Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stromberg
- Stromberg, Nils
- Stromberg, Klas
- Strombergs regemente
- Stromboli
- Stromer
- Stromeyer, Georg Friedrich Louis
- Stromness
- Strongbow
- Strongylion
- Strongylognathus
- Strongyloidae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenen, hvilken härstammade från Nils S. (se S. 1) och
som friherrlig ej introducerades, blef greflig 1706,
introducerades 1719 och utslocknade 1782; den andra
grenen, som härstammade från Nils’ broder Alexander
S. (f. 1647, generalmajor af kavalleriet 1697,
generallöjtnant 1704, landshöfding i Västernorrlands
län 1704-16, d. 1718), utdog 1869 på manssidan (1876
på kvinnolinjen).
1. Nils S., grefve, krigare, f. 25 mars 1646 i
Jönköping, d. 16 aug. 1723 på Klastorp, Södermanland,
hette eg. Brattman. Han blef 1667 konduktör vid
fortifikationen i Dorpat, men gick
1671 i holländsk tjänst. Sedan han där avancerat till
öfverstelöjtnant och 1674 jämte sina bröder upphöjts
i svenskt adligt stånd med namnet Strömberg, blef han
efter sin hemkomst 1686 förordnad till öfverste för
Tyska lifregementet och kommendant i Landskrona,
1689 befordrad till chef för Skaraborgs regemente
och 1697 till generalmajor af infanteriet samt
upphöjdes 1699 till friherre och skref sig därefter
Strömberg. S. å. öfvergick han med svenska trupper
till Pommern. Han utnämndes 1703 till generallöjtnant
och 1705 till kungl. råd och generalguvernör i
Estland samt hugnades 1706 med grefvevärdigheten. Vid
ryssarnas infall i Livland 1707 ordnade han ett
särdeles kraftigt motstånd. Förordnad till guvernör
öfver Livland 1709, försvarade S. 1710 länge Riga
(se d. o., sp. 275), men måste dagtinga och blef
mot gifvet löfte under några månader kvarhållen som
krigsfånge. 1711 blef han president i Kammarkollegium
och Statskontoret.
2. Klas S., grefve, den förres son, riksråd, f.
26 nov. 1698, d. 25 juni 1782 på Klastorp, blef
hofmarskalk hos Fredrik I. S. deltog från
1738 års riksdag i det politiska lifvet på hattarnas
sida och befordrades 1751 till riksråd. Allmänt
ansedd för hederlighet, moderation och godt omdöme,
därjämte oberoende på grund af sin stora rikedom,
intog han i rådet ofta en själfständig hållning. När
Tessin i jan. 1754 efter en personlig brytning med
hofvet tillsvidare nedlade sitt ämbete som guvernör
för kronprinsen, förordnades S. att öfvertaga den
viktiga befattningen och skötte densamma under två år
till konungaparets stora belåtenhet. Då Adolf Fredrik
vid Tessins officiella afgång i jan. 1756 uttalade
sin önskan, att S. skulle utnämnas till platsen,
ansågs detta
som ett ingrepp i ständernas rätt, och
guvernörsämbetet uppdrogs i stället åt
K. Fr. Scheffer. I juni 1761 nedlade S., som
tröttnat på partistriderna, sitt rådsämbete
och drog sig tillbaka till privatlifvet.
2. L. S.
Strombergs regemente. Se Skånska dragonregementet.
Stromboli [strå’mbåli]. Se Lipariska öarna.
Stromer [strå-], H. Se Auerbach, H.
Stromeyer [stramajer], Georg Friedrich Louis, tysk
kirurg, f. 1804, d. 1876, blef med. doktor i Berlin
1826, anställdes 1829 som lärare vid kirurgiska
skolan i Hannover samt kallades 1838 till kirurgie
professor i Erlangen, hvarifrån han flyttade 1841
till München, 1842 till Freiburg och 1848 till
Kiel. Han deltog som läkare i fälttågen 1849-50,
1866 och 1870-71 samt inlade därvid mycket stora
förtjänster. Hans Maximen der kriegsheilkunst
(1855) räknas bland krigskirurgiens klassiska
verk. Därjämte utgaf han bl. a. Erfahrungen über
schusswunden im jahre 1866 (1867) äfvensom
en Handbuch der chirurgie (2 bd, 1844-68;.
B. T-dt.
Stromness [stråmneV], stad på sydvästra udden af
skotska ön Pomona bland Orkney-öarna, ligger vid en
vik, som bildar en säker och bekväm hamn, 20 km. v. om
Kirkwall. 1,653 inv. (1911). J. F. N.
Strongbow [strå^båu], den vanliga benämningen
på Richard de Clare, 2:e earl af
Pembroke, d. 1176, den mest frejdade bland det
engelska väldets grundläggare på Irland (se d. o.,
sp. 858-59). S. ärfde 1148 sin faders gods, men hade
mist dem 1168, då han med Dermod, afsatt konung
af Leinster, slöt aftal om att söka hjälpa denne
att återtaga sitt rike. S. fick löfte om Dermods
dotter Evas hand och arfsrätt till Leinster som lön,
landsteg 1170 på Irland, eröfrade Waterford och
Dublin samt gifte sig med Eva. Under de strider,
som följde efter Dermods död 1171, nödgades S. åt
konung Henrik II öfverlämna Dublin, men fick behålla
sina öfriga besittningar som län under engelska
kronan. Hans försök att 1174 eröfra Connaught
misslyckades, men i Leinster hade han vid sin död
efter hårda strider stadgat sitt välde. S. skildras
af samtida krönikeskrifvare som en ståtlig och
statsklok riddare. Han efterlämnade ingen son, och
de rika släktgodsen jämte earltiteln af Pembroke
öfvergingo till mågen William Marshal (se d. o.).
V. S-g.
Strongylion (grek. SrooyyvÄicov), grekisk bildhuggare
och bronsgjutare från Attika, f. under 2:a hälften
af 5:e årh. f. Kr. Hans mest kända arbete var
den trähäst på Atens akropolis, ur hvars öppna
rygg framblickade de fyra attiska hjältar,
som deltogo i Trojanska kriget. Lämningar af
fotstället ses ännu i dag. Vidare skapade han en
"skönbenad" amasonstaty, som kejsar Nero satte
mycket högt. Brutus åter föredrog en gossebild,
som Martialis förhärligat i flera epigram. Vidare
nämnes en bildstod af Artemis Soteira i kort klänning;
stoden har en högt berömd fläkt och rytm i rörelsen.
J. C.
Strongylognathus, zool. Se Myrmicinæ
Strongyloidæ, Strongyloldea l. Strongy1idæ,
zool., en familj, tillhörande ordn. Nematodes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0208.html
