Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stöcker (Stoecker), Adolf - Stöckhardt, Julius Adolf - Stöde - Stöde kanal - Stöde skans - Stödhaf - Stödjeblad - Stödjemur - Stödjepunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blef indragen i den kouservativa antisemitiska
Berlinrörelsen i början af 1880-talet och såg
ej, när tidpunkten var inne för honom och hans
parti att lösgöra sig därifrån. Han förblef
alltid antisemit. Bismarcks 1885-86 inaugurerade
kartellpolitik åsyftade och lyckades också isolera
den nämnda rörelsen, och i sitt fall drog den S. med
sig. Det kristlig-sociala partiet kom sedan aldrig
att spela någon vidare roll. Medan å ena sidan den
bismarckska pressen förföljde S. med slagordet
"mummerei und stöckerei", väckte å andra sidan
hans socialagitatoriska verksamhet misshag å högsta
ort. Af kejsaren tvangs han att 1889 inskränka denna
och måste 1890 taga afsked som hofpredikant. Härtill
bidrog också S:s ifrande för kyrkans befriande från
statens inflytande. S. å. var S. emellertid redan
färdig med att taga ett nytt betydelsefullt initiativ,
då han grundlade den evangelisk-sociala kongressen,
en opolitisk sammanslutning af dem, som ville i
kristlig anda öfverväga de sociala spörsmålen
och till hvilka flera af Tysklands mest betydande
män anslöto sig. S:s utpräglade, agitatoriska
partitagande i de kyrkliga tvisterna vållade snart
misshälligheter. 1896 måste han utträda ur kongressen
(se Kristlig socialism, sp. 1445-46), men bildade 1897
den fria, kyrklig-sociala konferensen (se Kristlig
socialism, sp. 1446). På 1890-talet inträdde också
brytning mellan S. och det tysk-konservativa
partiet. Att S:s offentliga bana blef så
törnbeströdd, sammanhängde med hans personliga
brister, hans partisinne, politiska oklarhet,
lättrogenhet, förkärlek för braskande tillställningar
och svaghet för personliga ovationer. Till S:s
fördel vittnar den alltid obrutna, nära vänskapen
mellan honom och män sådana som M. Kähler, Warneck,
v. Bodelschwingh, A. Wagner m. fl. Se D. v. Oertzen,
"A. S. Lebensbild und zeitgeschichte" (2 bd, 1910).
E. M. R.
Stöckhardt, Julius Adolf, tysk agrikulturkemist,
f. 4 jan. 1809 i Röhrsdorf vid Meissen, d. l
juni 1886 i Tharand, blef 1839 lärare vid
industriskolan i Chemnitz och 1847 professor vid
skogs- och landtbruksakademien i Tharand. Han gjorde
agrikulturkemien praktiskt betydelsefull äfven för de
mindre landtbrukarna. Bland hans arbeten märkas Schule
der chemie (1846; 20:e uppl. 1900; "Kemiskola", 4:e
uppl. 1866), Chemische feldpredigten für deutsche
landwirte (1851; 4:e uppl. 1857), Guanobüchlein
(1851; 4:e uppl. 1856; "Guanoboken", 1858) m. fl. Från
1840 utgaf han tills. med Schober "Zeitschrift für
deutsche landwirtschaft" och 1855-75 tidskr. "Der
chemische ackersmann", i hvilken han förfäktade idén
om agrikulturkemiska försöksstationer. Han var led. af
sv. Landtbr. akad. (1859). - Hans kusin Ernst
Theodor S., f. 1816, professor i Chemnitz m. fl. st.,
d. 1898 som ministerialråd i Weimar, var äfvenledes
agrikulturkemist, författade (tills. med J. A. S.) Der
angehende pachter (1859; 8:e uppl. 1892) och utgaf
1850-66 "Zeitschrift für deutsche landwirte".
Stöde, socken i Västernorrlands län, Medelpads
västra domsagas tingslag. 68,514 har. 5,479
inv. (1916). S. utgör ett pastorat i Härnösands stift,
Medelpads västra kontrakt. Inom socknen finnas 50
km. från Sundsvall några murrester
efter en gammal befästning, som kallas Stöde skans.
Stöde kanal, som förenar Stödesjön med Torpsjön
i Ljungan, byggdes 1864-70 för en kostnad af
136,800 kr. och har en längd af 48,i km., hvaraf
den bearbetade delen utgör 700 m.; djupet under
lågvattenytan är 1,48 m., bottenbredden 10,7 m. Den
har 2 slussar. Kanalen ingick jämte båtleder
i Ljungan, Indalsälfven och Jämtlands sjöar i
Bräcke-Sundsvalls kommunikationsled. 1880 frikallades
kommunikationsbolaget från vidare underhållsskyldighet
af kanalen, men redan 1877 var all trafik på densamma
inställd.
Stöde skans. Se Stöde.
Stödhaf, socken. Se Stehag.
Stödjeblad, bot. Se Blad, sp. 617.
Stödjemur (Stödmur), bygnk., en mot en jordmassa
uppställd mur af naturlig sten, betong eller armerad
betong, som tjänar till att stödja jorden till en
större eller mindre vertikal höjd. Stödjemuren
göres antingen slät eller förses med sträfpelare på
vissa afstånd för att minska murverkets tjocklek
och massa. En stödjemur i armerad betong kan
ock utföras som en s. k. vinkelmur, hvarvid den
vertikala väggen uppställes på en bred horisontal
bottenplatta eller förses med flera liggande plattor
på olika höjd och förbindes väl vid dessa, oftast
genom smärre vingmurar. Den bakom muren varande
jordmassan hvilar då på dessa plattor och bidrar
genom sin tyngd att jämte vertikalmuren motstå
det horisontala jordtrycket. Litt.: von Emperger,
"Handbuch für eisenbetonbau" (2:a uppl. 1910).
P. Ax. L.
Stödjepunkt 1. Fast punkt, befästningsk., genom
befästning stärkt taktiskt viktig punkt i terrängen
inom en försvarsställning, hvars besittning måste
särskildt tryggas vare sig för att säkra så vidt
möjligt ställningens bibehållande eller för att
stödja från denna utgånget anfall och särskildt
för att tjäna som utgångspunkt för en motstöt,
äfven sedan fienden inträngt öfver bredvidliggande
mark, och sålunda möjliggöra det förlorade områdets
återtagande. Strategiska stödjepunkter utgöras af
fästningar. För anordnande till taktiska stödjepunkter
lämpa sig ofta höjder, skogsområden o. d. samt
bebyggda orter; de sistnämnda ha alltsedan Napoleons
tid vanligen blifvit stridernas brännpunkter,
men ha, allteftersom artilleriet förbättrats,
förlorat i värde, och snart nog torde en bebyggd
orts försvar omöjliggöras genom spränggranaternas
förödande verkan vid dess bekastande, synnerligast
om detta sker med tyngre fälthaubitser. Då verkan af
flackbanepjäsers eld i detta fall ej på långt när kan
jämföras med kasteldens, blir sålunda användningen
af bebyggda orter som stödjepunkter beroende på det
ärtillerislag, som fienden för tillfället förfogar
öfver. Som konstgjorda stödjepunkter användes förr
oftast fältskansar, men sådana befästningar förtona
sig vanligen alltför tydligt, för att ej det fientliga
artilleriet skulle kunna öppna verksam eld mot dem;
man måste därför maskera dem synnerligen väl och
i öfrigt ge dem så hoptryckt form som möjligt för
att minska beskjutningsmålet. Bäst är nog att bilda
den konstgjorda stödjepunkten af gruppvis ordnade
skyttevärn jämte skydds- och förbindelsevärn, hvilka
alla kunna mod mera lätthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
