de två ordningarna gelé- och hornsvampar torde ha
uppkommit af svampar, utrustade med kiselskelett, i
det kiselskelettet småningom ersatts af hornsubstans
(hornsvampar) eller alldeles tillbakabildats
(gelésvampar). L-e.

Svampdosa (ty. schwammdose, schwammbuchse, fr. boîte à
senteur, botte à parfum, cassolette, eng. vinaigrette,
no. och da. hovedvandsæg, balsambösse), ett mindre
lyxföremål, hvari damerna på 1600- och 1700-talen
och ända fram till midten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>