Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suite - Sujet - Sujett - Sujevo och Orjechovo - Sujuti, Djelal ed-din'Abd er-rahman - Suk, Josef - Sukiennice - Sukkertoppen - Sukrol - Sukta - Sul - Sula - Sula - Sula bassana - Sulagera - Sulamit - Sulaöarna - Sulchir - Sulci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Suite [suVt], fr., följe, följd, ordnad följd. - Á
la suite, i följden. Att vara à la suite vid ett
regemente eller annan militärkår betecknar, att inan
räknas dit, utan att uppbära aflöning. Se vidare Svit.
Sujet [syJa], fr. (af lat. subjectum, se Subjekt),
ämne, stoff, särskildt ämnet för en större dikt
(t. ex. en berättelse eller ett dramatiskt arbete)
eller till en målning o. d. - Jfr Mauvais sujet.
Sujett [syjä;tt], medlem af en teatertrupp (i motsats
till direktören).
Sujevo och Orjechovo, två ryska fabriksorter på
hvar sin sida af Kljasma, i guv. Moskva och Vladimir,
med sammanlagdt omkr. 50,000 inv. Bomullsindustri.
Sujuti, Djeläl ed-din ’Abd er-rahman, arabisk
författare, f. 1445 i Kairo, d. 1505 på ön Roda, begaf
sig 1464 till Mekka och utnämndes någon tid efter
återkomsten till professor i Kairo. Hans högdragenhet
och anspråksfullhet skaffade honom emellertid många
ovänner, och slutligen anklagades han för försnillning
af omhänderhafda stipendiemedel. Sedan han 1501
blifvit afsatt från sitt ämbete, slog han sig ned på
ön Roda i Nilen och lefde där i tillbakadragenhet. Då
hans efterträdare efter ett par års verksamhet
afled, erbjöds det lediga ämbetet åt S., men han
afböjde anbudet. Som författare utvecklade han
häpnadsväckande produktivitet, och förteckningen
öfver hans skrifter upptar 561 arbeten. Det är
själfklart, att en dylik omfattande verksamhet möjliggjorts
endast därigenom, att S. till stor del nöjt sig med
att sammanfatta resultaten af andras arbete, men å
andra sidan har vetenskapen honom att tacka för många
värdefulla upplysningar, som eljest skulle ha gått
förlorade. Bland hans arbeten, som hufvudsakligen
behandla korantolkning, juridik, tradition, historia
och språkvetenskap, märkas el-Itkan fi ’ulum el-kor’an
(koranexeges, utg. i Calcutta 1852-54), Ta’rich
el-chulafa’ ("kalifernas historia" ; Calcutta 1857,
öfv. till eng. af Jarrett, 1881), Husn el-muhadara
fi achbar Misr wa-l-Kahira (Kairos historia;
2 dlr, Kairo 1881-82) och Lubb el-lubab fi tahrir
el-ansab (om rättskrifning af namn; utg. af Veth,
Leiden 1840-51), ett mycket värdefullt utdrag ur
ett större arbete af Sama’ni. Tills. med sin lärare
Djelal ed-din el-Mahalli utarbetade han en mycket
använd korankommentar, Tafsir el-Djelalein ("De båda
Djelalernas kommentar"; 2 dlr, Bulak 1882-83), hvaraf
Mahalli författat första delen, omfattande kap. 1-17,
och S. återstoden. K. V. Z.
Suk, Josef, bömisk tonsättare, f. 1874, utbildad vid
Prags konservatorium, är sedan 1892 sekundviolinist i
Bömiska stråkkvartetten och gift med en dotter till
sin frejdade kompositionslärare A. Dvorak. S. har
komponerat större kammarmusikverk, 2 symfonier,
symfoniska dikten Praga och annan orkestermusik,
pianostycken, kantater, körer och duetter m. m.
Sukiennice [-ni’tse], po., klädesbodarna. Se Krakau,
sp. 1191.
Sukkertoppen. 1. (Af grönländarna kalladt Manitsok)
Koloni på Grönlands västra kust (se kartan till
art. Grönland), 65° 24’ 34" n. br. och 52° 52’ 52"
v. lgd fr. Greenw., på
sydspetsen af en ö med flera kägelformiga
toppar. Urspr. (1755) anlagd på en 50 km. längre
i n. belägen ö, flyttades den 1782 till sin
nuv. plats. Omkr. 400 inv. (1902). – 2. Distrikt på
Grönland (se d. o., sp. 500), sträcker sig från 64°
45’ till 66° 20; n. br. och genomskäres af en mängd
fjordar, den längsta, Kangerdlugsuak, 170 km. 965
inv. (1902), med kolonien. – 3. Kallas på grund
af sin form och färg vintertiden det lägsta af de
två Halldefjällen, som bilda Kölens nordligaste
utlöpare v. om Altenfjorden, Finnmarkens amt,
Norge. På S. uppfördes 1899, 904 m. ö. h., det
största af de två observatorier, som professor
Kr. Birkeland 1899–1900 och 1902–03 använde
vid sina expeditioner för studiet af norrskenet
samt elektriska och magnetiska företeelser i
det arktiska Norge. Det andra observatoriet
ligger 3,6 km. längre i n. v., 965 m. ö. h.
3. K. V. H.
Sukrol [-krål], kem. farm. Se Dulcin.
Sukta (sanskr., eg. "väl, skönt uttalad,
reciterad", som subst. neutr. "skön recitation",
"skön sång" o. s. v.) är som teknisk term namn
på de metriska rigvedahymnerna, som också kallas
mantra (se Indiens språk och litteratur, sp. 535).
K. F. J.
Sul [so;l], it. (sammansatt af su, på, och
best. artikeln il), mus. Sul G, på g-strängen
(violinens), Sul ponticello (se Ponticello)
o. s. v.
Sula. 1. Bergsv., botten i arbetsrummen i grufvor.
Ortsula är golfvet eller den horisontala
bottnen i en ort. – 2 (Rorsula) Skpsb. Se Roder.
1. Th. N-m.
Sula, geogr. Se Sulöy och Zula.
Sula bassana, zool., detsamma som Dysporus
bassanus. Se Hafssulor.
Sulagera [-jera]. Se Soulagera.
Sulami’t, hebr., har länge uppfattats som ett
nomen proprium, men ordet betyder: flicka, brud
från Sunem. Till grund för denna betydelse ligger
berättelsen om den vackra Abisag från Sunem, som
fördes till David, då han låg på sitt yttersta (1
Kon. 1: 3 ff.). Ordets användning i Höga visans
bröllopssånger (6: 12 och 7: 1) har alltså till
syfte att beteckna den där besjungna bruden som den
vackraste bland kvinnor. Se Höga visan, sp. 218.
E. S-e.
Sulaöarna (Soelaöarna). Se Molukkerna, sp. 876.
Sulchir (Agriophyllum gobicum), bot. Se Asien,
sp. 170.
Sulci, fornstad (nu orten Sant’ Antioco) på östra
kusten af ön Sant’ Antioco s. v. om Sardinien,
af feniciskt, ej, såsom stundom uppgetts, af
egyptiskt ursprung. S. var omgifvet af murar med
rektangulära block. Staden omnämnes under första
puniska kriget. S. straffades 46 f. Kr. af Cæsar
därför, att staden understödt Pompejus. Vandaler och
sarasener plundrade S., som blifvit säte för en af
de fyra biskoparna på Sardinien. Af staden återstår
numera ej mycket i följd af de upprepade förstörelser
och plundringar, för hvilka den varit utsatt. Före
1200-talets ingång hade staden upphört att finnas
till. Från den feniciska tiden är måhända en cistern
af förträffligt murverk. Många puniska grafvar ha
funnits, insprängda i klippor och så stora, att de i
senare tider tjänat som bostäder. Flera egendomliga
skulpterade grafstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
