Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - st.v. - Stya - Stybb - Stübel, Anton - Styckad sköld - Stycke - Styckebruk - Styckegods - Styckekrita - Styckelåda - Styckeport - Stycketalsflottning - Styckjunkare - Styckkakel - Stycklön - Styckmässing - Styckmästare - Styf - Styfbarn - Styfbroder - Styfdotter - Styffader - Styffe, Karl (Carl) Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
st. V., förk. för lat styli veteris, enligt gamla
stilen.
Stya, kem. tekn. Se Kolning, sp. 572.
Stybb, täckningsmedel på kolmilor, bildas af
kolpartiklar jämte något leraktig sand. Ju äldre och
finare stybben är, desto bättre är den. Är den åter
uppblandad med små kol (slark) eller mycket lätt,
anses den olämplig. I förra fallet blir den tung,
i senare så lätt, att den kan blåsa af milorna.
W. E~n.
Stübel, Anton, tysk vulkanforskare, f. 1835 i
Leipzig, d. 1903 i Dresden, utforskade systematiskt
vulkanområdena i Colombia och Ecuador (1868-74)
samt Bolivia och Peru (1874-77) och gjorde rika
samlingar, som nu förvaras i Grassimuseet i
Leipzig. S. antog, att jorden först erhöll en
ursprunglig stelningsskorpa, som emellertid, så länge
den ännu var tunn, genombröts och öfverlagrades af
väldiga lavautströmningar och därigenom erhöll ett
allt mäktigare pansartäcke. De i detta inneslutna
lokala smältmassorna bilda periferiska magmahärdar,
från hvilka vulkanutbrott kunna ega rum. F. n. ha
således de vulkaniska krafterna sitt säte icke i
jordens inre, utan i periferiska härdar i själfva
jordskorpan (se därom hans arbete Ein wort über
den sitz der vulkanischen kräfte in der gegenwart,
1901). A. Hng.
Styckad sköld, her., en sköld, som skäres i tvenne
fält af en från öfre högra till nedre vänstra hörnet
(i heraldisk bemärkelse) dragen skura (se d. o. och
Sköld, pl. I, fig. 25).
Stycke, sjöv., gammal benämning på kanon. Häraf äfven
benämningarna styckekrut, styckeport, styckepråm
(pråm, hvarpå kanoner transporteras ombord eller i
land), styckebruk o. s. v. L. H.*
Styckebruk (se Stycke), fabrik för tillverkning af
artillerimateriel. Jfr Finspång, sp. 383,
och Kanontillverkning, sp. 795. (Fmn.)
Styckegods, hand., i allmänhet varor, som
äro förpackade i balar, packor, säckar, lådor
etc. Speciellt vid sjötransport skiljes mellan sådant
i form af särskilda kollin förekommande styckegods och
störtgods, som inlastas löst i lastrummet (såsom säd,
kol, salt o. s. v.). I något inskränktare betydelse
förstås med styckegodslast en fartygslast, som består
af olikartadt styckegods, förskrifvande sig från ett
flertal afsändare, ett slags last, som regelbundet
föres af fartyg i fasta ruter. Vidare skiljes vid
befraktning för sjötransport mellan totalbefraktning
(hela fartyget), partiell befraktning (viss del af
fartyget) och styckegodsbefraktning, då befraktaren
blott betingar sig rätt att få ett visst varukvantum
transporteradt, men ej erhåller något bestämdt
utrymme af fartyget åt sig förbehållet. I fråga
om järnvägstransport förstås med "styckegods"
ilgods- eller fraktgodssändningar, vägande mindre
än 2,500 kg. (godssändningar, vägande minst
2,500 kg., kallas "vagnslastgods", kolli, vägande
högst 10 kg. och rymmande högst 50 kbdm., benämnes
"paketgods"), hvarvid för ilgodsstyckegods frakten
utgår efter begynnande tiotal kg. (dock för minst
20 kg.) och för fraktgodsstyckegods efter begynnande
tjugutal kg. (dock för minst 40 kg.). Å. W:sonM.
Styckekrita. Se Krita 2, sp. 1469.
Styckelåda, krigsv. Se Lavettage, sp. 1428.
Styckeport l. Kanonport, skpsb. Se Kanonport och
Stycke.
Stycketalsflottning. Se Flottled.
Styckjunkare (se Stycke), krigsv., benämning
på högsta underofficersgraden vid svenska
artilleriet, motsvarande fanjunkare vid de öfriga
vapnen. Benämningen förekom i sin ännu gällande
bemärkelse redan under förra hälften af 1600-talet.
Styckkakel, konstind. Se Kakel, sp. 574.
Stycklön. Se Fackförening.
Styckmässing. Se Mässing.
Styckmästare, under skråtiden en gesäll
(särskildt inom målar-, guldsmeds-, bokbindar-
och snickarskråna), som var sysselsatt med att
utföra ett honom förelagdt mästerstycke. När han
aflämnat detsamma i fullfärdigt skick, förklarades
han för mästare och upphörde att vara gesäll. I
skråmedlemmarnas rangskala intog styckmästaren en
mellanställning mellan gesäll och mästare. L. L-m.
Styf, sjöv., så mycket som möjligt sträckt (om tåg
e. d.). - Styf pull (vanligen om rodd), hårdt och
ansträngande arbete. - Styfva lik säges ett segel
ha, då det ej, utan fara att någonting springer,
kan hissas högre. - Styf bris l. ku1tje, frisk
vind. - Styf skuta, fartyg med stor förmåga att
motstå krängning. - Styf bidevindare, fartyg, som
ligger nära vinden och kryssar väl. Jfr Styfhet.
R- N.*
Styfbarn, Styfdotter, Styfson (äldre form
Stjuf-) till en person kallas hans eller hennes makes
(makas) barn från ett föregående äktenskap (eller
från föregående utom-äktenskaplig förbindelse med
annan). Jfr Syskon.
Styfbroder, Styfbror. Se Syskon.
Styfdotter. Se Styfbarn.
Styffader l. Styffar till en person kallas den man,
med hvilken personens moder gift sig, sedan hans
fader dött eller blifvit skild från modern.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
