Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Struensee, Johann Friedrich - Struer - Strufvor - Strug - Struggle for existence - Strugstad, Oscar Sigvald Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den enkla och stränga uppfostfatt, som
kronprinsen efter rousseauskt mönster erhöll,
uttyddes som en misshandling o. s. v. Då S.
dessutom vid flera tillfällen, särskildt då
lifgardet julaftonen 1771 motsatte sig sin upplösning
som särskild kår, hade visat sig rådvill och svag,
stiftades en sammansvärjning mot honom mellan
änkedrottningen Juliana Maria, hennes son
arfprinsen Fredrik, O. Guldberg, grefve Rantzau,
som kände sig tillbakasatt, Beringskjold och
ett par officerare. Efter en hofbal natten 16-17
jan. 1772 blef S. fängslad af öfverste Köller, och
konungen, som af de sammansvurne skrämdes upp ur
sömnen, underskref viljelös en order om att fängsla
drottningen, S. och dennes vänner, främst Brandt. En
kommission tillsattes för att döma den fallne
statsmannen, och 25 april dömdes S. och Brandt som
majestätsförbrytare - S. närmast för den kränkning af
Kongeloven, som hans utnämning till kabinettsminister
innebar - att mista lif, ära och gods. Proceduren
med S. var lika hätsk som domen var skoningslös och
utförandet skyndsamt. 27 april underskref konungen
domen, och följande dag försiggick afrättningen
(liken lades på stegel och hjul); konungen skref
någon tid därefter till kommendanten på kastellet
om att föra S. ut ur landet. I fängelset omvände sig
S. under prästen B. Miinters påverkan från sitt forna
fritänkeri. S. hade ett vackert yttre och ett vinnande
väsen, men var fåfäng, lättsinnig, härsklysten samt
hade utomordentligt stort själfförtroende; han hyste
ingen verklig kärlek till drottningen, under det att
hon däremot var mycket intagen i honom, och såg i sitt
förhållande till henne blott ett medel att stärka sin
makt och genomdrifva sina idéer. Han hade visserligen
många sunda åsikter och stor fördomsfrihet med
hänsyn till stats- och samhällsförhållanden, men han
saknade djupare insikt och företog sina reformer utan
synnerliga förberedelser, stundom blott af lust för
nyheter. Han sökte införa större ordning och enkelhet
i förvaltningen, införde departementalstyrelse i
stället för den kollegiala och ville skarpare begränsa
området för hvarje särskild förvaltningsgren; han
upprättade sålunda särskildt utrikesdepartement (förr
förbundet med det tyska kansliet för hertigdömena)
och samlade alla finansärenden under ett nytt
finanskollegium, hvarjämte statens alla inkomster
indrogos i samma statskassa. Höjesteret fick större
själfständighet; de många särskilda domstolarna i
hufvudstaden samlades till en enda Hof- og stadsret;
tortyren afskaffades, och strafflagarna mildrades,
under det att bruket af den kungliga benådningsrätten
inskränktes. Vidare upphäfdes föräldrars rätt att
egenmäktigt sända sina barn som vanartiga till
korrektionsanstalt. S. började vidare upphäfva
adelns privilegier och sökte inskränka det missbruk,
som drefs med titel- och rangväsendet. Han indrog en
del kyrkliga helgdagar, tillät äktenskap i dittills
förbjudna släktled och sökte få bort den skamfläck
lagen satte på oäkta barn. Bondeståndets frigörelse
förbereddes genom laglig begränsning af hofveriet,
och flera steg i den riktningen tillämnades. Planer
hystes om skolväsendets ombildning, om nya statuter
för universitetet och om upprättandet af eget
universitet för Norge (i Kristiansand). Betecknande
var ringaktningen för gamla bruk och föreställningar
samt för gällande rättigheter: den forna hofetiketten
slappades, och umgängesformerna blefvo friare;
Köpenhamns kommunala ordning upphäfdes i öppen
strid mot stadens privilegier från 1661; många högre
ämbetsmän afskedades alldeles godtyckligt, pensioner
indrogos o, s. v. Enär S. i många hänseenden var före
sin tid, kränkte han folket t. o. m. genom sådana
reformer, som en senare tid åter upptog, sedan de af
hans närmaste efterträdare (Guldberg) afskaffats. Det
forna upphjälpandet af fabriker medelst statsunderstöd
afskaffade S., men den sparsamhet, som gaf sig
uttryck i hästgardets upplösning, afstannandet
af Marmorkyrkans byggande o. d., motvägdes af det
slöseri, som hofvets fester och förlustelser medförde,
och upprättandet af nummerlotteriet för anskaffande
af nya inkomster var särdeles olyckligt. I sin
utrikespolitik sökte S. göra Danmark mer oafhängigt
af Ryssland och ville särskildt icke understödja
dess inblandning i Sveriges inre förhållanden i
afsikt att bibehålla frihetstidens styrelsesätt. -
Se J. K. Höst, "J. F. S. og hans ministerium"
(3 bd, 1824), Reverdil, "S. og hoffet i Kjöbenhavn"
(öfv. 1859), K. Wittich, "S., bearbejdet og foröget
ved C. Blangstrup" (1887), och N. Lassen, "Den
Struenseeske proces" (i "Tidsskr. for retsvæsen",
1891). En romantiserad framställning är A. Lundegårds
"S. En människoskildring ur historien" (3 dlr, 1898-
1900); S. är vidare hufvudpersonen i tragedier af
M. Beer (1829) och H. Laube (1847). 1-2. E. Ebg.
Struer, dansk stad (sedan 1917) i Ringkjöbings
amt, på Limfjordens södra strand. 4,167
inv. (1916). Slutstation på jylländska tvärbanan (från
Aarhus öfver Viborg) och utgångspunkt för jylländska
västbanan. Sedan 1882 går en järnväg från S. till
Oddesund, med ångfärja till Thy. 1733 lades S. som
lastageplats under Holstebro, 15 km. längre söder ut;
efter järnvägarnas anläggning har S. uppblomstrat
mycket. Flera fabriker. Bank och sparbank.
E. Ebg.
Strufvor, kokk., bakelser, som gräddas i kokande
flottyr. De tillredas af mjöl, äggulor, socker,
grädde, salt, rifvet citronskal och smör; de
kunna fyllas med kräm; används mycket ägg, får
man s. k. äggstrufvor. "Storkbon" och "klenät"
(se d. o.) äro också ett slags strufvor.
Strug, ry., sjöv., ett slags primitiv farkost,
som man begagnar på de ryska floderna för att från
det inre af landet föra salt till Nizjnij-Novgorod
och hampa till Petersburg. Strugen, som är omkr. 35
m. lång, flatbottnad och utan mast, framföres med
stakar. När lasten är såld, försäljes strugen, emedan
det skulle vara alltför svårt att emot strömmen
föra den tillbaka uppför floden. Jfr Lodja.
R. N.*
Struggle for existence [stra’gl for igsi’st9ns]
l. Struggle of life [-9V låYf], eng. Se Kampen för
tillvaron och Kultur, sp. 226.
Strugstad, Oscar Sigvald Julius, norsk militär,
f. 6 juli 1851 i Kristiania, blef 1873 officer och
hade (1901) avancerat till öfverstelöjtnant, då han,
politiskt en "homo novus", 22 okt. 1903 utnämndes till
försvarsminister i Hagerups 2:a (koalitions-)ministär
och afgick med donna 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
