Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandeganderätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en modifikation för landets största insjöar. En
omtvistad fråga är, huruvida denna regel för egogräns’
bestämmande i vattenområde är att tillämpa icke blott
beträffande byar och strandfastigheter, som äro att
likställa med byar i förevarande afseende, utan äfven
efter skifte af by för de särskilda genom skiftet inom
byn bestämda strandfastigheterna. Lagberedningen i
sitt nyssnämnda förslag anser regeln icke för detta
fall tillämplig och håller före, att vattenområdet
är oskiftadt för byn, där ej särskild anledning
finnes att antaga, att det ingått i skiftet. Redan
vid tiden för tillkomsten af Lagberedningens
förslag intog emellertid rättspraxis den motsatta
ståndpunkten. Äfven beträffande strandfastigheter
inom skiftad by skulle egogränsen i vattnet bestämmas
med tillämpning af stadgandet i § 4 kap. 12 Jordab.,
såvida ej omständigheterna gåfve vid handen, att
afsikten vid skiftet varit, att vattenområdet skulle
bibehållas som gemensamt för skifteslaget; och intar
rättspraxis fortfarande denna ståndpunkt.
Under senare tider har kronan i olika rättstvister
velat göra gällande, att bestämmelserna i § 4 kap. 12
Jordab. ej skulle vara tillämpliga med afseende på
vissa vattendrag eller delar däraf. Kronan skulle vara
egare till dessa, oafsedt hvem som vore egare till
stranden. De rättsgrunder kronan därvid åberopat äro
af skiftande beskaffenhet, t. ex. att vattenområdena
vore s. k. kronoallmänningsvatten eller att
de tillkomme kronan på grund af s. k. regalrätt
eller därför att de vid afvittring ej uttryckligen
tillagts strandegarna. Äfven den uppfattningen har
framställts, att kronan vore egare till kungsådran,
där sådan finnes i vattendrag. Att döma af hittills
slutligen af gjorda rättegångar, i hvilka kronan
framställt dylika anspråk, vill det emellertid synas,
som om dessa icke kunna anses skäligen grundade.
Inom det till en strandfastighet hörande vattenområdet
har strandegaren enligt hufvudregeln, upptagen i § 1
af k. förordn. om jordegares rätt öfver vattnet å hans
grund 30 dec. 1880, den s. k. vattenrättsförordningen
(i denna art. förkortadt V. F.), att tillgodogöra
sig vattnet i den mån inskränkning ej är bestämd
i den honom sålunda tillerkända rätten. Sådan
inskränkning finnes naturligtvis för sådana fall, där
annan kan visa en honom särskildt tillkommande rätt
att förfoga öfver vattnet eller bestämma ang. dess
användning. Äfven vissa allmänna inskränkningar äro
emellertid stadgade, dels i andra strandegares,
dels i allmänt intresse. Strandegaren får ej bygga
kvarn eller annat vattenverk å sin grund, så att den,
som har motliggande stranden, lider förfång i sin rätt
öfver vattnet (V. F. § 2), och han får ej heller bygga
så, att den, som ofvan eller nedan i vattendraget
har jord, fiske eller annan egendom, tillskyndas men
genom uppdämning eller annorledes. I allmänt intresse
äro bestämmelser meddelade, hvarigenom strandegares
rätt att i vattnet göra byggnad eller vidtaga åtgärd
inskränkes, om i vattendraget finnes allmän farled
(se Farled), allmän flottled (se Flottled)
eller om där af ålder kungsådra (se d. o.) funnits.
Strandegarens rätt att fritt tillgodogöra sig vattnet
begränsas äfven genom föreskrift i V. F.,
om rätten att bortleda vatten ur vattendrag eller
att vidtaga annan åtgärd, som kan förändra vattnet
till djup eller läge (V. F. § 14); och vidare genom
bestämmelser i fiskerilagstiftningen (se d. o. och
lag 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske).
I viss utsträckning har strandegaren för
tillgodogörandet af vattnet inom egogränserna
tillerkänts rätt att vidtaga åtgärder, som sträcka sin
verkan utöfver hans fastighets gränser. Han har enligt
V. F. rätt att, om strömfallet är så beskaffadt, att
för dess tillgodogörande strandegarna å ömse sidor
ha af nöden dammbyggnad hvar å den andres grund, få
dammfäste å den motliggande stranden och att, om den
andre strandegaren ej vill deltaga i damms byggande,
nyttja äfven dennes lott af vattnet (V. F. §§ 3 och
4). Vidare kan han genom byggande i vattendrag få
åstadkomma men å annans egendom ofvan eller nedan
i vattendraget, om skadan vållas genom uppdämning
å annans jord eller fiske under förutsättning, att
skadan befinnes ringa mot den nytta, som vinnes af
byggnaden, dock mot ersättning, motsvarande fulla
värdet och hälften därutöfver. Strandegare eger äfven
inom annans område vidtaga åtgärder för rensning
af vattendrag och för återledande af vattendrag,
som vikit från sitt förra lopp eller läge (V. F. §§
15 och 16).
Enligt V. F. skall den, som vill för vattenverk
göra ny eller förändra äldre damm, därom göra
anmälan hos domaren (§ 10), hvarefter rätten efter
stadgad undersökning bestämmer, om och under hvilka
villkor byggnaden må inrättas. Någon påföljd för
underlåtenhet att göra dylik anmälan och att före
byggnadens verkställande afvakta rättens beslut
finnes ej stadgad, men försummas detta, har den
byggande icke den trygghet, som vinnes, om byggnaden
utföres i enlighet med rättens beslut, nämligen att
byggnaden må fortfarande bestå, äfven om det sedermera
skulle visa sig, att skyddadt enskildt eller allmänt
intresse genom byggandet beröres. Hvad sålunda är
föreskrifvet ang. förundersökning vid dammbyggnad för
vattenverk, gäller i tillämpliga delar äfven i fråga
om vidtagande af vissa andra vattendraget berörande
åtgärder (V. F. §§ 13 och 17).
Att anmärka är, att utarbetadt förslag till ny
vattenlagstiftning föreligger. I detta har man för
att möjliggöra ett tillvaratagande i allt större
omfattning af den ännu obegagnade vattenkraften
inom landet sökt att under behörigt beaktande
af berättigade intressen underlätta vattenfalls
bebyggande och bereda möjlighet att genomfora
erforderliga vattenregleringar. Strandegarens
ställning skulle enligt förslaget komma att i olika
afseenden väsentligen förändras, ehuru, såsom den
allmänna regeln äfven i förslaget upptages, rätten
till vattnet är förenad med eganderätten till den
grund, hvarå vattnet finnes.
Af litteratur, behandlande nu berörda frågor,
må, jämte Nya lagberedningens förslag till
vattenrättsförordning (1879), Lagberedningens förslag
till Jordab. III (1909), betänkanden med förslag till
vattenlag (1911 och 1917), nämnas B. H. Dahlberg,
"Om strandäganderätt enligt svensk rätt" (1897),
A. Åström, "Om svensk vattenrätt" (1899) och "Om det
vattenrättsliga preklusionsförfarandets räckvidd"
(1916), J. N. Lang, "Om eganderätten till Finlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
