Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stroupeznicky, Ladislav - Strousberg, Bethel Henry - Strozzi - Strozzi, Palla - Strozzi, Filippo d.ä. - Strozzi, Filippo d.y. - Strozzi, Bernardo - Struck, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stroupeznicky [stropejnrtsky],
Ladislav. tjechisk dramatiker, f. 1850, d. 1892,
debuterade 1875 med komedien Noviny a karty
(Nyheter och kort), som dock ej gjorde lycka, och
äfven hans följande alster, Pan Mesicek obchodnik,
Cerné duse (Svarta själar) och V ochrané Napoleona
Prvniho (I Napoleon I:s hägn) 1877 gingo tämligen
spårlöst förbi. Han utnämndes 1882 till dramaturg
vid Nationalteatern i Prag och utvecklade en något
ensidig, men mycket flitig verksamhet, särskildt i
den komiska genren. De humoristiska dramerna Zvikovsky
rarasek (Trollet i Zvikov, 1883) och Pani mincmistrová
(Fru myntdirektörskan; 1885) äro förträffliga i den
historiska karakteristiken. Hans historiska skådespel
Velky sen (Den stora sömnen, 1884) och Christoforo
Colombo (1886) voro mindre lyckade. Höjdpunkten af
S:s dramatiska alstring betecknar det realistiska
bydramat Nasi furianti (1887). Äfven Václav Hrobcicky
z Hrobcic (1888) hade stor framgång, men hans
följande stycken röja konstnärlig afmattning. Äfven
som humoristisk novellist var S. mycket produktiv.
A-d J.
Strousberg [strös-], Bethel Henry, tysk affärsman,
f. 1823 i Neidenburg, d. 1884 i Berlin, var af judisk
släkt och hette eg. Baruch Hirsch Strausberg. Han
vistades en tid i England och Amerika och bosatte
sig 1855 i Berlin som försäkringsagent, men
började snart spekulera och utförde sedan 1861
på entreprenad järnvägsanläggningar i Tyskland,
Österrike och Rumänien. Han kom därjämte i spetsen
för åtskilliga storartade fabriksanläggningar,
bergverks- och odlingsföretag. Till följd af
ekonomiska motgångar blef han 1875 försatt i konkurs
i Preussen, Österrike och Ryssland. I Moskva hölls
han till 1879 fängslad. S. utgaf Selbstbiographie
(1876). Se Hoppe, "S. und konsorten" (4:e uppl. 1871).
Strozzi [strå’ttsi], florentinsk släkt, spelade
under 1400-talet en betydande roll i Florens’
historia. Dess mest bekanta medlemmar voro Palla
samt Filippo d. ä. och d. y. (se nedan). Från Filippo
d. ä:s yngre son Lorenzo härstammar den nu lefvande
släktgrenen. Dess förnämste medlem, Carlo S., f. 1587,
d. 1671, samlade ett stort bibliotek och ett arkiv,
nu i Florens’ statsarkiv. Han skref Storietta della
città di Firenze 1279 al 1292 och Storia della
casa Barberini (1640). Släkten vann titeln hertig
1644 af Bagnolo och 1719 af Forano. Se Guasti,
"Le carte Strozziane" (1884-91), och L. Strozzi,
"Le vite degli nomini illustri della casa S." (1892).
1. Palla S., f. 1372, d. 1462 i Padua, tog
liflig del i de politiska striderna i Florens.
När Medicéerna återkommo till makten 1434, måste S. gå
i landsflykt. Han lade i Santa Trinità grunden
till det första offentliga biblioteket i
Florens. För de klassiska studierna var han
lifligt intresserad. Hellenismen i Florens hade i
honom ett af sina främsta stöd.
2. Filippo S. d. ä., son till Matteo S.,
finansman, f. 1426, d. 1491, måste vid Cosimo de’
Medicis tillträde till makten i Florens 1434
gå i landsflykt. I Palermo lyckades han genom
framgångsrika affärer tillvinna sig inflytande,
hvilket i ännu högre grad kom honom till del genom
det af honom själf ledda affärshuset i Neapel.
På konungens af
Neapel rekommendation fick S. tillåtelse 1466 att
återvända till Florens och intog äfven där som bankir
en betydande plats. Under de oroliga tiderna efter
Pazzisammansvärjningen bidrog han till att åstadkomma
ett godt förhållande mellan Lorenzo de’ Medici och
Neapel. S. lät genom B. da Majano (se d. o.) bygga
det berömda Palazzo Strozzi (se fig. å pl. XIV till
art. Byggnadskonsten), som sedan 1907 är statsegendom.
3. Filippo S. d. y., den föregåendes son,
finansman, politiker, f. 1488, d. 1538, förmäldes
1508 med Clarissa de’ Medici, dotter till Piero de’
Medici, och stod efter Medicéernas återkomst 1512 i
nära förbindelse med dem. Genom sin ställning som
kurians finansielle förtroendeman utvidgade han
i hög grad sin bankirverksamhet, som sträckte sig
öfver hela den katolska världen. Vid Medicéerväldets
störtande 1527 spelade S. en betydande roll; men som
motståndare till det demokratiska partiet, som grep
makten, måste han gå i landsflykt, tog sin tillflykt
till Rom och försonades med Medicéerna. Hans politik
gick ut på att genomföra en strängt aristokratisk
styrelse i Florens. Den politiska organisation, som
genomfördes 1530-32 i monarkisk anda under Alessandro
de’ Medicis ledning, var honom således synnerligen
förhatlig, och han ställde sig helt på Alessandros
medtäflares, kardinal Ippolito de’ Medicis sida;
men när denne 1535 dött, framträdde S. åter som
de landsflyktige florentinarnas ledare. Efter
Alessandros död 1537 sökte S. i spetsen för de
utvandrade demokraterna från Bologna ingripa i
Florens’ öden. Den demokratiska rörelsen krossades
dock af Cosimo de’ Medici. S. måste ge sig fången och
begick själfmord. Han har brukat skildras som Florens’
siste republikan. S:s son Leo och sonson Filippo
gingo i fransk tjänst; den förre stred som amiral mot
Medicéerna. Litt.: Ranke, "Filippo Strozzi und Cosimo
Medici. Historisch-biografische studien" (1877),
Bardi, "Filippo Strozzi" (1894), och Burckhardt, "Die
kultur der renaissance in Italien" (8:e uppl. 1902).
1-3. B.N-nn.
Strozzi [strå’ttsi], Bernardo, italiensk målare,
kallad il Cappucino och il prete Genovese, f. 1581
i Genua, d. 1644 i Venezia, hade i sin ungdom varit
kapucinmunk. Han var lärjunge af den toskanske målaren
Pietro Sorri, men tog sina bestämmande intryck af
Caravaggios kraftfulla realism och äfven af Rubens,
hvars lysande och glädtiga målningar påverkade
hans färgbehandling. Han utförde fresker i kyrkor
och palats samt bilder ur det dagliga lifvet (Kök, i
Palazzo Rosso, Genua, Tiggare - en glad vagabond, som
spelar gitarr -, Palazzo Corsini i Rom, Lutspelare,
museet i Wien). Stafflimålningar af hans hand finnas
f. ö. flerstädes: Skattepenningen (Uffizigalleriet
i Florens, samma ämne i annan behandling i
München, Budapest och Stockholms Nationalmuseum),
Rebecka vid brunnen (m. fl. i Dresden). Hans
porträtt äro kraftiga och energiskt hållna.
G-g N.
Struck [strokk], Hermann, tysk etsare, f. 1876
i Berlin, studerade vid konstakademien där 1895-1900
för M. Koner (måleri) och H. Meyer (grafik) och
gjorde en resa till Orienten 1903. Han är bosatt i
Berlin. S. har vunnit stort rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
