Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suahili - Suaisjön - Suakin - Suaniska språken - Suard, Jean Baptiste Antoine - Suardi, B. - Suarez, Francisco - Suarez, K.G. - Sua Sanctitas - Sua sponte - Suave - Suaviter in modo - Suavius, Lambert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig förstådd af en eller flera personer i de
olika stammar, som han påträffade. På grund
häraf ha äfven sedan Spekes och Burtons tid
suahilimän användts vid alla de expeditioner,
som från östkusten inträngt i Afrika. Suahili äro
muhammedaner. Bland de många språkliga hjälpmedlen
för studiet af suahili märkas Steere, "A handbook
of the swahililanguage, as spoken at Zanzibar"
(1875; 3:e uppl. omarbet. af Madan 1885), Seidel,
"Praktische grammatik der suaheli-sprache" (1896) och
"Suahili-konversations-grammatik" (1900), Velten,
"Praktische anleitung zur erlernung der schrift der
suaheli" (1901) och "Praktische suaheli-grammatik"
(1904; 2:a uppl. 1905), Büttner, "Wörterbuch der
suaheli-sprache" (Suahili-tysk och tysk-suahili
1890), Madan, "English-swahili dictionary" (1894),
Baudissin, "Deutsch-suaheli taschen-wörterbuch"
(1900), Seidel, "Systematisches wörterbuch der
suahili-sprache" (1902). - Jfr pl. Afrikanska
ku1turföremål samt art. Bartu och Bantuspråken.
K. V. Z.
Suaisjön (Zuaisjön,
Dembelsjön), natronsjö
i Abessinien under 8° n. br. 1,650 m. ö. h.,
80 km. lång. 20-60 km. bred samt ända till 80
m. djup. Sjön har vulkaniskt ursprung, och i dess
sydvästra del ligger en liten vulkanisk ögrupp med
omkr. 5,000 inv. (voto). På dessa öar, af hvilka
den största är Tulugudo, finnas många inskrifter.
J. F. N.
Suakin 1. Sauakin (af arab. sawakin, plur. sakin,
invånare, boningsplats), stad i engelskegyptiska
Sudan vid Röda hafvet, under 19° 7’ n. br., 37° 20’
ö. lgd, på en korallö, som genom en damm sammanhänger
med förstaden El-Kef på fastlandet. Invånarna,
omkr. 12,000, äro hufvudsakligen bisjari, hadendua
och araber. S. är Afrikas viktigaste hamn vid Röda
hafvet. Den på ön liggande stadsdelen har flera
stora byggnader, ämbetslokaler och varumagasin. De
på fastlandet belägna kvarteren utgöras däremot
hufvudsakligen af tältartade hyddor och bebos af
bisjari. Liflig handel drifves med elfenben, gummi,
sesam, senna och bomull. Med Sues eger det regelbunden
ångbåtsförbindelse. Från S. går sedan 1906 en järnväg
till Port Sudan och till Berber vid Nilen samt
telegrafkablar till Sues, Aden och Djidde. S. var i
århundraden den förnämsta hamnen för östra Sudan, men
på grund af hamnens svårtillgänglighet och för handel
med Nildalen mindre lämpliga läge har den måst afstå
en del af sin rörelse åt andra platser, bl. a. Port
Sudan. S., som 1865 jämte kringliggande ofruktbara
område af turkarna afträddes till Egypten, var redan
under den tidigaste medeltiden en icke obetydlig
handelsplats. Under mahdins uppror, 1881-85, besattes
det af engelska trupper, som 1886 utbyttes mot
egyptiska. (J. F. K.)
Suaniska språken tillhöra den sydliga hufvudgruppen
af de kaukasiska språken (se d. o.), bland hvilka
de jämte georgiskan samt mingreliskan och lasiskan
bilda en 3:e grupp, som starkt afviker från de
båda öfriga. Så ha de en mycket rikare - troligen
ålderdomligare - nominal flexion med, utom i öfriga
sydkaukasiska språk - särsk.- georgiska - brukliga
sju kasus, ytterligare tre (s. k. superessiv, subessiv
och caritiv,
påminnande om de nordkaukasiska språken). Äfven
själfva kasussuffixen och personaländelserna äro
delvis olika. De suaniska dialekterna talas af den
i det transkaukasiska guv. Kutais s. om Elbrus i ett
vildt berglandskap vid öfre Ingur boende folkstammen
suaner (suaneter, svaneter), omkr. 15,000, på
grund af stark afstängdhet blott ringa civiliserade
och kristna blott till namnet. Jfr Erckert, "Der
Kaukasus und seine völker" (1887), "Die sprachen
des kaukasisehen stammes" (1895), och F. Müller,
"Grundriss der sprachwissenschaft" (III, 2, 1887).
K. F. J.
Suard [syär], Jean Baptiste Antoine, fransk författare,
f. 1733 i Besançon, d. 1817 i Paris, invaldes
1772 i Franska akad., men tilläts ej af hofvet
att taga sitt inträde förrän 1774, var 1774-90
teatercensor, förföljdes som ifrig monarkist under
revolutionen, vardt 1803 Franska akad:s ständige
sekreterare och belönades af Bourbonerna efter
restaurationen. S. utgaf Variétés littéraires (1768),
Mélanges de littérature (1803-05), en del af Grimms
"Correspondance" m. m. Nisard offentliggjorde 1858
S:s memoarer. – S:s vackra hustru, N. Panckoucke,
syster till bokförläggaren Ch. J. Panckoucke (se
d. o. 2), f. 1750. d. 1830, höll en berömd salong
och var verksam som författarinna.
Suardi [soa’rdi], B. Se Bramantino.
Suarez [s<warreth], Francisco, spansk jesuitisk
teolog, f. 1548 i Granada, d. 1617 under ett besök i
Lissabon, vanns redan som sjuttonårig för jesuitorden
och hängaf sig med glödande ifver åt dess asketiska
fromhetsideal, sådant detta fått sin klassiska
utprägling i Ignatius Loyolas "Exercitia spiritualia"
(andliga öfningar). För teoretiska uppgifter syntes
han till en början föga egnad. Men med järnhård
flit öfvervann han alla hinder och verkade med
utomordentlig framgång som akademisk lärare i Segovia,
Ávila, Valladolid, Rom, Alcalá de Henares samt, under
de sista tjugu åren af sitt lif, i Coimbra. S. är
en af de mest betydande representanterna för den
jesuitiska teologien med dess raffinerade, formella
skarpsinne och dess kasuistiska utbyggning af den
medeltida skolastikens system. Åt kommenteringen af
Tomas’ från Aquino "Summa" äro 20 bd af hans samlade
skrifter egnade. I den molinistiska striden (se
Molina, L.) anslöt han sig till en Molinas åskådning
närliggande ståndpunkt och blef därför föremål för
kurians censur. Hans Defensio fidei catholicæ et
apostolicæ adversus Anglicanæ sectce errores (1613)
vann särskild ryktbarhet på grund af de politiska
konflikter den vållade. S. häfdade där särskildt
mot Jakob I af England och den mot påfvens anspråk
riktade trohetseden, som Jakob fordrade af sina
undersåter, påfvens tvångsmakt öfver de världslige
furstarna och hans rätt att afsätta heretiska eller
schismatiska furstar. Jfr K. Werner, "F. S. und die
scholastik der letzton jahrhunderte" (2 bd 1861).
K. B*.
Suarez, K. G. Se Svarez.
Sua Sanctitas, lat. Se S. S.
Sua sponte, lat. Se Spontan.
Suave [soäve], mus. Se Soave.
Suaviter in modo, lat. Se Fortiter in re, suaviter
in modo.
Suavius, Lambert, nederländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
