Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnären tänkte sig slagen öfver strömmen från
Helgeandsholmen. Hela slottet omgafs af en öppen,
ståtlig terrass; slottsgraf och andra befästningar
voro slopade. Efter Karl X Gustafs död fick det
emellertid anstå med byggnadsplanerna. 1690 anslog
Karl XI 12,000 dal. smt till utförande af Nikodemus
Tessin d. y:s förslag till nybyggnad af norra fasaden,
"mellan östra och västra fyrkanterna" (hörntornen),
och två år därefter sattes arbetet i gång. Den
nya fasaden i italiensk palatsstil reste sig snart
framför Tre kronor och de öfriga delarna af det gamla
slottet. Redan på hösten s. å. spändes takstolarna
öfver den nya längan, hvars nedre del utgjordes af
den gamla norra fasadmuren. En ståtlig ingångsportal
med kolonner upptog nu dess midt och ledde till ett
pompöst trapphus. Slottskyrkan ändrades, utan att
gudstjänsten någon enda helgdag behöfde inställas, i
barockstil och fick en rik dekorering efter italienska
förebilder. För dekoreringsarbeten inkallades
franska konstnärer och konsthandtverkare; bland
dessa konstnärer voro målaren Jacques Fouquet och
skulptören René Chauveau. Såväl i konungens galleri
i våningen två trappor upp som i de angränsande
rummen voro utsmyckningsarbeten i full gång, då 7 maj
1697 den vådeld uppkom, som ödelade större delen af
slottskomplexen. Under natten instörtade Tre kronor,
och därmed var Stockholms gamla slotts öde besegladt.
Nu skyndade Tessin att för regeringen framlägga
ritningar till det nya slott, som skulle uppstå på
det gamlas ruiner. Ritningarna stadfästes redan
21 juni s. å. Till en början tog man itu med att
återställa den nybyggda norra fasaden, som åtminstone
delvis blifvit skonad af elden. Vinden var ödelagd,
likaså mestadels rummen 2 tr. upp ö. om galleriet samt
dettas tak. Denna fasad iståndsattes redan 1698 till
det yttre, dekoreringsarbetena upptogos på nytt,
1700 började Fouquet takmålningarna i galleriet. I
denna länga gjordes nu den förändringen, att den stora
trappan uteslöts och att slottskyrkan flyttades till
det blifvande slottets södra länga. Byggnadsarbetet
fortgick, trots det inbrytande kriget, intill 1707,
då det måste afstanna af brist på penningar och
arbetskrafter. Längorna rundt om borggården voro
då uppmurade till en vånings höjd. Det dröjde
till in på 1720-talet, innan man kunde tänka på
att återupptaga det afbrutna bygget, och nu var
det ej som förr konungen, utan svenska staten,
som bestämde däröfver. Ständerna beviljade 1727
den s. k. slottsbyggnadshjälpen, som skulle
anskaffas genom uttaxering, och tillsatte en
slottsbyggnadsdeputation med uppdrag att taga
vård om byggets ekonomi. Efter N. Tessins död
1728 förordnades hans son, Karl Gustaf Tessin,
att som öfverintendent öfvertaga den konstnärliga
ledningen af arbetet, och vid hans sida ställdes
den unge arkitekten K. Hårleman. Denne fick bland
annat på sin lott att anställa utländska konstnärer
och konstbildade handtverkare för slottets ut- och
invändiga prydande. Han besökte för detta ändamål
Paris 1732 och lyckades "inlocka" 3 franska och en
italiensk målare och 4 franska skulptörer samt 14
gesäller. De främste af främlingarna voro målaren
Taraval och skulptören J. Ph. Bouchardon, som båda
stannade i Sverige till sin död. 1744 gjorde Hårleman
en ny Parisfärd, anställde åter
dekorativkonstnärer och inköpte modeller o. a.
Arbetet pågick under tiden, murning och
dithörande delvis medelst kommenderingar från
regementena. Af de från slottets hufvudparti
framspringande flyglarna byggdes först den
sydöstra, ("Bollhusflygeln"), som från början
var afsedd att innesluta en teater — en plan, som
likväl uppgafs af utrymmesskäl —, så den nordöstra
("Biblioteksflygeln"), därpå den helt korta sydvästra
(öfverste marskalkens ämbetslokaler) och sist
den nordvästra (för Kanslikollegium). 1742 var den
halfrunda kommendantsflygeln vid yttre borggården
färdig, medan den motsvarande högvaktsflygeln först
långt senare fullbordades. 1741 blef Hårleman arbetets
högste ledare, efter sin död 1753 efterträddes han af
K. J. Cronstedt, som 1757 i sin ordning efterträddes
af K. F. Adelcrantz. Efter finska krigets utbrott
1741 hade penningbrist försenat arbetets jämna gång,
och då kungliga familjen och hofvet, som alltsedan
slottsbranden 1697 residerat i "Kungshuset"
(se d. o. 1), kunde inflytta i det nya slottet 7
dec. 1754, återstod ännu mycket i dess olika delar
att fullborda.
"Stockholms slott," yttrar G. Upmark, "är ej endast
Sveriges största byggnadsföretag, utan det blef äfven
af största betydelse för svensk kultur i estetiskt
och praktiskt afseende. Den verksamhet, som här
utöfvades, särskildt af de inkallade fransmännen, blef
bestämmande för utvecklingen af dekorationskonsten
och konsthandtverket i vårt land under 1700-talet;
den gaf slutligen upphof till tvenne för den svenska
konsten viktiga institutioner, som ännu ega bestånd,
nämligen Öfverintendentsämbetet och Akademien för
de fria konsterna."
Kompletteringsarbeten i slottets inre fortgingo
emellertid under lång tid framåt. Gustaf III lät
borttaga rätt mycket af den äldsta utsirningen, som
redan var gammalmodig, och ersätta den med dekorering
i den då härskande Ludvig-XVI:s-stilen. Vid slutet
af 1700-talet och efter 1800-talets midt tillkom en
del nya rumsinredningar och detaljer (af A. Nyström,
Scholander m. fl.), representativa för tidens ej
synnerligt höga smaknivå.
Kostnaden för slottsbygget jämte planering och
möblering beräknades 1776 uppgå till 10,212,738
rdr. Därtill kom 1824—30 en summa af 274,523 rdr
för ordnandet af Lejonbacken, uppfartsvägen framför
norra fasaden. Slottets yttre reparerades 1815—25,
hvarvid murytorna, äfven sandstensbeklädnaden och
stenhuggerierna, strökos med färg. 1894—96 igångsattes
en ny reparation för medel af anslaget till
slottets underhåll. Därvid rengjordes bl. a. södra
fasadens midtparti. 1897 beviljade riksdagen till
en fullständig restaurering 500,000 kr. att utgå
med 100,000 årligen under åren 1898—1902. Arbetet
leddes af prof. E. Jacobsson och slottsarkitekten
H. Sandels, byggnadsarbetet utfördes af F. Nyman,
stenhuggeriarbetet af V. Gustafsson. Svåra skador
upptäcktes flerstädes på byggnaden, och det visade
sig, att ett längre uppskof skulle ha varit
olycksbringande för dess bestånd. All bristfällig
sandsten ersattes nu med ny från de redan vid slottets
uppförande skattade sandstensbrotten vid Burgsvik på
Gottland. Sandstenen rengjordes medelst borstning,
endast undantagsvis anlitades renhuggning. Putsen på
tegelytorna ersattes med ny sådan. Arbetet afslutades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
