Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms stads arkiv - Stockholms stads bibliotek. Se Stockholms stadsarkiv - Stockholms stads brandförsäkringskontor. Se Brandförsäkring, sp. 1464-65 - Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom. Se Brandförsäkring, sp. 1468 - Stockholms stads byggnadskontor - Stockholms stads drätselnämnd. Se Drätsel - Stockholms stads fattigvårdsnämnd. Se Fattigvård, sp. 1446 - Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från drätselnämnden och andra kommunala
nämnder, vidare från uppbörds- och polisverken,
bemedlingskommissionen och borgerskapets
femtio äldste samt handlingar från numera
upphörda institutioner, såsom inkvarterings-
och brandvaktsinstitutionerna, börs-,
bro- och hamnbyggnadsfonden m. m. Arkivets
lokaler undergingo 1915-16 en genomgripande
restaurering, hvarvid centralvärmeledning och
elektriskt ljus infördes. Stockholms stads
arkiv och bibliotek fick 1916 sin nu gällande
instruktion. Arkivarie och föreståndare är
sedan 1915 (1916) G. Bolin. Jfr [J. Flodmark],
"Stockholms stads arkiv" (1894) och O. F. Ekestubbe,
"Stockholms stads arkiv och bibliotek" (1917).
G. B-l-n.
Stockholms stads bibliotek. Se Stockholms stads arkiv.
Stockholms stads brandförsäkringskontor. Se
Brandförsäkring, sp. 1464-65.
Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af
lösegendom. Se Brandförsäkring, sp. 1468.
Stockholms stads byggnadskontor, för hvilket
Stockholms stads byggnadschef är chef, utgör dennes
organ vid fullgörande af honom enligt särskild
instruktion åliggande skyldigheter, hvarjämte
detsamma åligger att verkställa alla de arbeten på
stadens byggnader och anläggningar, hvilkas utförande
uppdrages åt detsamma. Byggnadskontoret, som från 1874
utgjorde stadens centrala organ för kommunala arbeten,
erhöll 1909 sin nu gällande instruktion. Enligt den
1874 af stadsfullmäktige antagna och ännu formellt
gällande instruktionen för byggnadschefen åligger det
denne bl. a. "att ha inseende öfver alla de arbeten,
som för stadens räkning utföras, såsom husbyggnad,
vattenbyggnad, ordnande af trafikleder, vattenledning
och stadens planteringar". I den mån omfattningen
och arten af stadens arbeten utvecklat sig, ha
dock genom särskilda stadsfullmäktigebeslut flera
stadens arbeten lagts under andra förvaltningsorgan än
byggnadskontoret. Den koncentrering af handläggningen
af stadens byggnadsfrågor, som afsågs med 1874
års organisation, har därigenom i väsentlig grad
upphäfts. Byggnadskontorets verksamhet fördelas dels
på byggnadschefens expedition, dels på följande 6
afdelningar, hvar och en under sin avdelningschef:
arkitektur-, hamn-, gatu-, vattenlednings-, park-
och förrådsafdelningarna. Kontoret lyder närmast
under drätselnämndens 2:a afdelning. Byggnadschefen
tillsättes af drätselnämnden in pleno. Den vid
byggnadskontoret 1917 på ord. stat anställda
personalen uppgår till 98. Antalet e. o. tjänstemän -
ingenjörer, arkitekter, ritare, kontorsskrifvare,
skrifbiträden m. fl. - växlar i mån af behof. För
kontorets räkning sysselsatta arbetare ha de senaste
åren varit: direkt anställda omkr. 1,800-2,100,
hos entreprenörer anställda omkr. 400-600.
Stockholms stads drätselnämnd. Se Drätsel.
Stockholms stads fattigvårdsnämnd. Se Fattigvård,
sp. 1446.
Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening
stiftades 1860, på initiativ af skriftställaren August
Blanche, som till ett föreberedande möte i sitt hem
kallade ett antal för folkbeväpningstanken
intresserade män ur skilda samhällsklasser. På grund af därvid
fattadt beslut utfärdades kallelse (undertecknad af
frih. K. Bonde, grefve A. Adlersparre, A. Blanche,
L. J. Hierta, R. Ditzinger, G. A. Cedergren
m. fl.) till ett offentligt möte för frågans
vidare behandling. Detta hölls 19 nov. 1860 och
utsåg efter anföranden af Blanche, J. Mankell och
A. Sohlman, en interimsstyrelse. Redan före årets
utgång var organisationsarbetet i full gång. 25
kårmedlemmar, om möjligt boende i samma stadsdel,
skulle utgöra ett korpralskap och 4 sådana bilda
ett kompani. Beväpningen bestämdes till det af
Wrede konstruerade refflade framladdningsgeväret
(1860 års modell). I slutet af 1861 räknade
kåren redan öfver 1,000 medlemmar, fördelade på
8 kompanier. En skjutbana anlades på Södermalm
(först i kvarteret Fatbursholmen mindre, sedan 1865 i
kv. Lehusen) och en å Norrmalm (Eriksberg). Uniform
var från början icke obligatorisk, men hvarje
inträdande medlem måste anskaffa eget gevär, för
hvilket skulle betalas 40 rdr rmt. 1862 bestred
skarpskytteföreningen vakthållningen i hufvudstaden
under garnisonsregementenas bortovaro, och 6 juli
s. å. deltog den på Karl XV:s önskan i en stor parad
på Ladugårdsgärdet. 1863 höll föreningen för första
gången allmän täflingsskjutning, och 1866 anordnade
den i sammanhang med industriutställningen en allmän
svensk täflingsskjutning (425 skyttar, af hvilka 137
från landsorten), likaså 1867, då kåren omfattade 4
bataljoner. S. å. hade af riksdagen beviljats anslag
till årliga riksskyttetäflingar, hvilkas anordnande
uppdrogs åt Stockholms skarpskytteförening. I
början af 1870-talet gjorde sig en tillbakagång
gällande i hela den svenska skarpskytterörelsen
(se Frivillig skarpskytteförening), sannolikt
föranledd af de kännbara utgifterna för anskaffning
af gevär, remtyg, uniform och ammunition. Med det
allmännare bruket af det nya 1867 års gevär befunnos
de dittillsvarande skjutbanorna för korta, hvarför
en ny skjutbana anlades vid Karlberg 1870-71. Efter
dess öppnande började föreningens medlemstal åter
att stiga och höll sig ett antal år framåt vid en
siffra af 1,200-1,500. Vid vissa större allmänna
högtidligheter var föreningen med bland de paraderande
trupperna. Mot slutet af 1870-talet började emellertid
äfven Stockholms skarpskytteförening att på allvar
gå tillbaka både i fråga om medlemsantal och
verksamhet. 1881 beslöt föreningen att i hufvudsak
inskränka sin verksamhet till allenast målskjutning
och hade därigenom i verkligheten ombildats till
ett skyttegille (se Skytteväsen). Därmed
var första steget taget på en väg, som skulle
leda till en ny blomstringsperiod. 1885-88 hade
föreningen en skjutbana i Stadshagen på Kungsholmen
och 1888-99 en vid Hufvudsta, bägge uppförda med
bidrag af statsmedel. Plats för ny skjutbana uppläts
därefter vid Stora Skuggan å Norra Djurgården. Staten
beviljade 4,000 kr. till banans anläggning och
Stockholms stad lika mycket till uppförande af en
paviljong. Efter förslag 1904 af Skolungdomens i
Stockholm skytteförening, att denna skjutbana skulle
tillbyggas för båda föreningarnas gemensamma räkning
och samtidigt ombyggas med fullt moderna anordningar,
anlades en förstklassig skjutbana, den största i
Sverige, för omkr. 50,000 kr. (till största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
