Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningstid - Stängnät - Stängsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagens Andra kammare af J. J. Byström och K. G.
Karlsson, först väckta 1904 och följande åren
upprepade, beslöt 1906 års riksdag att hos K. M:t
begära förslag till lagbestämmelser i ämnet, och sedan
dylikt förslag 1909 framlagts och af riksdagen med en
del ändringar antagits, utfärdades 5 juni 1909 lag
om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver
viss tid. Denna lag tillåter kommunalstyrelse
för stad, köping eller municipalsamhälle att
besluta förbud mot, att handelsbod inom samhället å
söckendag hålles till salu öppen utöfver viss tid;
förbudet måste ange viss tid, tidigast kl. 7 f. m.,
då bodarna må öppnas, och viss tid, senast kl. 8
e. m., då de skola stängas. Matvarubutiker kunna
dock få öppnas redan kl. 6 f. m. och, liksom äfven
tobaksaffärer, hållas öppna till kl. 9 e. m.,
men i öfrigt får ingen olikhet föreskrifvas i
stängningstiden för särskilda bodar. Aftonen före
sön- eller helgdag äfvensom de två veckorna närmast
före jul får stängningstiden sättas en timme senare
än eljest. Kommunalstyrelsens beslut angående
förbud af ifrågavarande slag måste underställas
Konungens befallningshafvande, som har att, sedan
föreningar af handelsidkare eller handelsbiträden
inom samhället eller i dess grannskap fått tillfälle
att yttra sig öfver beslutet, oförändradt fastställa
eller ock ogilla detsamma. Blir beslutet sålunda
fastställdt, så skall det offentligen kungöras och
länder sedan till efterrättelse, med bötesstraff
för öfverträdelser, till dess det i enahanda ordning
ändras eller upphäfves. Stängningstiden rör ej apotek,
ej heller brännvins-, vin- eller ölförsäljning, hvarom
särskilda regler gälla, ej heller tidningsförsäljning
och vissa andra slag af försäljning utomhus; däremot
får i allmänhet ej under den tid, då bodarna skola
hållas stängda, sådana varor, med hvilka där idkas
handel, hållas till salu utomhus. Tiderna å sön-
och helgdagar före kl. 6 f. m. och efter kl. 9
e. m., under hvilka tider strafflagens förbud mot
söndagshandel ej gäller (se Sabbatsbrott), berördes
från början ej af lagbestämmelserna, men genom en ny
lag 6 juni 1912, som jämväl ändrade rubriken å 1909
års lag till "Lag om förbud mot handels idkande under
vissa tider af dygnet", har kommunalstyrelsernas
befogenhet i ämnet utvidgats, så att de numera
ega besluta förbud jämväl beträffande nyss nämnda
tider af sön- och helgdagar. - Under nu (1917-18)
rådande belysningssvårigheter har sträfvan att spara
på tillgängliga förråd af belysningsmedel föranledt
åtskilliga kommuner i vårt land att stadga ännu
tidigare stängningstider än förut.^ ^
C. G. Bj.
Stängnät, fisk. Se Fiskredskap, sp.
451.
Stängsel äro, till skillnad från räcken, skrank,
bröstvärn, balustrader och andra till byggnad
hörande låga afstängningar, å marken fotade, med
väggar besläktade konstruktioner af sten, torf,
trä, järn o. s. v., afsedda att mer eller mindre
effektivt och starkt afstänga eller inhägna en viss
areal. (Verbet "stänga" används på vissa orter
i betydelsen inhägna mark.) Det är enligt nutida
forskare från en palissadliknande urtyp (se pl. I,
fig. 1) med i marken nedslagna pålar eller störar,
upptill sammanhållna af ett urspr. treradigt flätverk
(de i alptrakter ännu anträffbara ettergerte),
som såväl de vanliga slagen af gårdsinhägnader af trä
som de egentliga gärdsgårdarna ute kring egorna leda
sitt ursprung. Till de förstnämnda höra de flerstädes
i Sverige brukliga flätgärdena (engärdena) med
vidjor, snedt flätade mellan stående störar (fig. 4),
eller stående flätning af smala käppar mellan tre
liggande störrader (fig. 3). I ryska och ruteniska
länder göras dessa flätningar i korsvis liggande
knippen till mycket dekorativa typer (fig. 5).
Vidare äro att hit hänföra planken af vanligen stående
bräder eller läkt, fästa (spikade) på horisontalt
löpande halfrunda eller fyrkantvirken, stödda af
i marken nedslagna stolpar (fig. 2). Den nyaste
variationen är stående läkt, sammanflätade medelst
rader af järntråd; de säljas i rullar och fästas å
samma slags stomme som de ursprungliga planken.
Gärdsgårdarna (jfr d. o.) åter äro af hufvudsakligen
två typer, skigärden och löpgärden. Skigärdena
("skigård", "skyssl"; fig. 6) äro byggda af mer
eller mindre lutande, tätt lagda klufna rundvirken,
sammanhållna af i marken nedslagna störpar,
som sammanbindas af ringformiga eller i oo böjda
hopvridna vidjor. Gärdet stödes här och där af
snedsträfvor. Löpgärdena äro af glesare, enklare
byggnad och bestå af klufna eller runda stänger
i två eller flera horisontala rader, uppburna
af störar och vidjor (fig. 7) eller (starkare)
af stolpar, hvari de infällas eller hvila på
tvärpinnar (fig. 8). Löpgärdena användas vanligen
kring utmärker. Mer skilda från urtypen äro ståndtun
(fig. 9), tätare tun-inhägnader (gottl.) af korsvis
ställda störpar, oftast öfver ett glest skigärde.
Rutstaketen ha en i medeltida handskrifter synlig, än
i dag använd urtyp, bestående af käppar eller störar,
hvilkas gröfre ändar nedtill inborrats i en horisontal
bottensyll. De öfre ändarna äro fria. Det är ett
effektivt och prydligt, men bräckligt tunstängsel. Vid
de nuvarande formerna äro rutverken af läkt spikade på
vanlig plankstomme eller insatta som fyllningar mellan
stolpar samt öfver- och underliggare. Sistnämnda form
var utbildad redan i slutet af medeltiden och utgör
ett fast och dekorativt tunstaket (fig. 11). Äfven
en sorts glest liggtimrade tunstängsel finnes
i Sverige. De gå i horisontalplanet antingen
sicksack med trubbvinkliga "knutar" och utgöra så
sitt eget stöd eller rakt och stödas då mellan de
hopknutade hörnen af korta tvärtimringar (fig. 12;
jfr tungården å Älfrosgården, nu på Skansen). Äfven
i Ryssland finnas dylika. (Ofvanstående delvis
enl. uppgifter af d:r N. Lithberg. Se äfven en uppsats
af S. Ambrosiani i "Svenska landsmål", h. 1, 1916,
samt Marie Andree-Eysns bok "Volkskundliches aus dem
bayrisch-österreichischen alpengebiet".)
I lågländt plan terräng är en kombination af
jordmurar och gräfda kanaler ett godt stängsel. På
Linnés tid kallades (enligt hans uppgift i "Skånska
resan") vallarna "diken" (holl. dijk, i motsats
mot gracht, kanal). Torfmurar finnas ännu i Sverige,
t. ex. kring Falsterbo stad. Torfgärdena nämnas äfven
af Linné. Häckar äro ofta goda stängsel, i synnerhet
de täta och taggiga, af törnen, hagtorn. Pilvallar äro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
