Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sundberg, Anton Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professorerna att studera teologi. Han följde deras råd
och blef efter aflagd teol. kandidatexamen 1845 docent
i Uppsala, först i symbolik och kyrkohistoria, senare
i teol. prenotioner. Hans hufvudsakliga verksamhet
som teologisk lärare kom dock
att förläggas till Lunds universitet.
Oaktadt
teol. fakulteten i Lund gett företräde åt en
lundensisk medsökande, blef S. 1849 utnämnd till
teol. adjunkt i Lund med Kärrstorps och Glostorps
pastorat som prebende; 1852 blef han professor i
dogmatik och moralteologi samt prebendekyrkoherde
i Hällestads, Dalby och Bonderups pastorat, men
öfvergick inom kort till den för hans läggning
mera passande professuren i kyrkohistoria, som
blifvit ledig genom H. Keuterdahls utnämning
till ecklesiastikminister i början af 1852. 1861
blef S. förste teol. professor och domprost i
Lund. Till fakultetskamrater under större delen
af sin professorstid hade S. de framstående männen
H. M. Melin, E. G. Bring och V. Flensburg. Med de
två sistnämnde blef S. nära förbunden genom gemensam
åskådning. Bring, S. och Flensburg utgåfvo 1855-63
den synnerligen betydelsefulla och inflytelserika
tidskriften "Svensk kyrkotidning". Där framfördes ett
program, som var sällsynt enhetligt och utprägladt
icke blott med hänsyn till de kyrkoorganisatoriska
frågor, som stodo på dagordningen, utan ock
med hänsyn till själfva det bakomliggande
kyrkoidealet. Tidningens tre redaktörer stodo för
detta program i osignerade artiklar, en för alla
och alla för en. Den här förfäktade åskådningen,
hvilken stundom kallats "nyluthersk" och oftare
"högkyrklig", ville framför allt göra gällande,
att kyrkan icke finge betraktas som en förening af
enskilda individer, utan att den i stället måste ses
som en skapelse af Guds nåd genom de medel, af hvilka
denna betjänade sig. Vid det närmare utformandet af
dessa tankar ville "Svensk kyrkotidning" i motsats
till alla "atomistiska" uppfattningar af kyrkan,
lägga stark vikt vid kyrkan som den yttre, synliga
frälsningsanstalten, vid sakramentens betydelse
och vid det - af Kristus instiftade - kyrkliga
ämbetet. I kyrkoorganisatoriskt hänseende häfdade
man energiskt värdet af kyrkans nära förbindelse med
staten. Tidskriften utgjorde den starkaste motvikten
mot de samtida sekteriska och s. k. frikyrkliga
riktningarna i Sverige. S:s bidrag, som kännetecknades
af klar och liflig framställning, äro hufvudsakligen
dels orienterande öfverblickar öfver det kyrkliga
läget i andra länder, dels apologetisk-polemiska
inlägg till försvar mot angrepp på samt närmare
belysning af olika punkter i det lundensiska
kyrkoprogrammet. Efter att redan 1856 ha varit uppförd
på andra förslagsrummet till biskopsstolen i Göteborg
blef S. 1864 biskop i Karlstad Där stannade han endast
till 1870. då han utnämndes till Reuterdahls
efterträdare som ärkebiskop och prokansler vid Uppsala
universitet, och han kom att bekläda ämbetet i nära
30 år, längre tid än någon af Sveriges evangeliska
ärkebiskopar med undantag af den förste, Laurentius
Petri. S:s styrka låg icke i idérikedom eller i
nyskapande initiativ; men genom sin klara praktiska
blick, sin förmåga att skilja det väsentliga från
det oväsentliga samt genom sin viljekraft och
fast präglade lifsåskådning blef han en betydande
representant för svenska kyrkan på hennes främsta
plats. Vida berömd var ock hans representativa
förmåga, som på ett lysande sätt gjorde sig gällande
vid sådana högtidligheter som Uppsala universitets
400-årsfest (1877) och Uppsala mötes 300-årsminne
(1893). Med stort nit och framstående skicklighet
egnade sig S. åt episkopatets olika funktioner
liksom åt de många särskilda uppdrag, som gåfvos
honom. Han blef 1869 led. af kyrkolagskommittén, 1871
ordf. i bibelkommissionen, 1875 ordf. i kommittén för
utarbetande af en ny katekes och i Svenska kyrkans
missionsstyrelse. Han var äfven själfskrifven
ordf. vid kyrkomötena under sin ärkebiskopstid. -
Vid sidan af sin kyrkliga verksamhet egnade sig
S. under lång tid åt politiska värf och kom därvid
att intaga en synnerligen framskjuten ställning
i svensk politik. 1859 och 1862-63 var han med i
riksdagen, som ombud för Lunds stift i prästeståndet,
och 1865-66 satt han där som själfskrifven led. i
egenskap af biskop. Redan vid sin första riksdag
insattes han som ord. led. i ett par utskott, och vid
följande riksdag hörde han redan till prästeståndets
mest bemärkte medlemmar. I konstitutionsutskottet,
af hvilket han då var medlem, reserverade han sig
mot det k. representationsförslaget och var äfven
vid den sista ståndsriksdagen, då han hade plats
i statsutskottet, en motståndare till detta då
hvilande representationsförslag. S:s invändningar mot
förslaget gingo ut på, att det icke i tillräcklig
grad var en organisk utveckling af äldre svensk
statsförfattning, att det ej lämnade tillräckliga
garantier för konungamaktens ställning som en
lagbunden frihets värn samt att det icke på ett
tillfredsställande sätt tillgodosåg svenska kyrkans
berättigade intressen. Efter representationsreformens
antagande (1866) insattes S. af Karlstad-Filipstads
valkrets 1867 i Andra kammaren och var (1867-72)
denna kammares förste talman, ett uppdrag, som under
öfvergångstiden otvifvelaktigt var förbundet med
särskilda svårigheter, men som S. utförde med stor
skicklighet. Genom sin utnämning till ärkebiskop ej
längre valbar i sin forna valkrets, lämnade S. 1872
riksdagen. Men 1877-92 satt han invald af Göteborgs
och Bohusläns landsting i Första kammaren; äfven i
denna kammare tjänstgjorde han 1878-80 som talman, och
hans kraftfulla ord i de konservativa idéernas tjänst
vägde där under hela hans riksdagstid synnerligen
tungt. Två gånger, 1870 och 1871, anmodades S. att
öfvertaga ledningen af Ecklesiastikdepartementet,
men afslog anbudet af hänsyn till sin kyrkliga
ställning. Framför allt af samma grund afböjde han
äfven det enträgna erbjudande af statsministerämbetet,
som under de mer än vanligt upprörda förhållandena
1888 gjordes honom. - S. erhöll en stor mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0394.html
